Efter vinterdvalan jag tidigare nämnt, så tog jag min nya citroën c3 till Lexby i onsdags för att delta i c-lagsträningen. Hade hoppats på ett möte med Kim, men fick nöja mig med DT:s och Sandos påtagligt oförändrade nunor. Ett vänligt bemötande och en kortare lägesuppdatering senare, bar det av mot Mellby. Pierre anlände precis före avfärd och fick åka med i bilbarnstolen. Satt som handen i handsken. Väl framme möttes vi av Patrik och Linus och innan träningen hann starta hade såväl Bengan, Svanberg och Osten anlänt.
8 vältränade atleter och jag (kommentar överviktig...överflödig menade jag) startade med kvadde. Det var som tiden stått still...HÄRLIGT! Får väl skylla på underlaget att jag inledningsvis hade en förkärlek till att jaga bollen. Tack och lov var vi två i mitten, så jag kunde "Tjyvpausa" emellanåt. Allt eftersom så började bollen kännas mer hemtam och underlagets beskaffenhet spelade en allt mindre roll.
Kvadden följdes av 2-lagsspel. Sandos i ett stort mål och ett par konor fick utgöra mål nummer två (jag var ej en av dessa). Knappt hade matchen startat innan motståndarlaget fick ändra taktik. 2 vindsnabba ryck och precisa bredsidor fick Bengan att uttrycka att man nog borde markera den där blekfete, då han verkade vara den giftigaste. Taktikbytet behövdes dock inte, då ordet pingislunga fick ett nytt ansikte (nämligen mitt).
Träningen avslutades med ett par skottövningar, som jag nog provat nån gång innan. Jag är tframförallt ganska nöjd med hur lång jag kunde skjuta. Spartacus klubbstuga behöver målas om, det fick jag bevittna på nära håll.
På det hela taget var det ganska illa, men det kunde/borde varit värre. J-vligt roligt var det iaf och jag tänker nog bli en regelbunden besökare på onsdagarna. Om inte annat vill kroppen nog det...iaf med några träningar till i bagaget.
---
Barca krossade Real. En utvisning, blev som vanligt Mourinhos fokus efter matchen. kan kanske hålla med om att den var hård, även om regelboken kanske säger annat. Har man dock en taktik där man ömsom backar hem och ömsom tokrusar på felvända kvicka spelare, så får man räkna med att man någon gång kommer för sent och då blir det inte vackert. Ekvationen är egentligen ganska enkel. Barcelona har ett grundspel som man inte avviker från oavsett motstånd, Real har det inte. Är en laguppställning med Di Maria, Özil och Ronaldo rätt då bollinnehavet är 71-29. Vassa kontringsspelare förvisso, men jag kanske saknar en bollmottagare där framme, som kan leverera bollar till dessa 3 rättvända. Adebayor kom in och det såg då lite bättre ut, men att ge bort en halvlek och ett initiativ i en match på hemmaplan om man heter Real Madrid, är för mig helt oförklarligt.
---
Svanberg har lovat mig att min länk kommer upp på hemsidan ånyo om jag håller en jämn och acceptabel inläggsnivå. Jag skall givetvis göra mitt yttersta, då en sådan "utmärkelse" vore enormt stor. Han har också uppdaterat mig om att Tolleredsmatchen var 1997 och att Pierre, 15 år, troligen gjorde kvitteringsmålet. Jag litar fullt på statistiknördarna (är egentligen det själv också, men åldern har en förmåga att ställa till det lite för en).
Tack och hej
Tjongbollspastej
fredag 29 april 2011
tisdag 26 april 2011
"Kval" och Champions League.
Tanken med denna bloggen var ju från början bl. a. att återge valda delar av den 30 åriga historia, jag varit med och skrivit. I. o m. höstens lyckade kvalspel, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en återblick i ämnet. Såvitt jag kan komma ihåg, så har vi inte deltagit i något direkt kval de senaste 30 åren. Däremot har vi spelat en del avslutningsmatcher som haft karaktären av kval då allt avgjorts just i sista omgången. Här följer en liten topplista över de kvalliknande matcher jag minns.
1. På första plats kommer givetvis avancemanget till div 3 i höstas. Det har kanske sagts tillräckligt i ämnet, men en ny epok i klubbens historia är påväg att skrivas.
2. 2005 Div 5A Lexby. Motståndare Kortedala. Chansen till serieseger fanns, men det krävde att BBK samt Romelanda tappade poäng i sista matchen. Andra platsen skulle dock ge en direktplats till div 4 och dramat som utspelade sig kan ni läsa om här i en euforisk skilding signerad den dåvarande ass. tränaren (d.v.s mig själv)
3. 1987 Div 5A. Avgörande match mot Nödinge om vilket lag som skall degraderas. Samma poäng, men Partille hade bättre målskillnad. Jag var 19 år och spelade markerande mittback.
Nödinge tog ledningen med 1-0, men vi kunde kvittera. I matchens sista minut kom en Nödingespelare helt fri med dåvarande burväktaren Janne Helleberg. Skottet är stenhårt och på väg mot bortre, när Jannes ansikte effektivt stoppar projektilen. Man kan verkligen säga att han räddade ansiktet på oss i den stunden. 1-1 blev slutresultatet och vi klamrade oss kvar i femman.
4. 1988 Div 5A. Läget var ungefär detsamma. Motståndare var Götaholm (om jag minns rätt) på Gamlestadsvallen. Minns inte så mycket av den matchen, men jag har för mig att oavgjort ånyo skulle ge oss nytt kontrakt. Undrar om det inte t.o.m var så att vi hamnade på samma poäng och samma målskillnad som säsongen innan. Slutresultat 1-1 (givetvis) och vi hade återigen slunkit ur knipan. Året efter d.v.s 1989, återigen, på Gamlestadsvallen, var turen borta. Marieholm segrade med 1-0 (oavgjort hade ånyo räckt) och vi flyttades ner i sexan igen.
5. Osäker på året, men motståndare och spelplats var Tollered. Läget var inte like prekärt, då förlust kunde räcka om resultatet i en annan match blev det rätta (vilket det också blev). Naturligtvis ville vi dock fixa kontraktet på egen hand och det krävdes seger för att vara helt säkra. Det började illa. 1-0 till Tollered tidigt och jakten var igång. Har för mig att Svanberg var med och han kanske minns vem som kvitterade, men jag minns iaf slutminuterna. Vi fick en hörna och högst på den kom lille Nexhat Morina. Glädjen efter det målet minns jag också. Nexhat slet av sig tröjan (var han först med det måntro?) och han jagades som en vettvilling av övriga lagkamrater runt hela Tolleredsvallen (heter den så?).
----
Kollade Schalke 04 mot Manchester United igår och insåg plötsligt att Bucklan troligen inte kommer att köras över av ett spanskt lag i år heller. United imponerade verkligen på mig och då framförallt deras organisation, men också löpviljan och anfallsspelet. Man var åtminstone igår ett mycket homogent och välspelande maskineri, som fullständigt krossade Schalke. Jag vet att Real och Barca är några strån vassare, men finalen går på Wembley och...
Vad det gäller El Classico 3 & 4, så känns det just nu lite fördel Real. Mourinho:s Chelseataktik, med hård (ibland ful) press på felvända Barcaspelare, ser ut att fungera. Har man dessutom omställningsspelare av yppersta världsklass, så kan det bära hela vägen denna gång. Hoppas dock att Barca vinner. En repris på finalen 2009 hade varit nice och förhoppningsvis får Barca då möta ett United som vågar spela sitt eget spel i 90 alt. 120 minuter.
1. På första plats kommer givetvis avancemanget till div 3 i höstas. Det har kanske sagts tillräckligt i ämnet, men en ny epok i klubbens historia är påväg att skrivas.
2. 2005 Div 5A Lexby. Motståndare Kortedala. Chansen till serieseger fanns, men det krävde att BBK samt Romelanda tappade poäng i sista matchen. Andra platsen skulle dock ge en direktplats till div 4 och dramat som utspelade sig kan ni läsa om här i en euforisk skilding signerad den dåvarande ass. tränaren (d.v.s mig själv)
3. 1987 Div 5A. Avgörande match mot Nödinge om vilket lag som skall degraderas. Samma poäng, men Partille hade bättre målskillnad. Jag var 19 år och spelade markerande mittback.
Nödinge tog ledningen med 1-0, men vi kunde kvittera. I matchens sista minut kom en Nödingespelare helt fri med dåvarande burväktaren Janne Helleberg. Skottet är stenhårt och på väg mot bortre, när Jannes ansikte effektivt stoppar projektilen. Man kan verkligen säga att han räddade ansiktet på oss i den stunden. 1-1 blev slutresultatet och vi klamrade oss kvar i femman.
4. 1988 Div 5A. Läget var ungefär detsamma. Motståndare var Götaholm (om jag minns rätt) på Gamlestadsvallen. Minns inte så mycket av den matchen, men jag har för mig att oavgjort ånyo skulle ge oss nytt kontrakt. Undrar om det inte t.o.m var så att vi hamnade på samma poäng och samma målskillnad som säsongen innan. Slutresultat 1-1 (givetvis) och vi hade återigen slunkit ur knipan. Året efter d.v.s 1989, återigen, på Gamlestadsvallen, var turen borta. Marieholm segrade med 1-0 (oavgjort hade ånyo räckt) och vi flyttades ner i sexan igen.
5. Osäker på året, men motståndare och spelplats var Tollered. Läget var inte like prekärt, då förlust kunde räcka om resultatet i en annan match blev det rätta (vilket det också blev). Naturligtvis ville vi dock fixa kontraktet på egen hand och det krävdes seger för att vara helt säkra. Det började illa. 1-0 till Tollered tidigt och jakten var igång. Har för mig att Svanberg var med och han kanske minns vem som kvitterade, men jag minns iaf slutminuterna. Vi fick en hörna och högst på den kom lille Nexhat Morina. Glädjen efter det målet minns jag också. Nexhat slet av sig tröjan (var han först med det måntro?) och han jagades som en vettvilling av övriga lagkamrater runt hela Tolleredsvallen (heter den så?).
----
Kollade Schalke 04 mot Manchester United igår och insåg plötsligt att Bucklan troligen inte kommer att köras över av ett spanskt lag i år heller. United imponerade verkligen på mig och då framförallt deras organisation, men också löpviljan och anfallsspelet. Man var åtminstone igår ett mycket homogent och välspelande maskineri, som fullständigt krossade Schalke. Jag vet att Real och Barca är några strån vassare, men finalen går på Wembley och...
Vad det gäller El Classico 3 & 4, så känns det just nu lite fördel Real. Mourinho:s Chelseataktik, med hård (ibland ful) press på felvända Barcaspelare, ser ut att fungera. Har man dessutom omställningsspelare av yppersta världsklass, så kan det bära hela vägen denna gång. Hoppas dock att Barca vinner. En repris på finalen 2009 hade varit nice och förhoppningsvis får Barca då möta ett United som vågar spela sitt eget spel i 90 alt. 120 minuter.
Skamsen bortplockad bloggare...
En blogg som uppdateras en gång i millenniet förtjänar inget annat än spott och spe. Den lilla läsarkrets man skaffat sig, har min fulla förståelse om de givit upp och plockat bort den från sina bokmärken eller favoriter. Om det nu händelsevis skulle vara så att någon tittar förbi i hopp om att det finns någon form av uppdatering, så tyckte jag att det kanske kunde vara dags nu. Finns det inte det kanske jag kan använda bloggen som ren skrivterapi. Säsongens slut, den kalla vintern och en sjuk arbetssituation är främsta orsaken till tystnaden. Att jag inte skulle ha åsikter om saker och ting, vore väl att fara med osanning.
----
Hur sammanfattar man annars ett halvår av tystnad. Ja... jag bryr mig nog inte om det utan koncentrerar dagens inlägg till April-månad, då livet startar ånyo och GP:s resultatbörs tillsammans med klubbarnas hemsidor återigen står som nummer ett på läsdagordningen.
----
Tyvärr blir det en säsong utan Oldboyslag, då manfallet och osäkerheten gjorde att ansökan kom in för sent. Ett tungt besked, men vi hoppas att det endast blir ett ett-årigt uppehåll. Istället får man väl försöka leta sig ner på C-lagets träningar och kanske kan man få några minuters spel där, trots mördande konkurrens.
----
Annars har A-lagets öden och äventyr lockat mitt intresse allra mest. Division 3 spel, innebär ju inte bara en sportslig uppgång, utan innebär också att det finns fler och bättre hemsidor att följa än tidigare. Fortfarande är dock givetvis vår egen helt outstanding. Men det har varit kul att lära känna de andra lagen lite, då de flesta ju är tämligen nya bekantskaper för oss. Det man slås av är att även i trean är tron på sitt eget lag större än vad som vore hälsosamt. Bra med optimistism och självförtroende, men för högt ställda målsättningar har en förmåga att bita en i arsl... Se bara på Blåvitt...
----
För en nykomling kunde dock inte det här äventyret startat bättre. 2 segrar och en tidig serieledning, hade inte ens jag, som är av en ganska optimistisk natur, vågat hoppas på. Det är dock låååångt kvar, men jag vet att Partille IF anno 2000-talet är ödmjukheten personifierad och därför tror jag mig veta att spelare och ledning i huvudet fortfarande har kontraktet som första fokus. Med detta i åtanke, så kan de sex inledande poängen visa sig vara oerhört viktiga, då säsongen skall sammanfattas. Har tyvärr inte haft möjlighet att bevittna de båda matcherna, men förra säsongens skrala åskåderi (från min sida) skall förbättras avsevärt. Hemma matcherna är redan inbokade i kalendern och jag hoppas bevittna de allra flesta. Tyvärr ser det dock ut som jag missar båda derbymötena med Sävedalen, vilket är tråkigt.
Signalerna jag fått om inledningsmatcherna är dock att det finns en hel del att slipa på och det känns ju förtroendeingivande. Att segra utan att spela på topp är en egenskap jag tycker klubben haft de sista 8-9 åren och det är en egenskap jag hoppas vi skall förädla. Den tyder ju på en trygghet och en individuell kompetens, som är matchvinnande.
----
För övrigt så har lilleman hemma tagit steget in i fotbollens värld. Huruvida han stannar där återstår att se. Engagemanget är väl inte riktigt 100 än (närmare 0 faktiskt hahaha), men vem fångade inte fjärilar eller tittade på molnen i början av karriären (Jag känner en del som aldrig slutade med det). Tyvärr får det bli Landvetters grön vita dress, då kamrater och närhet, gör att intresset förhoppningsvis kan öka efter hand. Min egen inblandning i 04-laget är dock minimal. Åskådare och kaffebryggare räcker efter 37 år som spelare och minst 25 år som ledare. För mig finns dessutom bara en klubb...
Vi hörs SNART igen...
----
Hur sammanfattar man annars ett halvår av tystnad. Ja... jag bryr mig nog inte om det utan koncentrerar dagens inlägg till April-månad, då livet startar ånyo och GP:s resultatbörs tillsammans med klubbarnas hemsidor återigen står som nummer ett på läsdagordningen.
----
Tyvärr blir det en säsong utan Oldboyslag, då manfallet och osäkerheten gjorde att ansökan kom in för sent. Ett tungt besked, men vi hoppas att det endast blir ett ett-årigt uppehåll. Istället får man väl försöka leta sig ner på C-lagets träningar och kanske kan man få några minuters spel där, trots mördande konkurrens.
----
Annars har A-lagets öden och äventyr lockat mitt intresse allra mest. Division 3 spel, innebär ju inte bara en sportslig uppgång, utan innebär också att det finns fler och bättre hemsidor att följa än tidigare. Fortfarande är dock givetvis vår egen helt outstanding. Men det har varit kul att lära känna de andra lagen lite, då de flesta ju är tämligen nya bekantskaper för oss. Det man slås av är att även i trean är tron på sitt eget lag större än vad som vore hälsosamt. Bra med optimistism och självförtroende, men för högt ställda målsättningar har en förmåga att bita en i arsl... Se bara på Blåvitt...
----
För en nykomling kunde dock inte det här äventyret startat bättre. 2 segrar och en tidig serieledning, hade inte ens jag, som är av en ganska optimistisk natur, vågat hoppas på. Det är dock låååångt kvar, men jag vet att Partille IF anno 2000-talet är ödmjukheten personifierad och därför tror jag mig veta att spelare och ledning i huvudet fortfarande har kontraktet som första fokus. Med detta i åtanke, så kan de sex inledande poängen visa sig vara oerhört viktiga, då säsongen skall sammanfattas. Har tyvärr inte haft möjlighet att bevittna de båda matcherna, men förra säsongens skrala åskåderi (från min sida) skall förbättras avsevärt. Hemma matcherna är redan inbokade i kalendern och jag hoppas bevittna de allra flesta. Tyvärr ser det dock ut som jag missar båda derbymötena med Sävedalen, vilket är tråkigt.
Signalerna jag fått om inledningsmatcherna är dock att det finns en hel del att slipa på och det känns ju förtroendeingivande. Att segra utan att spela på topp är en egenskap jag tycker klubben haft de sista 8-9 åren och det är en egenskap jag hoppas vi skall förädla. Den tyder ju på en trygghet och en individuell kompetens, som är matchvinnande.
----
För övrigt så har lilleman hemma tagit steget in i fotbollens värld. Huruvida han stannar där återstår att se. Engagemanget är väl inte riktigt 100 än (närmare 0 faktiskt hahaha), men vem fångade inte fjärilar eller tittade på molnen i början av karriären (Jag känner en del som aldrig slutade med det). Tyvärr får det bli Landvetters grön vita dress, då kamrater och närhet, gör att intresset förhoppningsvis kan öka efter hand. Min egen inblandning i 04-laget är dock minimal. Åskådare och kaffebryggare räcker efter 37 år som spelare och minst 25 år som ledare. För mig finns dessutom bara en klubb...
Vi hörs SNART igen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)