Sommarregnet faller sakta och förvandlar vårtrötta planer till grönskande sammetsfält. Även vårtrötta fotbollsben får en välförtjänt stund i hängmattan. En kort summering av våren låter ungefär såhär:
A-laget
Tyvärr har jag inte bevistat en enda match i år och det känns i ärlighetens namn som man kommer allt längre ifrån den verksamhet man förlagt stora delar av sitt liv i och kring. Laget gick en ganska oviss säsong till mötes. Inte helt ovanligt att lag som trillar ner en division, har svårt även i den lägre divisionen. Ofta handlar det inte om att omedelbart ta sig tillbaka utan snarare att hindra ett fritt fall, omgruppera och på sikt fortsätta sin strävan mot spel högre upp i seriesystemet. Med bakgrund av detta är väl vårsäsongen klart godkänd. En sjätteplats med endast 4 poäng (med en match mindre spelad) upp till Floda på tredjeplatsen ger förhoppningar om en ganska trevlig höst. Lunden och Kortedala verkar stå i särklass, men att slåss om den sista pallplatsen kan väl vara ett ganska behagligt mål inför hösten.
PIFSC
Nykomling som verkligen fått känna på skillnaden mellan div 7 och 6. Har inte följt laget annat än i tabellen, men jag gissar att det varit en omtumlad, något chockartad och besviken trupp som summerat "återkomsten" i sexan. Vet som sagt inte så mycket om omständigheterna kring laget (skador, fullt lag mm), men man undrar lite om träningsdos och engagemang räcker för att spela i div 6? En liten hjälp har man tydligen fått då Västkusten dragit sig ur och det verkar bli ett race om sista nedflyttningsplatsen mellan PIFSC och Somaliska.
Oldboysen
Mycket nytt folk i år och tyvärr även en hel del skador (oftast bristningar) har gjort att vårsäsongen pendlat en hel del. 4 segra och 3 föluster är ändå ett betydligt bättre resultat än förra året. Kortedala ser alltför starka ut för att rubba men andraplatsen finns definitivt inom räckhåll. Vi ligger trea, 2 poäng bakom Croatia, men hela 7 efter Kortedala.
VM
Efter Confederations cup, så kittlar det lite att spekulera kring nästa års världsmästerskap. Att de sydamerikanska lagen kommer att bli svåra att handskas med står nog helt klart. Brasilien och Argentina i synnerhet, men såväl Uruguay (om de klarar kvalet) som Colombia (min outsider) har visat att man håller oerhört hög klass. I Europa har vi framförallt 2 lag som kan utmana. Spanien slickar nog sina sår efter förnedringen mot Brasilien och de blir givetvis ett av lagen att slå i den här turneringen. Kanske var det bra för laget att gå på en mina... En sårad tiger osv...
Dags för Tyskland att gå hela vägen till en stor final igen. Laget är sjukt bra och får man ihop alla bitar och ej gör någon plattmatch, så kanske det är dags för ett europeiskt lag att vinna en titel på andra sidan Atlanten. (Har ju aldrig hänt tidigare). Vill nog hävda att inget lag slår ett Tyskland i toppform!
Övriga europeiska länder ger jag små chanser att ta sig till en semifinal. Varken Holland eller Italien har spel eller trupper som kan mäta sig med de allra bästa. Afrika då? Nej, inte denna gången heller... Ger Ghana störst chanser och jag tror inte att något land ser dem som en önskemotståndare i en ev. åttondelsfinal, men att gå hela vägen...Nej!
Överraskningen då? Det brukar ju alltid finnas en sådan... För mig känns det som om de stora länderna tagit ett kliv extra att utrymmet för "mindre" nationer och skrällar därmed är klart begränsat. Jag säger dock Italien om Balotelli håller sig i skjortan och om Juventus och andra italienska klubblag fortsätter att närma sig de stora klubblagen och Colombia, som jag sett vid ett par tillfällen och som har ett väldigt spännande lag på gång.
//zäta
torsdag 4 juli 2013
torsdag 25 april 2013
Tyskland och Oldboyspremiär
8-1! Ja 8-1!
Resultatet mellan Tyskland och Spanien i de första CL-semifinalerna. Jag är inte chockad över att tyskarna vinner båda hemmamatcherna, men 8-1. Har ju tippat Bayern som slutsegrare, egentligen ända sedan finalförlusten förra året. Revansch är en stark drivkraft och Bayern är en klubb som fostrar (eller köper) vinnare. Bayern är såklart i final redan. Man är bättre, tyngre och vitalare än Barca just nu och skulle man uppskatta hur stor chansen är att Barca vänder detta, så får man nog gå ner på promillenivå. Tror dessutom att Bayern gör mål på Camp Nou och då måste Barca göra 6, på Europas bästa försvar... Nä, knappast! Jag gissar 1-1. De som vill se en Tysk-Spansk final, får nog hoppas på Real. Tror väl inte riktigt på det heller, men målet Hummels skänkte bort igår kan få viss betydelse, men då krävs såklart att Real får stopp på Lewandowski (Vilken klubb hostar upp mest för honom? Real?) och att man får ett tidigt mål. Att Real skall kunna göra typ ett mål var 30:e minut på Bernabeu ger jag åtminstone 25% chans. Men Hjärnan säger dock Dortmund-Bayern på Wembley i maj och London invaderas av fler tyskar än någonsin tidigare. Blir säkert fler än Blitzkrieg-bomberna under 2:a världskriget.
Oldboysen premiärspelade mot Croatia i söndags. Det blev tyvärr förlust med 3-5. Nytt lag dock och vi behöver nog några matcher på oss att spela oss samman. Tycker trots allt att truppen ser spännande och slagkraftig ut. Läs mer om matchen HÄR
I föreningen i övrigt har det också börjat lite halvskralt. A-laget har 1-1-1 på tre matcher. Efter 2 hållna nollor så åkte man på den första förlusten 5-4! mot Kortedala sist. FC har fått en riktigt tung start och har nog upptäckt att det är mil emellan sexan och sjuan. Osannolika 1-8 mot Öjersjö i premiären har tyvärr blivit till ytterligare två förluster, även om de matcherna målmässigt varit något tajtare.
Idag ser jag på IFK-Malmö. Känns fantastiskt för en gammal Blåvit-fantast att få se en seriefinal 6 omgångar in på Allsvenskan. När hände det senast? Till Jonas Thern vill jag säga. Ett lag spelar den fotboll man har spelare för...
ZÄTA
Resultatet mellan Tyskland och Spanien i de första CL-semifinalerna. Jag är inte chockad över att tyskarna vinner båda hemmamatcherna, men 8-1. Har ju tippat Bayern som slutsegrare, egentligen ända sedan finalförlusten förra året. Revansch är en stark drivkraft och Bayern är en klubb som fostrar (eller köper) vinnare. Bayern är såklart i final redan. Man är bättre, tyngre och vitalare än Barca just nu och skulle man uppskatta hur stor chansen är att Barca vänder detta, så får man nog gå ner på promillenivå. Tror dessutom att Bayern gör mål på Camp Nou och då måste Barca göra 6, på Europas bästa försvar... Nä, knappast! Jag gissar 1-1. De som vill se en Tysk-Spansk final, får nog hoppas på Real. Tror väl inte riktigt på det heller, men målet Hummels skänkte bort igår kan få viss betydelse, men då krävs såklart att Real får stopp på Lewandowski (Vilken klubb hostar upp mest för honom? Real?) och att man får ett tidigt mål. Att Real skall kunna göra typ ett mål var 30:e minut på Bernabeu ger jag åtminstone 25% chans. Men Hjärnan säger dock Dortmund-Bayern på Wembley i maj och London invaderas av fler tyskar än någonsin tidigare. Blir säkert fler än Blitzkrieg-bomberna under 2:a världskriget.
Oldboysen premiärspelade mot Croatia i söndags. Det blev tyvärr förlust med 3-5. Nytt lag dock och vi behöver nog några matcher på oss att spela oss samman. Tycker trots allt att truppen ser spännande och slagkraftig ut. Läs mer om matchen HÄR
I föreningen i övrigt har det också börjat lite halvskralt. A-laget har 1-1-1 på tre matcher. Efter 2 hållna nollor så åkte man på den första förlusten 5-4! mot Kortedala sist. FC har fått en riktigt tung start och har nog upptäckt att det är mil emellan sexan och sjuan. Osannolika 1-8 mot Öjersjö i premiären har tyvärr blivit till ytterligare två förluster, även om de matcherna målmässigt varit något tajtare.
Idag ser jag på IFK-Malmö. Känns fantastiskt för en gammal Blåvit-fantast att få se en seriefinal 6 omgångar in på Allsvenskan. När hände det senast? Till Jonas Thern vill jag säga. Ett lag spelar den fotboll man har spelare för...
ZÄTA
tisdag 2 april 2013
Champions League eller Östra Alliansens Oldboysserie
Då var det snart avspark i såväl CL-kvartsfinalerna som i ÖAO-serien. Båda är efterlängtade och följs av en trogen tittarskara. Jag nöjer mig dock med att tippa att vi har två tyska och två spanska lag i semi (sorry Zlatan). Drömsemin är nog Barca-Dortmund! Två lag som är starkast i offensiven kan bli riktigt sevärt.
Tror att det enda lag som kan ändra på den förväntade semikvartetten är Juventus, som kan bli en obehaglig uppgift för mina favoriter till slutsegern, Bayern.
---
Oldboysen, som i år både förstärkt och tränat, går mot en intressant säsong. Tyvärr har antalet oldboysgäng minskat, men det är å andra sidan de 8 vassaste lagen som utmanar ödet ännu en säsong. Förutom de rödvita ser vi fjolårssegrarna Lunden tillsammans med Kortedala, Härryda, Kozara, Croatia, Bergum och Sävedalen i kampen om Göteborgsfotbollens hetaste trofé. Lunden får kanske gälla som favorit i år också, men jag tror att det kan bli riktigt tight i år och förhoppningsvis kan vi vara med och fightas redan från start.
21 april startar det med bortamatch mot Croatia på Bergsjövallen kl 19.00...Välkomna!
zäta
Tror att det enda lag som kan ändra på den förväntade semikvartetten är Juventus, som kan bli en obehaglig uppgift för mina favoriter till slutsegern, Bayern.
---
Oldboysen, som i år både förstärkt och tränat, går mot en intressant säsong. Tyvärr har antalet oldboysgäng minskat, men det är å andra sidan de 8 vassaste lagen som utmanar ödet ännu en säsong. Förutom de rödvita ser vi fjolårssegrarna Lunden tillsammans med Kortedala, Härryda, Kozara, Croatia, Bergum och Sävedalen i kampen om Göteborgsfotbollens hetaste trofé. Lunden får kanske gälla som favorit i år också, men jag tror att det kan bli riktigt tight i år och förhoppningsvis kan vi vara med och fightas redan från start.
21 april startar det med bortamatch mot Croatia på Bergsjövallen kl 19.00...Välkomna!
zäta
söndag 17 mars 2013
Vårkänning!
Trots att vädret säger annorlunda, så börjar det så smått vårspritta i benen. Idag kör oldboysen igång med möte och förhoppningsvis träning. En hel del nya ansikten väntas till Lexby ikväll, men också några nygamla hemvändare. Skall någon nämnas är det is ås fall Magnus Gyllanhammar (tidigare Johansson) som rev runt på Partilles mittfält i mitten och slutet på 80-talet. Själv hade jag äran att spela med Magnus som yngling under dessa år. 22-23 man stark trupp, ser det ut att bli i år och målet blir, förutom att ha gôrskôj att klättra ett par pinnhål i tabellen. Efter en stark höst förra säsongen blev det plats 6 (av 11 lag) och med tanke på att vi vid vändningen låg nästsist på 4 poäng, så får man nog vara ganska nöjd...
Mer blir det inte denna gång, men nu är vi igång och likaså bloggen...
Mer blir det inte denna gång, men nu är vi igång och likaså bloggen...
måndag 27 augusti 2012
A-lagsdebut, 1 förlust och 3 segrar sedan sist...
Här är det tätt mellan inläggen.
Vill börja med att hurra för att Mäster Kim´s blogg äntligen väckts till liv igen. För oss som inte kan följa A-laget på nära håll längre, så har bloggen varit ljuset i ett allt växande dunkel. KUL!
---
Bevistade A-laget för första gången i år, förra söndan. Med mig hade jag min Oldboyskollega och tillika nybliven ungdomstränare (06:or) Ulf Johansson. Matchen kändes som sista chansen för ett pånyttfött Partille, då man mötte laget på kvalplats Hestrafors. Inledningsvis var det en ganska jämn historia. Båda lagen satsade på snabba omställningar och där kändes PIF betydligt kreativare och hetare. Därför kom 0-1 som en chock, men oj så vackert det var. Hestrafors lagkapten och överlägset bäste spelare tryckte bollen stenhårt i målvaktens hörn och ett hårstrå hade ej fått plats vare sig mellan boll och ribba eller boll och stolpe. Krysset så det sjöng om det. Partille kvitterade dock rättvist genom Sanny med 5 minuter kvar av första rundan.
I andra tyckte jag Partille tog över fullständigt. Framförallt skapade man tryck genom Markus på vänsterkanten, som spelade upp sig allt mer. Hestrafors skapade i stort sett ingenting första halvtimmen. Belöningen kom då Sanny knoppade in bollen vi bortre efter ett fint anfall. Segern kändes nära och man väntade bara på segermålet. Tyvärr kom det ej och i min värld avgjordes matchen istället av rättsskiparen.
En väldigt ful tackling på halvlekens kung Markus, borde renderat i rött kort. Istället blev det enbart gult och Partille blev istället av med sin bäste spelare (skadad). Så j-vla fegt och uselt. Domare är där för att skydda spelarna, men istället fokuserar det på skitgrejer som språkbruk mm. USCH!
Partille tappade märkbart efter detta och innan matchen var till ända hade Hestrafors tackat för bjudningen och gjort både 2-2 och 2-3. Blytungt och väldigt orättvist.
Desto roligare då att PIF trots allt tog förlusten väl och besegrade bottenkollegan Semberija med 5-2 i gårdagens drabbning. Det betyder 4 poäng till kvalstrecket och mitt intryck är att killarna definitivt har potentialen att reda ut detta prekära läge. Det kommer bli svårt, men man är för bra för att åka ur, är min lekmannamässiga åsikt.
---
PIF FC fortsätter att vinna. Framförallt tack vare bra försvarsspel. Fyra insläppta på 9 kamper vittnar om ramstark defensiv. Det blir ett Race mot Jedinstvo och jag hoppas verkligen att jag skall kunna ifrån för att se höstmötet mellan seriens bägge giganter.
---
Olboysen kampade också igår kväll och ni kan hitta matchrapporten här
Säsongens blott tredje seger bärgades efter 5-1 mot bottenkollegan Mossen. Det var dock andra raka segern sedan uppehållet och det är ett helt nytt Oldboyslag som visat upp sig i höst. Framförallt effektivare!
Vi gjorde många bra kamper i våras men mycket målsumpningar och marginaler på fel sida har gjort att vi tyvärr hamnat lite i ingemansland. Vi lämnar våra bottenkollegor bakom oss men det är måååånga poäng upp till lagen närmast före oss. Målsättningen är dock att nå minst ett av dessa lag. Noterbart dessa två inledande höstmatcher är att Martin Gottfridssons målskytte lossnat rejält. tre mål igår och två matchen före är ett bra facit för Martin som häcklats en hel del, framförallt av mig, för sina många missar. Faktum att han i höst haft en frisk Peter Penna Pennbrant bredvid sig har helt säkert bidragit till lyftet. Penna gör många omkring sig bra och de båda ser ut att trivas bra tillsammans. Det nykomponerade mittlåset Tomas Fallqvist och Robert Päkkilä har givit en stabilitet i försvaret som vi inte hade i våras. Att vi i söndags dessutom hade 9 spelare på samma plats som matchen innan gör ju knappast saken sämre. Den kontinuiteten var vi inte i närheten av i söndags. Roligt också att ha publik på en oldboysmatch. Det är vi sannerligen inte bortskämda med. Det var inte vilken besökare som helst heller utan självaste A-lagstränare Kim Roland. Kanske hade han hört talas om "Fantomen" i kassen eller så ville han bara ha sig ett gott skratt. Han fick iaf valuta för det ena, för visst syntes en del leenden på mr Stoneface. Fantomen i kassen hade dock en lugn afton. Ett skott på mål och den gick in bakom en 0,11 ton tung staty. Vet inte om Kim skojade , men jag tror han var ärlig när han förvånat konstaterade att han nog aldrig sett oldboysen spela en sån bra fotboll som denna afton. Visst blir det lite mycket tjong ibland, men jag tror nog att han fick valuta för inträdet (0:-). Sanningen är att vi har ett lag med spelare som besitter snabbhet, löpvilja och offensiv lusta och talang (kan man säga så om oldboys?) som inte funnits de åren då Kim, i några matcher, hoppat in som en av två underåriga i laget. Hoppas fler tar sig tid någon gång att titta lite på den äldre generationen. Stor underhållning och gött tugg utlovas!
Zäta
Vill börja med att hurra för att Mäster Kim´s blogg äntligen väckts till liv igen. För oss som inte kan följa A-laget på nära håll längre, så har bloggen varit ljuset i ett allt växande dunkel. KUL!
---
Bevistade A-laget för första gången i år, förra söndan. Med mig hade jag min Oldboyskollega och tillika nybliven ungdomstränare (06:or) Ulf Johansson. Matchen kändes som sista chansen för ett pånyttfött Partille, då man mötte laget på kvalplats Hestrafors. Inledningsvis var det en ganska jämn historia. Båda lagen satsade på snabba omställningar och där kändes PIF betydligt kreativare och hetare. Därför kom 0-1 som en chock, men oj så vackert det var. Hestrafors lagkapten och överlägset bäste spelare tryckte bollen stenhårt i målvaktens hörn och ett hårstrå hade ej fått plats vare sig mellan boll och ribba eller boll och stolpe. Krysset så det sjöng om det. Partille kvitterade dock rättvist genom Sanny med 5 minuter kvar av första rundan.
I andra tyckte jag Partille tog över fullständigt. Framförallt skapade man tryck genom Markus på vänsterkanten, som spelade upp sig allt mer. Hestrafors skapade i stort sett ingenting första halvtimmen. Belöningen kom då Sanny knoppade in bollen vi bortre efter ett fint anfall. Segern kändes nära och man väntade bara på segermålet. Tyvärr kom det ej och i min värld avgjordes matchen istället av rättsskiparen.
En väldigt ful tackling på halvlekens kung Markus, borde renderat i rött kort. Istället blev det enbart gult och Partille blev istället av med sin bäste spelare (skadad). Så j-vla fegt och uselt. Domare är där för att skydda spelarna, men istället fokuserar det på skitgrejer som språkbruk mm. USCH!
Partille tappade märkbart efter detta och innan matchen var till ända hade Hestrafors tackat för bjudningen och gjort både 2-2 och 2-3. Blytungt och väldigt orättvist.
Desto roligare då att PIF trots allt tog förlusten väl och besegrade bottenkollegan Semberija med 5-2 i gårdagens drabbning. Det betyder 4 poäng till kvalstrecket och mitt intryck är att killarna definitivt har potentialen att reda ut detta prekära läge. Det kommer bli svårt, men man är för bra för att åka ur, är min lekmannamässiga åsikt.
---
PIF FC fortsätter att vinna. Framförallt tack vare bra försvarsspel. Fyra insläppta på 9 kamper vittnar om ramstark defensiv. Det blir ett Race mot Jedinstvo och jag hoppas verkligen att jag skall kunna ifrån för att se höstmötet mellan seriens bägge giganter.
---
Olboysen kampade också igår kväll och ni kan hitta matchrapporten här
Säsongens blott tredje seger bärgades efter 5-1 mot bottenkollegan Mossen. Det var dock andra raka segern sedan uppehållet och det är ett helt nytt Oldboyslag som visat upp sig i höst. Framförallt effektivare!
Vi gjorde många bra kamper i våras men mycket målsumpningar och marginaler på fel sida har gjort att vi tyvärr hamnat lite i ingemansland. Vi lämnar våra bottenkollegor bakom oss men det är måååånga poäng upp till lagen närmast före oss. Målsättningen är dock att nå minst ett av dessa lag. Noterbart dessa två inledande höstmatcher är att Martin Gottfridssons målskytte lossnat rejält. tre mål igår och två matchen före är ett bra facit för Martin som häcklats en hel del, framförallt av mig, för sina många missar. Faktum att han i höst haft en frisk Peter Penna Pennbrant bredvid sig har helt säkert bidragit till lyftet. Penna gör många omkring sig bra och de båda ser ut att trivas bra tillsammans. Det nykomponerade mittlåset Tomas Fallqvist och Robert Päkkilä har givit en stabilitet i försvaret som vi inte hade i våras. Att vi i söndags dessutom hade 9 spelare på samma plats som matchen innan gör ju knappast saken sämre. Den kontinuiteten var vi inte i närheten av i söndags. Roligt också att ha publik på en oldboysmatch. Det är vi sannerligen inte bortskämda med. Det var inte vilken besökare som helst heller utan självaste A-lagstränare Kim Roland. Kanske hade han hört talas om "Fantomen" i kassen eller så ville han bara ha sig ett gott skratt. Han fick iaf valuta för det ena, för visst syntes en del leenden på mr Stoneface. Fantomen i kassen hade dock en lugn afton. Ett skott på mål och den gick in bakom en 0,11 ton tung staty. Vet inte om Kim skojade , men jag tror han var ärlig när han förvånat konstaterade att han nog aldrig sett oldboysen spela en sån bra fotboll som denna afton. Visst blir det lite mycket tjong ibland, men jag tror nog att han fick valuta för inträdet (0:-). Sanningen är att vi har ett lag med spelare som besitter snabbhet, löpvilja och offensiv lusta och talang (kan man säga så om oldboys?) som inte funnits de åren då Kim, i några matcher, hoppat in som en av två underåriga i laget. Hoppas fler tar sig tid någon gång att titta lite på den äldre generationen. Stor underhållning och gött tugg utlovas!
Zäta
lördag 18 augusti 2012
Hallåållååållåålå....Ekar här inne!
En tung säsong sliter på ens engagemang kring skrivande och tyckande! Såväl A-lag, Oldboys som Blåvitt har en mycket mycket tung vårsäsong i ryggen. Därför är det mycket glädjande att börja detta inlägg med att konstatera att C-laget (numera Partille FC) går fram som en slåttermaskin i div. 7. Dock skall sägas att den gamla klyschan, "att det alltid är svårt att vinna en serie oavsett nivå" verkligen gör sig gällande här. Det brukar alltid finnas ett lag eller två som gör en liknande satsning på att nå högre divisioner. Det finns alltså nästan alltid minst två lag som skulle vara topplag även i serien ovanför. I FC:s fall heter det laget Jedinstvo och det ser väl ut som att höstmötet mellan lagen, alternativt målskillnad, blir det som avgör till sist. Vårmötet slutade mållöst och det är lagens enda poängtapp hittills. Blir som sagt en spännande höst att följa...
A-laget har som sagt haft det betydligt tyngre. Tyvärr har jag inte kunnat bevittna "eländet" live då vi varje söndag haft match med oldboysen samtidigt, men med 5 poäng i bagaget efter våren så ser det onekligen väldigt tungt ut. Serien i övrigt är ju också ganska jämn vilket inneburit att lagen ovanför har ett ganska betryggande avstånd. Dock! Höstsäsongen har ju börjat strålande. Två raka segrar gör nu att man faktiskt har lite häng. Jag tror kanske att helgens match kan bli ganska avgörande. Hemma möte mot Hestrafors är en verklig sk 6-poängsmatch. Seger och PIF har ordentligt häng på åtminstone en kvalplats. Tyvärr har ju även bottenkollegorna Semberija och Skövde börjat röra på sig, så hösten kan bli en riktig nagelbitare. I övrigt gläder mig att kunna konstatera att Anders tagit sitt förnuft till fånga och dragit på sig Fotbollsmålvaktsdressen på nytt.
Oldboysen har haft en ännu tyngre vårsäsong. En trupp som såg ganska lovande ut, med ett par vassa nyförvärv, såsom Penna Pennbrant, Lasse och Robert Päkkilä för att nämna några, decimerades i rask takt och våren har framförallt ägnats åt att ragga spelare. Grannar och kompisars kompisar har fått hoppa in med kort varsel och resultaten har därför givetvis uteblivit. Ett flertal bristningar, en avsliten hälsena och ett handbrott är bara en liten del av den digra skadelistan. Spelet har dock lyft sig ju längre säsongen gått och vårens sista matcher som spelades mot 1:an, 2:an och 4:an i tabellen slutade visserligen med två uddamålsförluster och en oavgjord, men det var med mersmak och kanske hade 5-6 poäng i dessa matcher varit ett rättvisare resultat. Sommaren kom hursomhelst lägligt och inför hösten ser det något ljusare ut. Höstpremiären började också på bästa tänkbara sätt. Bergum (12 poäng före oss med tre matcher mindre spelade) spelades bort tämligen enkelt med 4-1. Matchen spelades på Bergumsvallen och redan i halvlek stod det 4-0 till di röe efter mål av Gottfridson 2, Penna och Anders. I buren har vi de senaste matcherna placerat lagets bredaste spelare (bloggmaster) med ganska gott resultat. Med tanke på målvaktsproblemen klubben verkar ha så väntar jag nu på påhälsning från A-lagstränarna. Får vi bara vara friska så är målsättningen att försöka klättra i tabellen. Topp 6 kanske kan vara möjligt? Även om glappet mellan lag 7 (dit vi nu klättrat från sista platsen) och lag 6 är 6-7 poäng.
Blåvitt väljer jag att inte kommentera... denna säsongen är redan glömd!
//Zäta
A-laget har som sagt haft det betydligt tyngre. Tyvärr har jag inte kunnat bevittna "eländet" live då vi varje söndag haft match med oldboysen samtidigt, men med 5 poäng i bagaget efter våren så ser det onekligen väldigt tungt ut. Serien i övrigt är ju också ganska jämn vilket inneburit att lagen ovanför har ett ganska betryggande avstånd. Dock! Höstsäsongen har ju börjat strålande. Två raka segrar gör nu att man faktiskt har lite häng. Jag tror kanske att helgens match kan bli ganska avgörande. Hemma möte mot Hestrafors är en verklig sk 6-poängsmatch. Seger och PIF har ordentligt häng på åtminstone en kvalplats. Tyvärr har ju även bottenkollegorna Semberija och Skövde börjat röra på sig, så hösten kan bli en riktig nagelbitare. I övrigt gläder mig att kunna konstatera att Anders tagit sitt förnuft till fånga och dragit på sig Fotbollsmålvaktsdressen på nytt.
Oldboysen har haft en ännu tyngre vårsäsong. En trupp som såg ganska lovande ut, med ett par vassa nyförvärv, såsom Penna Pennbrant, Lasse och Robert Päkkilä för att nämna några, decimerades i rask takt och våren har framförallt ägnats åt att ragga spelare. Grannar och kompisars kompisar har fått hoppa in med kort varsel och resultaten har därför givetvis uteblivit. Ett flertal bristningar, en avsliten hälsena och ett handbrott är bara en liten del av den digra skadelistan. Spelet har dock lyft sig ju längre säsongen gått och vårens sista matcher som spelades mot 1:an, 2:an och 4:an i tabellen slutade visserligen med två uddamålsförluster och en oavgjord, men det var med mersmak och kanske hade 5-6 poäng i dessa matcher varit ett rättvisare resultat. Sommaren kom hursomhelst lägligt och inför hösten ser det något ljusare ut. Höstpremiären började också på bästa tänkbara sätt. Bergum (12 poäng före oss med tre matcher mindre spelade) spelades bort tämligen enkelt med 4-1. Matchen spelades på Bergumsvallen och redan i halvlek stod det 4-0 till di röe efter mål av Gottfridson 2, Penna och Anders. I buren har vi de senaste matcherna placerat lagets bredaste spelare (bloggmaster) med ganska gott resultat. Med tanke på målvaktsproblemen klubben verkar ha så väntar jag nu på påhälsning från A-lagstränarna. Får vi bara vara friska så är målsättningen att försöka klättra i tabellen. Topp 6 kanske kan vara möjligt? Även om glappet mellan lag 7 (dit vi nu klättrat från sista platsen) och lag 6 är 6-7 poäng.
Blåvitt väljer jag att inte kommentera... denna säsongen är redan glömd!
//Zäta
måndag 23 april 2012
Premiärhelg och Derbyseger
Nej, Oldboysen slog inte Sävedalen. Däremot tog Blåvitt säsongens första tre-poängare i derbyt mot Häcken. Riktigt krampaktigt spel i första och underläge, vändes i andra till 2-1 seger med lite röta, men framförallt med lite snabbare spelvändningar och högre passningstempo. Häcken blev ängsligt och fegt och det får vi väl tacka för.
------
Annars var detta en riktig premiärhelg.
Före detta C-laget, numer Partille FC spelade sin första seriematch någonsin på torsdagskvällen. Det kunde väl knappast börjat bättre då man segrade med hela 6-0. Oldside skickar ett stort fång med grattisrosor till grabbarna. Meeeen ärligt talat!!!! Seriefotboll med matchstart 21.15...är det riktigt friskt?
A-laget hade hemmapremiär mot Kinna. Tyvärr inkasserades förlust nummer två och jämfört med förra årets succeinledning har året börjat riktigt risigt. 0 poäng och 0-5 i målskillnad blir ett tufft test på lagets karaktär.
Strax efter A-lagets förlust äntrade 11 goa gubbar Kviberg för premiär i årets oldboysserie.
20 matcher väntar mot gamla kända motståndare som Sävedalen, Bergum, Härryda, Croatia m.fl. I premiären väntade kommunrivalen Sävedalen. En mardrömsmotståndare de senaste åren. Tyvärr fick vi inkassera ännu en förlust, men vi behöver sannerligen inte skämmas för vår insats. 3-1 till Sävedalen i en match ni kan läsa mer om här
Nu är det riktigt igång igen och 7-8 månader av livsnjutning har tagit sin början.
ZÄTA
------
Annars var detta en riktig premiärhelg.
Före detta C-laget, numer Partille FC spelade sin första seriematch någonsin på torsdagskvällen. Det kunde väl knappast börjat bättre då man segrade med hela 6-0. Oldside skickar ett stort fång med grattisrosor till grabbarna. Meeeen ärligt talat!!!! Seriefotboll med matchstart 21.15...är det riktigt friskt?
A-laget hade hemmapremiär mot Kinna. Tyvärr inkasserades förlust nummer två och jämfört med förra årets succeinledning har året börjat riktigt risigt. 0 poäng och 0-5 i målskillnad blir ett tufft test på lagets karaktär.
Strax efter A-lagets förlust äntrade 11 goa gubbar Kviberg för premiär i årets oldboysserie.
20 matcher väntar mot gamla kända motståndare som Sävedalen, Bergum, Härryda, Croatia m.fl. I premiären väntade kommunrivalen Sävedalen. En mardrömsmotståndare de senaste åren. Tyvärr fick vi inkassera ännu en förlust, men vi behöver sannerligen inte skämmas för vår insats. 3-1 till Sävedalen i en match ni kan läsa mer om här
Nu är det riktigt igång igen och 7-8 månader av livsnjutning har tagit sin början.
ZÄTA
torsdag 19 april 2012
Ur idet...
Ja, då var våren här igen och med den svett och linimentlukt, domarsignaler och protester samt bollträffar och nätrassel. Även denna blogg vaknar sin vinterdvala. Mycket har hänt men jag sammanfattar enbart kort det allra viktigaste...
Allsvenskan har kört igång och som vanligt slår alla, alla... Förutom IFK, som tyvärr inte slår någon. Jag tillhör dock inte fiasko-gaparna utan har en betydligt ödmjkare inställning til Änglarnas köpfest. Det är ju knappast några världsstjärnor de köpt, inte heller direkt landslagsaktuella, utan spelare som håller en nivå som kanske placerar dem någonstans på den övre halvan av genomsnittsallsvensken. Jag tror de två bästa nyförvärven gjordes under fjolårssäsongen i Salomonson och Haglund. Tänker inte heller kommentera domarinsatsen så här långt, det känns lite uttjatat. Men visst hade det varit annat ljud i skällan hos belackarna om IFK haft lite mer flyt på den fronten. Skall dock bli riktigt kul att följaAllsvenskans brasselag Häcken, som enligt rapporter spelar en frejdig anfallsfotboll. 10 mål hittills borde leda till at Hisingsborna flockas till hemmamatcherna.
Champions league är inne i semifinalstadiet och hemmalagen har tagit var sin seger. Många rynkar på ögonbrynen inför detta faktum, men är det så märkligt egentligen. Bayern och Chelsea är ju inga dussinlag direkt. Dessutom hade ju Chelsea maximal utdelning. Jag tror Real kan få det tufft trots ett ganska bra utgångsläge (1-0) räcker ju. Bayern är ett riktigt vasst bortalag och med kontringsspelare som Robben och Ribery, så kan de mycket väl nå hela vägen. Dessutom har de ju världens bästa ytterback i Lahm och en riktig striker i Gomez. Chelsea har kanke bästa utgångsläget, men på stora Camp Nou, så tror jag inte turen räcker hela vägen. Mitt tips blir Barca-Bayern i final.
A-laget förlorade premiären mot Skövde borta. Tråkig start, men Skövde verkade väl redan förra säsongen ha något riktgt bra på gång och det blev ju 6-0 sist lagen möttes. Missar tyvärr hemma premiären på söndag....
....eftersom Oldboysen gör comeback efter ett års frånvaro. Premiärmatchen blir ett hett derby mot Sävedalen på söndag 19.30 på Kvibergs konstmatta. Ungefär samma stomme av spelare som tidigare, men med några nya, men välbekanta ansikten. Labben och Puma, var visserligen med ett par mather redani förfjol, men har kommit in som en fast del i truppen. Buren kommer bl.a att vaktas av gamle Utynäs och Partille keepern Lasse Päkkälä. Adm Bark och Labbens bror Abbis är också ansikten vi hoppas se en hel del av. I år avgörs Olboysmästerskapen i en dubbelserie mellan 11 lag. 20 högtidsstunder väntar alltså under säsongen. Ni kan givetvis följa lagets framfart på http://www.partilleif.com/cgi-bin/team_matches.cgi?pTeam_id=20
Vi hörs snart igen...
zäta
Allsvenskan har kört igång och som vanligt slår alla, alla... Förutom IFK, som tyvärr inte slår någon. Jag tillhör dock inte fiasko-gaparna utan har en betydligt ödmjkare inställning til Änglarnas köpfest. Det är ju knappast några världsstjärnor de köpt, inte heller direkt landslagsaktuella, utan spelare som håller en nivå som kanske placerar dem någonstans på den övre halvan av genomsnittsallsvensken. Jag tror de två bästa nyförvärven gjordes under fjolårssäsongen i Salomonson och Haglund. Tänker inte heller kommentera domarinsatsen så här långt, det känns lite uttjatat. Men visst hade det varit annat ljud i skällan hos belackarna om IFK haft lite mer flyt på den fronten. Skall dock bli riktigt kul att följaAllsvenskans brasselag Häcken, som enligt rapporter spelar en frejdig anfallsfotboll. 10 mål hittills borde leda till at Hisingsborna flockas till hemmamatcherna.
Champions league är inne i semifinalstadiet och hemmalagen har tagit var sin seger. Många rynkar på ögonbrynen inför detta faktum, men är det så märkligt egentligen. Bayern och Chelsea är ju inga dussinlag direkt. Dessutom hade ju Chelsea maximal utdelning. Jag tror Real kan få det tufft trots ett ganska bra utgångsläge (1-0) räcker ju. Bayern är ett riktigt vasst bortalag och med kontringsspelare som Robben och Ribery, så kan de mycket väl nå hela vägen. Dessutom har de ju världens bästa ytterback i Lahm och en riktig striker i Gomez. Chelsea har kanke bästa utgångsläget, men på stora Camp Nou, så tror jag inte turen räcker hela vägen. Mitt tips blir Barca-Bayern i final.
A-laget förlorade premiären mot Skövde borta. Tråkig start, men Skövde verkade väl redan förra säsongen ha något riktgt bra på gång och det blev ju 6-0 sist lagen möttes. Missar tyvärr hemma premiären på söndag....
....eftersom Oldboysen gör comeback efter ett års frånvaro. Premiärmatchen blir ett hett derby mot Sävedalen på söndag 19.30 på Kvibergs konstmatta. Ungefär samma stomme av spelare som tidigare, men med några nya, men välbekanta ansikten. Labben och Puma, var visserligen med ett par mather redani förfjol, men har kommit in som en fast del i truppen. Buren kommer bl.a att vaktas av gamle Utynäs och Partille keepern Lasse Päkkälä. Adm Bark och Labbens bror Abbis är också ansikten vi hoppas se en hel del av. I år avgörs Olboysmästerskapen i en dubbelserie mellan 11 lag. 20 högtidsstunder väntar alltså under säsongen. Ni kan givetvis följa lagets framfart på http://www.partilleif.com/cgi-bin/team_matches.cgi?pTeam_id=20
Vi hörs snart igen...
zäta
torsdag 29 december 2011
Dötid...!
I Sverige ligger planer och i viss mån även den publikdragande verksamheten helt nere. Det jobbas dock en hel del i det fördolda. Trupper skall spikas, tränare ersättas och säsongsplaneringen spikas.
För egen del så har december till skillnad från övriga året inneburit en hel del iform av såväl planering, som egen aktivitet samt lite huvudbry. Låt oss köra den ordningen...
Gottfridsson bjöd in mig och Uffe till fotbollsträning/skojspel med en kompisgäng i Volviahallen (gamla SJ) på söndagar. Två pass har det blivit och det var ytterst nödvändigt.
Den 28 december deltog jag för andra året i rad i en Racketlonturnering på Alelyckan. 24 matcher till 11 i grenarna pingis, tennis, badminton och squash. 4 grupper där man möter varandra i samtliga grenar på förmiddagen (12 matcher). På eftermiddagen spelar gruppsegrarna A slutspel, tåorna B-slutspel...osv...
I min grupp hade jag den stora äran att ställas mot bl. a. 94-idolen kenneth Andersson. En oerhört "enkel" och sympatisk person. Tyvärr inte lika enkel och sympatisk i matcherna dock, då jag egentligen hinte hade mycket att sätta emot. Hade kondisen varit något bättre kanske jag kunde stört honom men till vinst hade det knappast räckt. Ganska jämn squashmatch, jättejämt i pingis, jag gjorde en riktig plattmatch i badminton (som ju egentligen är min paradgren...eller snarare var...) och totalt utskåpad och nästan servedödad i tennis gjorde att jag fick nöja mig med andraplats i gruppen. Kenneth slutade såsmåningom på andra plats och för egen del fanns inget kvar i vare sig hjärna eller ben på eftermiddagen. Två jämna förluster 37-43 och 39-40 och en brakförlust (där jag dock vann en match) innebar att jag slutade på 8:e plats. En placering bättre än i fjol, då jag nog var bättre, men hade lite osis att stöta på både segraren i A som i B-slutspelet redan i gruppspelet. Jag överlevde dock och det var det primära målet bortsett från att det är en j-vligt rolig tävlingsform och en supertrevlig dag. Dagen avslutades med Bira, bastu och AIK-Frölunda på O'Learys med 10 av de 16 sargade kämparna. Lite smolk i det hela var att en av de unga gubbarna tyvärr slet av sin hälsena i en hård badmintonfight.
Då det gäller planeringsbiten, så jagas det nu på en massa håll spelare till vårt oldboyslag. 12 klara än så länge, men vis av erfarenhet vet jag att det krävs 8-10 till då återbuden ibland duggar tätt. Om någon nu läser detta och känner att man vill vara med och leka på söndagarna 2x30 minuter elvamanna på Kvibergs plastgräs, så får man gärna lämna sin mejladress till mig. Det går även bra att anmäla en kompis. Man kommer iår få anmäla sig via Boka.se vid varje matchtillfälle, där de 15-16 första få spela.
Slutligen kan jag hemlighetsfullt avslöja att jag fått ett väldigt attraktivt erbjudande om att assistera tränaren för ett lag i div. 2. Har visserligen, efter mycket svår beslutsångest valt att tacka nej. Har inte riktigt njutit färdigt ledighetens sötma, dessutom börjar lillgrabbens testande av olika fritidssysselsättningar ta fart och då vill man gärna vara med där. Kul hursomhelst att ha fått frågan och kanske hittar man inom ett par år motivationen till att återigen iklä sig ledarrollen för något lag.
Jag vill önska er alla ett fantastiskt 2012, med stora framgångar för klubb och medlemmar.
//ZÄTA
För egen del så har december till skillnad från övriga året inneburit en hel del iform av såväl planering, som egen aktivitet samt lite huvudbry. Låt oss köra den ordningen...
Gottfridsson bjöd in mig och Uffe till fotbollsträning/skojspel med en kompisgäng i Volviahallen (gamla SJ) på söndagar. Två pass har det blivit och det var ytterst nödvändigt.
Den 28 december deltog jag för andra året i rad i en Racketlonturnering på Alelyckan. 24 matcher till 11 i grenarna pingis, tennis, badminton och squash. 4 grupper där man möter varandra i samtliga grenar på förmiddagen (12 matcher). På eftermiddagen spelar gruppsegrarna A slutspel, tåorna B-slutspel...osv...
I min grupp hade jag den stora äran att ställas mot bl. a. 94-idolen kenneth Andersson. En oerhört "enkel" och sympatisk person. Tyvärr inte lika enkel och sympatisk i matcherna dock, då jag egentligen hinte hade mycket att sätta emot. Hade kondisen varit något bättre kanske jag kunde stört honom men till vinst hade det knappast räckt. Ganska jämn squashmatch, jättejämt i pingis, jag gjorde en riktig plattmatch i badminton (som ju egentligen är min paradgren...eller snarare var...) och totalt utskåpad och nästan servedödad i tennis gjorde att jag fick nöja mig med andraplats i gruppen. Kenneth slutade såsmåningom på andra plats och för egen del fanns inget kvar i vare sig hjärna eller ben på eftermiddagen. Två jämna förluster 37-43 och 39-40 och en brakförlust (där jag dock vann en match) innebar att jag slutade på 8:e plats. En placering bättre än i fjol, då jag nog var bättre, men hade lite osis att stöta på både segraren i A som i B-slutspelet redan i gruppspelet. Jag överlevde dock och det var det primära målet bortsett från att det är en j-vligt rolig tävlingsform och en supertrevlig dag. Dagen avslutades med Bira, bastu och AIK-Frölunda på O'Learys med 10 av de 16 sargade kämparna. Lite smolk i det hela var att en av de unga gubbarna tyvärr slet av sin hälsena i en hård badmintonfight.
Då det gäller planeringsbiten, så jagas det nu på en massa håll spelare till vårt oldboyslag. 12 klara än så länge, men vis av erfarenhet vet jag att det krävs 8-10 till då återbuden ibland duggar tätt. Om någon nu läser detta och känner att man vill vara med och leka på söndagarna 2x30 minuter elvamanna på Kvibergs plastgräs, så får man gärna lämna sin mejladress till mig. Det går även bra att anmäla en kompis. Man kommer iår få anmäla sig via Boka.se vid varje matchtillfälle, där de 15-16 första få spela.
Slutligen kan jag hemlighetsfullt avslöja att jag fått ett väldigt attraktivt erbjudande om att assistera tränaren för ett lag i div. 2. Har visserligen, efter mycket svår beslutsångest valt att tacka nej. Har inte riktigt njutit färdigt ledighetens sötma, dessutom börjar lillgrabbens testande av olika fritidssysselsättningar ta fart och då vill man gärna vara med där. Kul hursomhelst att ha fått frågan och kanske hittar man inom ett par år motivationen till att återigen iklä sig ledarrollen för något lag.
Jag vill önska er alla ett fantastiskt 2012, med stora framgångar för klubb och medlemmar.
//ZÄTA
fredag 4 november 2011
Bibehållen kondition och Guldbollen
Höst- och Vintermörkret sänker sig över landet. Den inhemska fotbollen är ligger i stort sett nere (återstår bara en oerhört intressant Cup-final). Nu gäller det att bibehålla, men också att bygga upp sig inför en ny lång säsong. För egen del blir bibehållandet inte särskilt svårt. Ett par långpromenader i månaden, så är den saken biff. När det gäller uppbyggnad, så hoppas man på lite olika krokar, som lagts ut. Badminton och innefotboll med delar ur personalen på den egna skolan är ett spår. Hoppas givetvis på lite innefotboll även med C-laget, som ju fått för sig att löpning i Skatås är ett bra alternativ för alla. Så urbota dumt... Har någon sett en fotbollsplan utan boll och mål, med kolstybb som underlag och med en j-vla massa träd överallt? Kör annars en hel del sit-ups för att få bukt med begynnande ryggproblem. Konkurrensen verkar hårdna inför nästa säsong, så nån form av egen motion måste man nog finna.
----
När året tar slut så skall man numer (via en ganska tråkig fotbollsgala) dela ut priser till olika framstående utövare och lag. Givetvis vill jag presentera min lista, med några korta kommentarer.
Årets:
Målvakt: Pär Hansson- Helsingborg
Mer p.g.a att jag aldrig riktigt gillat Isaksson. Han är i mitt tycke alltför dålig med fötterna för att bli en riktig toppmålvakt. Saknar också lite explosivitet. Wiland är givetvis ett namn på mångas läppar, men jag har sett honom för lite för att göra en rättvis bedömning. Han kändes dessutom lite hetare ifjol. Pär Hansson däremot har ju starkt bidragit till att Helsingborg, nästan varit omöjliga att slå den här säsongen och får därför min röst.
Back: Olof Mellberg, Olympiacos
Nu kanske vissa rynkar på näsan, men som jag sagt i tidigare inlägg, så är för ovanlighetens skull backbesättningen i svensk fotboll riktigt på dekis just nu. Mellberg är Mellberg... du får det du får... hög lägstanivå, spelar championsleague och har en fantastisk inställning. Landslaget darrade betänkligt de matcher han saknades.
Mittfältare: Kim Källström, Lyon
Uttagen i tidningen Goals toppelva efter EM-kvalet. Nytt Guldkantat kontrakt med Lyon och numer given i förstauppställningen. Att Mourinho hade som en huvudtes att plocka bort Kim i mötet Real-Lyon vittnar om att Partillesonen verkligen tagit ett extra kliv mot det erkännande, som jag vet att vi är många som tycker han förtjänar. Gillar även Seb Larsson och han får ett guldkantat hedersomnämnande i denna kategori.
Forward: Mathias Ranegie
Kanske borde man som vanligt säga Zlatan och givetvis är han den bäste fotbollsspelaren vi har i det här landet. Dock har året inte varit jättebra för honom och som gammal motståndare till Ranegie (Majorna), så kan jag inte låta bli att häpnas av killens utveckling.
Lag: Helsingborgs IF
Kan ta dubbeln i år och har ju faktiskt varit helt överlägsna den här säsongen. Detta trots att man blev av med 2 av sina bästa spelare under sommaren. Vill ge även Gais ett hedersomnämnande. Alla som trodde de skulle åka ur serien tidigt i våras räcker upp en hand. Bra jobb av värvningsgruppen och ett gott jobb av Axén att med små medel skapa ett fungerande kollektiv, som dessutom stundtals spelat en ganska offensiv fotboll.
Tränare: Conny Carlsson, Helsingborgs IF
Motivering: se under Lag
Överraskning: GAIS
Motivering: se under Lag
Besvikelse: IFK Göteborg
Stabilitet i trupp, färre skador och ett par intressanta nyförvärv. Det brukar borga för ett förbättrat resultat och en ökad stabilitet.
Hmmm...blev det inte precis tvärtom?
// Zäta
----
När året tar slut så skall man numer (via en ganska tråkig fotbollsgala) dela ut priser till olika framstående utövare och lag. Givetvis vill jag presentera min lista, med några korta kommentarer.
Årets:
Målvakt: Pär Hansson- Helsingborg
Mer p.g.a att jag aldrig riktigt gillat Isaksson. Han är i mitt tycke alltför dålig med fötterna för att bli en riktig toppmålvakt. Saknar också lite explosivitet. Wiland är givetvis ett namn på mångas läppar, men jag har sett honom för lite för att göra en rättvis bedömning. Han kändes dessutom lite hetare ifjol. Pär Hansson däremot har ju starkt bidragit till att Helsingborg, nästan varit omöjliga att slå den här säsongen och får därför min röst.
Back: Olof Mellberg, Olympiacos
Nu kanske vissa rynkar på näsan, men som jag sagt i tidigare inlägg, så är för ovanlighetens skull backbesättningen i svensk fotboll riktigt på dekis just nu. Mellberg är Mellberg... du får det du får... hög lägstanivå, spelar championsleague och har en fantastisk inställning. Landslaget darrade betänkligt de matcher han saknades.
Mittfältare: Kim Källström, Lyon
Uttagen i tidningen Goals toppelva efter EM-kvalet. Nytt Guldkantat kontrakt med Lyon och numer given i förstauppställningen. Att Mourinho hade som en huvudtes att plocka bort Kim i mötet Real-Lyon vittnar om att Partillesonen verkligen tagit ett extra kliv mot det erkännande, som jag vet att vi är många som tycker han förtjänar. Gillar även Seb Larsson och han får ett guldkantat hedersomnämnande i denna kategori.
Forward: Mathias Ranegie
Kanske borde man som vanligt säga Zlatan och givetvis är han den bäste fotbollsspelaren vi har i det här landet. Dock har året inte varit jättebra för honom och som gammal motståndare till Ranegie (Majorna), så kan jag inte låta bli att häpnas av killens utveckling.
Lag: Helsingborgs IF
Kan ta dubbeln i år och har ju faktiskt varit helt överlägsna den här säsongen. Detta trots att man blev av med 2 av sina bästa spelare under sommaren. Vill ge även Gais ett hedersomnämnande. Alla som trodde de skulle åka ur serien tidigt i våras räcker upp en hand. Bra jobb av värvningsgruppen och ett gott jobb av Axén att med små medel skapa ett fungerande kollektiv, som dessutom stundtals spelat en ganska offensiv fotboll.
Tränare: Conny Carlsson, Helsingborgs IF
Motivering: se under Lag
Överraskning: GAIS
Motivering: se under Lag
Besvikelse: IFK Göteborg
Stabilitet i trupp, färre skador och ett par intressanta nyförvärv. Det brukar borga för ett förbättrat resultat och en ökad stabilitet.
Hmmm...blev det inte precis tvärtom?
// Zäta
onsdag 26 oktober 2011
Säsongsavslutning, nytt jobb och lunginflammation...
Ja, det har varit en hektisk period, minst sagt. Jag hoppar över det faktum att jag haft sjukt mycket att göra, med avslut av gammalt jobb, påbörjan av nytt, med en tung lunginflammation som ett brev på posten mitt i allt kaos.
Istället konstaterar vi att säsongen, för seniorernas del är till ända. Mycket att glädjas åt givetvis, även om en viss besvikelse på sina håll ändå finns. Men det ser jag enbart som positivt. Det vittnar om hög målsättning och vilja att ständigt utvecklas. De vittnar också om att epitetet vinnarskallar, är något som förts över även till den nya generationen. Gissar att Bauman med flera står för den överföringen. Att klara kontraktet, måste alltid som nykomling vara prio 1. Särskilt om man ej är en värvarklubb utan snarare en klubb som vill förädla det egna materialet. Sen skall man givetvis sträva högre, men att klara kontraktet, om än med kniven på strupen och med endast en omgång till godo, är stort för mig och för många av oss mer eller mindre aktiva supportrar. Då det gäller C-laget, så lyckades man skaka av sig förra säsongens "misslyckande" och ta en rättvis och ganska klar serieseger. Lite grus i maskineriet dock då man förlorade den näst sista matchen (enda förlusten) och bara fick en poäng i den sista. Detta gav Marieholm chansen då de hade 2 matcher kvar att spela. Seger krävdes dock i båda. Man tappade dock 2 poäng i den näst sista kampen och saken var därför biff. För egen del fick jag efter idogt tränande 7-8 träningar på hösten, bidra med det lilla min tunga kropp mäktade med. 2 matcher blev det. Viktoria i derbyt mot BBK (med en ass. på kontot) och tyvärr vid säsongens enda förlust mot Lekstorp (1-2). Nöjd med min insats? Jo, med facit i hand, i den usla form man befinner sig i, så får jag nog vara det. Några rätt blev det allt och även om jag definitivt är den som löper minst, så blev det ändå hyfsat även av den varan. Framförallt var det förbannat roligt, dels att träffa alla glada, men griniga (vinnarskallar) i C-laget, men också att få känna den där nerven igen, som just matchande för med sig. Riktigt blodad tand fick jag och trots att C-laget nu verkar få en hel del nyförvärv, så kan det bli en säsong till för nestor Z (den 32:a i PIF-tröjan). Åtminstone tänker jag flitigt besöka de träningar som erbjuds. Kroppen behöver det (kommentar i övrigt överflödig).
---
Allsvenskan har tagit slut och som IFK:are är man givetvis väldigt lycklig för detta. 8 månaders pina är över och man kan nu bara hoppas att de nyförvärv, såväl tränare, som spelare kan blåsa liv i Kamratgården på nytt. Att en 08 leder laget stör mig inte. Jag hoppas att han är duktigare på att utveckla anfallsspelet än hans företrädare. Alvbåge känns som en bra värvning. Huruvida Sobralense är det återstår att se. Några nytillskott har redan spelat nu på hösten och jag tycker båda känns ganska intressanta. Dock måste det till en starkare backbesättning och då med fokus på spelande sådana. Anfallsspel byggs bakifrån (iaf om man vill kunna dominera matcher) och då är det viktigt att ha backar som sådana egenskaper. Spelar ingen roll hur måna duktiga spelare man har på mitten om det enda de ser är bollar 10 meter över huvudet.
---
EM-kvalet är också över. Landslaget tog sig via direktplats till Polen/Ukraina-EM. Mycket överaskande i min bok. Jag tycker Sverige, just nu har ett ganska medelmåttigt lag. Även här är backsidan svag. Övertron på laget höll också på att bli vårt fall. Hamrén letade i den Lagerbäcksa teorilådan och fan ett spel som inte var särskilt flärdfullt, men äckligt effektivt. Bärgade därigenom de 6 poäng som krävdes för direktavacemang. Vad han tänkte i inledningen av kvalet då han bänkade Kim till förmån för "artisten" Wernblom försår han nog knappast själv. Inget ont om Wernblom, jag diggar honom skarpt, men de kvaliteter som Kim besitter MÅSTE få plats i ett svenskt landslag annars begår man tjänstefel. Jag vet att vi Piffare är lite part i målet, men vi har ju också rätt (slutcitat). Zlatan har det pratats mycket om, så därför hoppar jag över det, med konstaterandet att han passar dåligt i ett spel då det egna laget har lite boll och skall leva på kontringar (vilket Sverige bör göra mot lag som bevisligen är bättre bollspelare). Man behöver då rörlighet i massor. Elmander bevisade det mot Holland. Henrik Larson har bevisat detta i många år före honom. Jag tror på respass för Sverige i gruppspelet. Vi kommer skrivas upp och det kommer pratas om Guld-chanser. Ett EM-slutspel är nästan tuffare än ett VM. Det har de senaste årens slutspel bevisat. B-nationerna i Europa håller hög klass jämfört med blåbärsnationerna i ett Världsmästerskap. Förutom Polen och Ukraina (som säkert blir grymt tuffa att tas med på hemmaplan, så räknar jag till minst 10 länder som skulle slå Sverige i en serie av matcher. Men det är klart, nu är det inga dubbelmöten eller serier av matcher utan mer cup-karaktär och då kan ju givetvis allt hända. Både Danmark och Grekland är relativt färska EM-bevis på detta. Högtidsstunder väntar dock i sommar och det är ju nåt att glädjas åt.
/// ZÄTA
Istället konstaterar vi att säsongen, för seniorernas del är till ända. Mycket att glädjas åt givetvis, även om en viss besvikelse på sina håll ändå finns. Men det ser jag enbart som positivt. Det vittnar om hög målsättning och vilja att ständigt utvecklas. De vittnar också om att epitetet vinnarskallar, är något som förts över även till den nya generationen. Gissar att Bauman med flera står för den överföringen. Att klara kontraktet, måste alltid som nykomling vara prio 1. Särskilt om man ej är en värvarklubb utan snarare en klubb som vill förädla det egna materialet. Sen skall man givetvis sträva högre, men att klara kontraktet, om än med kniven på strupen och med endast en omgång till godo, är stort för mig och för många av oss mer eller mindre aktiva supportrar. Då det gäller C-laget, så lyckades man skaka av sig förra säsongens "misslyckande" och ta en rättvis och ganska klar serieseger. Lite grus i maskineriet dock då man förlorade den näst sista matchen (enda förlusten) och bara fick en poäng i den sista. Detta gav Marieholm chansen då de hade 2 matcher kvar att spela. Seger krävdes dock i båda. Man tappade dock 2 poäng i den näst sista kampen och saken var därför biff. För egen del fick jag efter idogt tränande 7-8 träningar på hösten, bidra med det lilla min tunga kropp mäktade med. 2 matcher blev det. Viktoria i derbyt mot BBK (med en ass. på kontot) och tyvärr vid säsongens enda förlust mot Lekstorp (1-2). Nöjd med min insats? Jo, med facit i hand, i den usla form man befinner sig i, så får jag nog vara det. Några rätt blev det allt och även om jag definitivt är den som löper minst, så blev det ändå hyfsat även av den varan. Framförallt var det förbannat roligt, dels att träffa alla glada, men griniga (vinnarskallar) i C-laget, men också att få känna den där nerven igen, som just matchande för med sig. Riktigt blodad tand fick jag och trots att C-laget nu verkar få en hel del nyförvärv, så kan det bli en säsong till för nestor Z (den 32:a i PIF-tröjan). Åtminstone tänker jag flitigt besöka de träningar som erbjuds. Kroppen behöver det (kommentar i övrigt överflödig).
---
Allsvenskan har tagit slut och som IFK:are är man givetvis väldigt lycklig för detta. 8 månaders pina är över och man kan nu bara hoppas att de nyförvärv, såväl tränare, som spelare kan blåsa liv i Kamratgården på nytt. Att en 08 leder laget stör mig inte. Jag hoppas att han är duktigare på att utveckla anfallsspelet än hans företrädare. Alvbåge känns som en bra värvning. Huruvida Sobralense är det återstår att se. Några nytillskott har redan spelat nu på hösten och jag tycker båda känns ganska intressanta. Dock måste det till en starkare backbesättning och då med fokus på spelande sådana. Anfallsspel byggs bakifrån (iaf om man vill kunna dominera matcher) och då är det viktigt att ha backar som sådana egenskaper. Spelar ingen roll hur måna duktiga spelare man har på mitten om det enda de ser är bollar 10 meter över huvudet.
---
EM-kvalet är också över. Landslaget tog sig via direktplats till Polen/Ukraina-EM. Mycket överaskande i min bok. Jag tycker Sverige, just nu har ett ganska medelmåttigt lag. Även här är backsidan svag. Övertron på laget höll också på att bli vårt fall. Hamrén letade i den Lagerbäcksa teorilådan och fan ett spel som inte var särskilt flärdfullt, men äckligt effektivt. Bärgade därigenom de 6 poäng som krävdes för direktavacemang. Vad han tänkte i inledningen av kvalet då han bänkade Kim till förmån för "artisten" Wernblom försår han nog knappast själv. Inget ont om Wernblom, jag diggar honom skarpt, men de kvaliteter som Kim besitter MÅSTE få plats i ett svenskt landslag annars begår man tjänstefel. Jag vet att vi Piffare är lite part i målet, men vi har ju också rätt (slutcitat). Zlatan har det pratats mycket om, så därför hoppar jag över det, med konstaterandet att han passar dåligt i ett spel då det egna laget har lite boll och skall leva på kontringar (vilket Sverige bör göra mot lag som bevisligen är bättre bollspelare). Man behöver då rörlighet i massor. Elmander bevisade det mot Holland. Henrik Larson har bevisat detta i många år före honom. Jag tror på respass för Sverige i gruppspelet. Vi kommer skrivas upp och det kommer pratas om Guld-chanser. Ett EM-slutspel är nästan tuffare än ett VM. Det har de senaste årens slutspel bevisat. B-nationerna i Europa håller hög klass jämfört med blåbärsnationerna i ett Världsmästerskap. Förutom Polen och Ukraina (som säkert blir grymt tuffa att tas med på hemmaplan, så räknar jag till minst 10 länder som skulle slå Sverige i en serie av matcher. Men det är klart, nu är det inga dubbelmöten eller serier av matcher utan mer cup-karaktär och då kan ju givetvis allt hända. Både Danmark och Grekland är relativt färska EM-bevis på detta. Högtidsstunder väntar dock i sommar och det är ju nåt att glädjas åt.
/// ZÄTA
söndag 25 september 2011
Jaaaaaaaaaaaaaa!
Det var med stor tillfredsställelse man slöt ögonen igår kväll och lika skönt var det att vakna imorse. A-laget gjorde det jag hoppats men inte vågat tro. Man tog saken i egna händer, vann den oerhört viktiga bortamatchen Sandared och lämnade Skövde och Falköping att göra upp om kvalplatsen i sista omgången. Att greja det på egen hand är så mycket skönare än att tvingas lita på resultat i andra matcher. Jag hoppas detta stärker truppen inför den så svåra "andra säsongen".32 poäng, med chans på ytterligare 3 i sista omgången är ett resultat man sannerligen inte behöver skämmas över. Det är faktiskt bara 7 poäng upp till kvalplats, så jämn har serien varit i år. Nu hoppas jag att man ger allt i sista matchen, det skulle se snyggt ut då Falköping ju är helt beroende av att vi tar den matchen på allvar. Femteplatsen är dessutom inom räckhåll och det hade väl varit en snygg avslutning. Grattis till alla spelare, ledare och hjälpgubbar och gummor runt vårt kära representationslag, från "Nestor Zäta".
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
söndag 18 september 2011
En lördag i glädjens tecken...
Börjar kronologiskt, med att konstatera att Årsdebuten i C-laget började stressigt, kom till Furulund samtidigt som domaren blåste igång derbyt, men slutade med en skön tillfredsställelse. BBK kom till match med ett ganska starkt gäng. Några hade iofs spelat match dagen innan, men det stod tidigt klart att laget hade kompetens. Kanske var de tom något spelförande i första halvlek. Målchanserna skapade dock PIF. Minst 8 klara målchanser borde resulterat i en sisådär 3-4 mål. Vi fick nöja oss med 1-0 ledning i paus dock. I andra halvlek var utan tvekan BBK, spelförande. Målchanserna var dock ganska jämt fördelade även om BBK:s blev allt vassare ju längre matchen led. Sandos hade dock en fantastisk kväll och några av räddningarna visste han nog knappt själv om att han gjorde. En A-lagsdebut hade nog inte varit långt borta om ledarstaben varit på plats. Med en halvtimme kvar tyckte "snälle" Frank att det var dags för gamlingen att göra comeback. Målet var en kvart, men det blev faktiskt hela halvtimmen och det kändes riktigt skönt. Comebacken blev ganska lyckosam, trots att vare sig tempo eller ork fanns i tillräckliga mängder. Bollkontakten fanns där dock och de första 2 minuterna på plan innebar 2 PIF-mål och punkterad match. Daniel lyrade in 2-0 efter en hörna och en minut senare så spelade farfar fram Mounir som krutade in 3-0 i målvaktens vänstra kryss. 3-0 stod sig matchen ut och en derbyseger mot BBK smakar alltid gott oavsett på vilken nivå matchen spelas.
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
| Alingsås IF | 20 | 10 | 1 | 9 | 38 | - | 36 | 2 | 31 |
| Partille IF | 20 | 9 | 2 | 9 | 30 | - | 44 | -14 | 29 |
| IFK Skövde FK | 20 | 8 | 3 | 9 | 49 | - | 42 | 7 | 27 |
| Falköpings FK | 20 | 8 | 1 | 11 | 40 | - | 44 | -4 | 25 |
| Sandareds IF | 20 | 7 | 2 | 11 | 34 | - | 45 | -11 | 23 |
| Annelunds IF | 20 | 5 | 4 | 11 | 36 | - | 47 | -11 | 19 |
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
fredag 16 september 2011
Spännande höst och comeback...
Höstspurt...
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
fredag 26 augusti 2011
Ömsom vin, ömsom vatten!
Skyller som vanligt på jobbet då det dröjer mellan inläggen. Mycket har hänt sedan den där goa kvitteringen av Marcus i derbyt mot Sävedalen. Jag sa då att jag inte trodde ett dugg på Sävedalen som seriesegrare och det finns ingen direkt anledning att ändra på det tipset. Tror inte heller lerum har vad som krävs. Utan att ha sett de tre lag jag tror gör upp om segern, så ser tipset ut enligt följande.
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
lördag 30 juli 2011
Sommarstinn, mallig och derbyhes...
En vecka kvar på semestern och mellanlandning hemma i Landvetter. Nästa vecka bär det av till Mellbystrand och förhoppningsvis blir det en sista sommarvecka av sol och bad. Väl hemma passade jag på att gå på sommarens allra hetaste derby. Sävedalen-Partille på Vallhamra...hmmm..det känns inte direkt som igår. Speakern meddelade hjälpsamt att senaste detta hände var 1993 och att Pif då förlorade med 6-2. Kom till arenan ca 30 minuter före avspark, för att dels insupa lite atmosfär, slippa barnen en halvtimme längre (hehehe) men framförallt för att få ett litet försnack med polarn KIM. Det var trevligt, även om jag fick en känga för min alltför bristande närvaro... -Har du blivit BBK:are du med, fick man i näsan...med all rätt kan jag kanske tycka...DET SKALL BLI BÄTTRING! Mest förvånande i samtalet var dock missnöjet med vårsäsongen. Både spelare och tränarstab hade tydligen förväntat sig betydligt bättre spel från de rö-vita. Jag tog det som ett löfte om en riktigt bra insats i såväl derbyt som under resten av säsongen. Löftet infriades till viss del får jag väl vara snäll och säga. Partille var definitivt närmast segern spel- och chansmässigt även om det in i det sista såg ut att bli noll poäng, men mer om detta senare.
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
tisdag 5 juli 2011
Copa America
Världens näst största fotbollsturnering har startat, lagom till att vi svenskar går på semester. Men EM då, kanske någon europeisk fotbollsföreträdare protesterar. Nja, visst har europa visat man kanske är den starkaste kontinenten just nu (Holland-Spanien i VM final tex), men traditionen, publikintresset eller fanatismen om ni så vill, gör i mina ögon Copa till en större och viktigare turnering än EM.
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
torsdag 30 juni 2011
Missat derby, vattenkoppor, sonen avgjorde och avslutade(?)
Ett i många år efterlängtat derby ägde rum onsdagen före midsommar. Tyvärr missade jag detta också... denna gång pga avslutning med jobbet. Derbyt började bra, såg ut att rinna ifrån oss, men räddades av en ovan målskytt (Kalle) i den 88:e minuten. En pinne räddad i slutminuterna är givetvis en halv seger. Betänker man att seriefavoriten/-ledaren stod för motståndet, så är poängen, i min mening lite mer än så. Vi är lillebror och har varit så under många år, att vi nu är uppe och nosar SIF i bakhasorna är fantastiskt roligt. Returmöte 30 juli och nu vore det väl själve... om jag inte skulle få chansen att bevittna det på plats i stället för via Mats liveuppdateringar. Inbokat är det hursomhelst!
---
Annars börjar semestern på fredag. 5 veckor är inplanerade (även om det blir lite jobb hemifrån under regniga dagar). Tyvärr startar semestern med vattenkoppor. Lillan är överöst med äckliga blåsor. I den här värmen är det og inte så trevligt. Sonen har ännu ej visat några symtom och däri ligger den största oron. Vi skall nämligen till Kreta den 8:e och vill det sig illa, få jag och grabben stanna hemma.
---
På tal om Lillgrabben, så hade Landvetters 04:or sommaravslutning helgen före midsommar. Match mot föräldrarna var en programpunkt. Robin fångade fjärilar som vanligt, ända tills mamma tröttnade och ställde honom framför föräldrarnas mål. Med minuten kvar och ställningen 1-1 fick en av killarna på ett hyfsat skott som föräldramålisen gjorde en suverän benparad på. Robin högg som en kobra och tofflade bollen via målisens hand, huvud och via stolpen in i målet. Förvåningen var nog större än glädjen över karriärens första mål. Leendet under resten av dagen gick dock inte att undvika. Vem som stod i mål undrar ni kanske. Jo, pappa givetvis och han fick sannerligen höra talas om det målet ända tills John Blund slog till vid 10-tiden. Tyvärr var det kanske karriärens första och SISTA mål, då sonen tydligt aviserat att han vill lägga skorna på hyllan. Man skall sluta på toppen eller...
---
Tänkte avsluta med att skriva om Fotbolls-VM som nyss startat, men ändrar mig snabbt och titulerar eventet Damfotbolls-VM. För i rättvisans namn skall man inte jämföra de båda i mina ögon ganska skilda sporterna. Tjejerna har inte samma spelarunderlag, inte samma fysiska eler ekonomiska förutsättningar och sporten är förhållandevis ganska ny. Man kunde ju faktiskt uppskatta tex Kajsa Bergqvist trotas att hon hoppade ca 40 centimeter under det manliga världsrekordet. Vill dock säga att jag inte gillar damfotboll. Åtminstone inte det svenska landslaget. Om vi ibland tycker att herrlandslaget är för försiktiga och säkerhetstänkande. Vad skall man då tycka om damlaget. Kollade stora delar av premiärmatchen mot Colombia och jag blev nästan förbannad. I ett scenario där faktiskt flera lag kan hamna på samma poäng och där Colombia troligen är stryklaget, så är 1-0 inget vidare resultat. Vid flera tillfällen verkade det som spelare ropades tillbaka när de hade jättelägen att sätta press, vinna boll och komma till jättefina lägen. Rekordet var nog då en svensk spelare fick en passning i helt fritt läge vid hörnet på straffområdet... Bollen studsade över foten och rullade sakta ut mot hörnflaggan...Ingen colombiansk spelare fanns inom 20 meter från svenskan, som inte sprang ut och hämtade den boll som stannade 10 meter från hörnflaggan...Istället intog hon sin tilldelade försvarsposition. Det e ju för j-vla tråkigt och fegt, två för övrigt ganska passande ord för damlandslaget. Jag kan köpa att man inom damfotbollen inte har förutsättningar att spela som män, men om man utger sig för att vara ett av världens bästa lag och om ambitionsnivån är att vara världsledande och medaljkandidater vid varje turnering, då kanske man måste utveckla ett spel som bygger på att man lirar bollen till varandra och att säkerheten inte får bli absurd i sin försiktighet. Kanska skall man också prioritera det som "alla" andra länder gör, nämligen kvicka, bollsäkra spelare. Den destruktiva fotboll man nu visar upp, är förödande för utvecklingen av sporten (damfotbollssporten).
// Zäta
---
Annars börjar semestern på fredag. 5 veckor är inplanerade (även om det blir lite jobb hemifrån under regniga dagar). Tyvärr startar semestern med vattenkoppor. Lillan är överöst med äckliga blåsor. I den här värmen är det og inte så trevligt. Sonen har ännu ej visat några symtom och däri ligger den största oron. Vi skall nämligen till Kreta den 8:e och vill det sig illa, få jag och grabben stanna hemma.
---
På tal om Lillgrabben, så hade Landvetters 04:or sommaravslutning helgen före midsommar. Match mot föräldrarna var en programpunkt. Robin fångade fjärilar som vanligt, ända tills mamma tröttnade och ställde honom framför föräldrarnas mål. Med minuten kvar och ställningen 1-1 fick en av killarna på ett hyfsat skott som föräldramålisen gjorde en suverän benparad på. Robin högg som en kobra och tofflade bollen via målisens hand, huvud och via stolpen in i målet. Förvåningen var nog större än glädjen över karriärens första mål. Leendet under resten av dagen gick dock inte att undvika. Vem som stod i mål undrar ni kanske. Jo, pappa givetvis och han fick sannerligen höra talas om det målet ända tills John Blund slog till vid 10-tiden. Tyvärr var det kanske karriärens första och SISTA mål, då sonen tydligt aviserat att han vill lägga skorna på hyllan. Man skall sluta på toppen eller...
---
Tänkte avsluta med att skriva om Fotbolls-VM som nyss startat, men ändrar mig snabbt och titulerar eventet Damfotbolls-VM. För i rättvisans namn skall man inte jämföra de båda i mina ögon ganska skilda sporterna. Tjejerna har inte samma spelarunderlag, inte samma fysiska eler ekonomiska förutsättningar och sporten är förhållandevis ganska ny. Man kunde ju faktiskt uppskatta tex Kajsa Bergqvist trotas att hon hoppade ca 40 centimeter under det manliga världsrekordet. Vill dock säga att jag inte gillar damfotboll. Åtminstone inte det svenska landslaget. Om vi ibland tycker att herrlandslaget är för försiktiga och säkerhetstänkande. Vad skall man då tycka om damlaget. Kollade stora delar av premiärmatchen mot Colombia och jag blev nästan förbannad. I ett scenario där faktiskt flera lag kan hamna på samma poäng och där Colombia troligen är stryklaget, så är 1-0 inget vidare resultat. Vid flera tillfällen verkade det som spelare ropades tillbaka när de hade jättelägen att sätta press, vinna boll och komma till jättefina lägen. Rekordet var nog då en svensk spelare fick en passning i helt fritt läge vid hörnet på straffområdet... Bollen studsade över foten och rullade sakta ut mot hörnflaggan...Ingen colombiansk spelare fanns inom 20 meter från svenskan, som inte sprang ut och hämtade den boll som stannade 10 meter från hörnflaggan...Istället intog hon sin tilldelade försvarsposition. Det e ju för j-vla tråkigt och fegt, två för övrigt ganska passande ord för damlandslaget. Jag kan köpa att man inom damfotbollen inte har förutsättningar att spela som män, men om man utger sig för att vara ett av världens bästa lag och om ambitionsnivån är att vara världsledande och medaljkandidater vid varje turnering, då kanske man måste utveckla ett spel som bygger på att man lirar bollen till varandra och att säkerheten inte får bli absurd i sin försiktighet. Kanska skall man också prioritera det som "alla" andra länder gör, nämligen kvicka, bollsäkra spelare. Den destruktiva fotboll man nu visar upp, är förödande för utvecklingen av sporten (damfotbollssporten).
// Zäta
måndag 13 juni 2011
Bökig tid!
Det verkar vara lite mode bland bloggarna, att ursäkta sig då det gäller usla uppdateringar. Jag skall inte ge mig in i denna djungel av ursäkter utan konstaterar lugnt att det varit lite bökigt!
---
A-laget åkte på en rejäl vända i "derbyt" mot Lerum. 5-1 efter att Mr Forsberg (inte en av PIF:s favoriter) målat 4 ggr i första halvlek. Vi glömmer den matchen och går snabbt över till helgens drabbning. Holmalund (en ev seriefavoriterna efter vad jag hört) hemma hade, om inte Sävedalen gått som tåget, kunnat betecknas som något av en seriefinal. Toppmatch hursomhelst och extremt viktig då det tajtat till sig ordentligt i tabellen och gapet till kvalplatsen minskat betänkligt. Med 1-5 i näsan gissar jag att det var ett ganska stukat, men revanschhungrigt Partille som äntrade Lexby. Slutresultatet skrevs till 1-0 och skall man tro Alingsåstidningen så var det oerhört rättvist....NOT! GAIS-inlånet Emir i målet var enligt säkra källor omutlig och den enskilt främsta orsaken till att 3 mycket viktiga poäng kunde bärgas. Bland annat noteras en straffräddning av hög kaliber. Nu väntar ytterligare en viktig kamp på söndag mot Mariestad borta. Seger där och laget kan gå in i de dubbla derbyna, utan att behöva titta bakåt. Att bara se möjligheter är god utgångspunkt, när man som underdog går in i en miniserie.
---
LIS 04:or utvecklas för varje match. 2 nya förluster för visso, men siffrorna 7-4 och 7-5 samt det faktum att vi inte fått sätta in en extra spelare under matcherna säger det mesta. I lördags ledde vi dessutom matchen med 3-0. Tyvärr uppträdde motståndarna tvivelaktigt vi det läget, då man valde att toppa laget (6-7 åringar!). LIS som efter återbud från ett motståndarlag fick dela upp ca 40-killar i två lag istället för tre rullade givetvis runt på alla som vanligt. I veckan blir alla killar hämtade på sina fritids av representanter ur klubben. Fotbollsskola mellan 9-12 måndag till fredag väntar. Riktigt kul variant på fotbollsskola. Till hösten blir det en vecka till innan skolstart. BRA Landvetter!
---
Landskamperna skall man kanske kommentera också. Det känns som om det finns två läger när man diskuterar Hamréns "nya" landslag och deras prestationer mot Moldavien och Finland. Jag tycker själv att jag tillhör den mer nyanserade skaran och därmed ligger nånstans mittemellan. Min enkla fotbollsfilosofi är att man bör anpassa sitt spel efter den kapacitet man besitter. Därför är det meningslöst att försöka efterapa andra system eller andra filosofier. Man kan ta intrycka av dem, men den elva man ställer på benen är den elva man bör ta hänsyn till. I Sverige har vi inte den bredd man tex har i Brasilien, Spanien m.fl. De råmaterial en förbundskapten har att handskas med är således begränsat och det finns egentligen ganska begränsat med spelaternativ. Betänker man att vi i Sverige de senaste 30-40åren haft en ganska enkelriktad syn på coachning och på hur vi vill utveckla våra unga (tack och lov håller detta på att förändras), så inser man än mer att den svenska modellen nog e den man får förlita sig till. Gnetspel med många spelare som ligger rätt i defensiva positioner och med snabba omställningar, gjorde Lagerbäck tämligen framgångsrik och kommer förmodligen även bli Hamréns adelsmärke, även om han förhoppningsvis kommer att införa detaljer i den svenska grunden som kan förgylla och utveckla landslagsfotbollen något. 9-1 på två matcher är precis vad det är. Hur det gick till är skit samma. Den som vill se skönfotboll får kolla på Barca eller Real. Vi får spela det spel som gynnar oss mest och där vi får ut max av varje spelare. Hittar vi inte den balansen, så är och förblir vi en B-nation.
---
Skolan hade fint besök idag. Mattias Ranegie och Tom Söderberg från BK Häcken coachade var sitt lag då vi invigde vår nya multisportanläggning på skolgården. Det är inte varje dag en allsvensk skytteligaledare promenerar i våra korridorer. Bra att "stjärnorna" tar ansvar och visar sig som de föredömen de är och som våra elever så väl behöver.
---
A-laget åkte på en rejäl vända i "derbyt" mot Lerum. 5-1 efter att Mr Forsberg (inte en av PIF:s favoriter) målat 4 ggr i första halvlek. Vi glömmer den matchen och går snabbt över till helgens drabbning. Holmalund (en ev seriefavoriterna efter vad jag hört) hemma hade, om inte Sävedalen gått som tåget, kunnat betecknas som något av en seriefinal. Toppmatch hursomhelst och extremt viktig då det tajtat till sig ordentligt i tabellen och gapet till kvalplatsen minskat betänkligt. Med 1-5 i näsan gissar jag att det var ett ganska stukat, men revanschhungrigt Partille som äntrade Lexby. Slutresultatet skrevs till 1-0 och skall man tro Alingsåstidningen så var det oerhört rättvist....NOT! GAIS-inlånet Emir i målet var enligt säkra källor omutlig och den enskilt främsta orsaken till att 3 mycket viktiga poäng kunde bärgas. Bland annat noteras en straffräddning av hög kaliber. Nu väntar ytterligare en viktig kamp på söndag mot Mariestad borta. Seger där och laget kan gå in i de dubbla derbyna, utan att behöva titta bakåt. Att bara se möjligheter är god utgångspunkt, när man som underdog går in i en miniserie.
---
LIS 04:or utvecklas för varje match. 2 nya förluster för visso, men siffrorna 7-4 och 7-5 samt det faktum att vi inte fått sätta in en extra spelare under matcherna säger det mesta. I lördags ledde vi dessutom matchen med 3-0. Tyvärr uppträdde motståndarna tvivelaktigt vi det läget, då man valde att toppa laget (6-7 åringar!). LIS som efter återbud från ett motståndarlag fick dela upp ca 40-killar i två lag istället för tre rullade givetvis runt på alla som vanligt. I veckan blir alla killar hämtade på sina fritids av representanter ur klubben. Fotbollsskola mellan 9-12 måndag till fredag väntar. Riktigt kul variant på fotbollsskola. Till hösten blir det en vecka till innan skolstart. BRA Landvetter!
---
Landskamperna skall man kanske kommentera också. Det känns som om det finns två läger när man diskuterar Hamréns "nya" landslag och deras prestationer mot Moldavien och Finland. Jag tycker själv att jag tillhör den mer nyanserade skaran och därmed ligger nånstans mittemellan. Min enkla fotbollsfilosofi är att man bör anpassa sitt spel efter den kapacitet man besitter. Därför är det meningslöst att försöka efterapa andra system eller andra filosofier. Man kan ta intrycka av dem, men den elva man ställer på benen är den elva man bör ta hänsyn till. I Sverige har vi inte den bredd man tex har i Brasilien, Spanien m.fl. De råmaterial en förbundskapten har att handskas med är således begränsat och det finns egentligen ganska begränsat med spelaternativ. Betänker man att vi i Sverige de senaste 30-40åren haft en ganska enkelriktad syn på coachning och på hur vi vill utveckla våra unga (tack och lov håller detta på att förändras), så inser man än mer att den svenska modellen nog e den man får förlita sig till. Gnetspel med många spelare som ligger rätt i defensiva positioner och med snabba omställningar, gjorde Lagerbäck tämligen framgångsrik och kommer förmodligen även bli Hamréns adelsmärke, även om han förhoppningsvis kommer att införa detaljer i den svenska grunden som kan förgylla och utveckla landslagsfotbollen något. 9-1 på två matcher är precis vad det är. Hur det gick till är skit samma. Den som vill se skönfotboll får kolla på Barca eller Real. Vi får spela det spel som gynnar oss mest och där vi får ut max av varje spelare. Hittar vi inte den balansen, så är och förblir vi en B-nation.
---
Skolan hade fint besök idag. Mattias Ranegie och Tom Söderberg från BK Häcken coachade var sitt lag då vi invigde vår nya multisportanläggning på skolgården. Det är inte varje dag en allsvensk skytteligaledare promenerar i våra korridorer. Bra att "stjärnorna" tar ansvar och visar sig som de föredömen de är och som våra elever så väl behöver.
måndag 30 maj 2011
Härlig fotbollsvecka!
Får börja denna veckas inlägg med att be om ursäkt. För vad?, undrar ni säkert! Jo, för det faktum att jag, i min europasummering, glömde den enskilt största händelsen den veckan. Nämligen att laget i mitt hjärta, Wolverhampton, med nöd och näppe äntligen klarade sig kvar i Premier League, mer än en säsong. Wolves? Jaja, det är kankse inte det sexigaste laget i England, men är man så gammal som jag och känner till historien, så är det kanske inte så konstigt. Som 6-8-åring (då fanns det enbart 2 TV-kanaler) så blev snabbt tipsextra ett favoritprogram. Mitt första minne härifrån var de orange-svarta vargarna anförda av en av 70-talets stora, Kenny Hibbitt. Andy Gray och Emlyn Hughes var ett par andra profiler som dragit på sig Wolves-tröjan. På 80-90-talet hette den store hjälten Steve Bull, som säsongen 1987-88 stänkte in hela 52 baljor för sitt Wolves. Alltsom oftast framspelad av assistkungen Andy Mutch. Bull belönades med 13 landskamper för England, trots div 2 spel (premierchip) och gjorde på dessa 4 mål. Jag kan hålla på en stund till, men nöjer mig istället med ett ödmjukt...
Nu till de något mindre viktiga, men mer aktuella händelserna under veckan.
---
Landvetters 04:or har ju varit en stående punkt i bloggen. Så även denna vecka... Torsk igen (givetvis), men endast med 5-1. Andra halvlek slutade faktisk 1-1, så det går framåt...
---
Såg, liksom många av er andra, på Champions League finalen i lördags. I min enfald trodde jag faktiskt att mitt andra engelska favoritlag (Var ju tvungen att hålla på ett lag i högst ligan oxå, så det fick bli farsans) United faktiskt skulle ha en chans att rubba Barca. Ack så fel jag hade. Likt finalen 09, så var Barcelona totalt överlägsna. Men, det är svårt att hänga läpp för det, då jag ju är en fotbollsnjutare och mer njutning än att se katalanerna spela boll är svår att uppnå.
---
Äntligen! What? Jo, änligen fick jag möjligheten att besöka Lexby och A-lagets hemmamatch mot Bollebygd. Sjukdomar mm har tidigare satt stopp för alla såna planer. Fick dock ta med mig båda barnen, men med lite mutor i form av halva kioskens utbud av sötsaker, så kunde jag fokusera på matchen betydligt mer än väntat. Blev dock enbart en halvlek denna gång, då de små inte riktigt ser tjusningen med div. 3 fotboll ÄNNU. Vad skall man då säga om den halvlek jag fick bevittna. Ja, så här i efterhand kan man konstatera (efter att ha följt andra halvlek på Mats matchblogg) att det blev 3 nya friska pinnar. Jag tyckte mig också ganska tydligt se, vilken kvalité det fanns i Partille jämfört med sina motståndare. Planen är nog dock bland det uslaste jag sett på Lexby och den var knappast till fördel för hemmalaget. Saknade dock också lite driv och lite geist. Bortalaget (kanske i kraft av ett större poängbehov) var hetare och visade större hjärta. De var därför lite mer direkta och hänsynslösa i närheten av straffområdet. Nu låter det kanske som det var en brutal kamp, men faktum är att båda lagen var tämligen bleka och tama. Var det då inget som värmde i den snålkalla regn-blåsten. Jo, definitivt! Att komma till Lexby och känna den välkomnande och familjära värmen från alla runtomkring är härligt och något jag verkligen saknar. Detta gör givetvis att jag kommer att ge grabbarna fler chanser att, för att citera Kim, komma över den prestationsångest min närvaro möjligen skapat.
//ZÄTA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)