Höstspurt...
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar