Härlig fotbollsvecka!

Får börja denna veckas inlägg med att be om ursäkt. För vad?, undrar ni säkert! Jo, för det faktum att jag, i min europasummering, glömde den enskilt största händelsen den veckan. Nämligen att laget i mitt hjärta, Wolverhampton, med nöd och näppe äntligen klarade sig kvar i Premier League, mer än en säsong. Wolves? Jaja, det är kankse inte det sexigaste laget i England, men är man så gammal som jag och känner till historien, så är det kanske inte så konstigt. Som 6-8-åring (då fanns det enbart 2 TV-kanaler) så blev snabbt tipsextra ett favoritprogram. Mitt första minne härifrån var de orange-svarta vargarna anförda av en av 70-talets stora, Kenny Hibbitt. Andy Gray och Emlyn Hughes var ett par andra profiler som dragit på sig Wolves-tröjan. På 80-90-talet hette den store hjälten Steve Bull, som säsongen 1987-88 stänkte in hela 52 baljor för sitt Wolves. Alltsom oftast framspelad av assistkungen Andy Mutch. Bull belönades med 13 landskamper för England, trots div 2 spel (premierchip) och gjorde på dessa 4 mål. Jag kan hålla på en stund till, men nöjer mig istället med ett ödmjukt...

Nu till de något mindre viktiga, men mer aktuella händelserna under veckan.

---

Landvetters 04:or har ju varit en stående punkt i bloggen. Så även denna vecka... Torsk igen (givetvis), men endast med 5-1. Andra halvlek slutade faktisk 1-1, så det går framåt...

---

Såg, liksom många av er andra, på Champions League finalen i lördags. I min enfald trodde jag faktiskt att mitt andra engelska favoritlag (Var ju tvungen att hålla på ett lag i högst ligan oxå, så det fick bli farsans) United faktiskt skulle ha en chans att rubba Barca. Ack så fel jag hade. Likt finalen 09, så var Barcelona totalt överlägsna. Men, det är svårt att hänga läpp för det, då jag ju är en fotbollsnjutare och mer njutning än att se katalanerna spela boll är svår att uppnå.

---

Äntligen! What? Jo, änligen fick jag möjligheten att besöka Lexby och A-lagets hemmamatch mot Bollebygd. Sjukdomar mm har tidigare satt stopp för alla såna planer. Fick dock ta med mig båda barnen, men med lite mutor i form av halva kioskens utbud av sötsaker, så kunde jag fokusera på matchen betydligt mer än väntat. Blev dock enbart en halvlek denna gång, då de små inte riktigt ser tjusningen med div. 3 fotboll ÄNNU. Vad skall man då säga om den halvlek jag fick bevittna. Ja, så här i efterhand kan man konstatera (efter att ha följt andra halvlek på Mats matchblogg) att det blev 3 nya friska pinnar. Jag tyckte mig också ganska tydligt se, vilken kvalité det fanns i Partille jämfört med sina motståndare. Planen är nog dock bland det uslaste jag sett på Lexby och den var knappast till fördel för hemmalaget. Saknade dock också lite driv och lite geist. Bortalaget (kanske i kraft av ett större poängbehov) var hetare och visade större hjärta. De var därför lite mer direkta och hänsynslösa i närheten av straffområdet. Nu låter det kanske som det var en brutal kamp, men faktum är att båda lagen var tämligen bleka och tama. Var det då inget som värmde i den snålkalla regn-blåsten. Jo, definitivt! Att komma till Lexby och känna den välkomnande och familjära värmen från alla runtomkring är härligt och något jag verkligen saknar. Detta gör givetvis att jag kommer att ge grabbarna fler chanser att, för att citera Kim, komma över den prestationsångest min närvaro möjligen skapat.

//ZÄTA