Partille IF Del I

Det är inget litet företag att ge sig på en slags summering av mina tre decennier i klubben. Summering förresten...låter som om man ligger på sin dödsbädd eller nåt!
Det finns många människor man vill hylla, många minnen, roliga episoder och intressanta matcher att skriva om. Minnet kanske inte alltid är 100%-igt och ordningsföljden något stapplande, men andemeningen och känslorna är äkta och sanna.
Det hela startade, som jag tidigare berättat nån gång våren 1981. Partille IF bestod vid den här tiden av ett Seniorlag i div 6 samt 4 pojklag i åldrarna -65, -68, -69 och 71. 65-laget var det dominerande laget, med många profiler och framtida A-lagsspelare. Man mätte sig med de bästa i Göteborg och hade redan då, Joop som en av två tränare (den andre kallade Stickon). -69 och 71-lagen var riktigt usla och gjorde snarare anspråk på att vara regionens sämsta lag. Vi då, jo vi va väl ganska hyfsade. Det fanns rejält med talang, men viljan var väl kanske inte alltid den rätta och träningsmoralen var usel. Skott och 2-lagsspel var det tiden ägnades åt. Trots det kunde vi ibland vara en rejält obehaglig övereskning för alla som underskattade oss. Minns segrar mot såväl Frölunda, som Örgryte på Lexbys svårspelade grusplan.
I övrigt fanns en vaktmästare på anläggningen och en mycket aktiv supporterklubb. Denna första del av Partille IF:s nutidshistoria kommer att tillägnas dessa herrar och för all del även damer. Deras ideal och kärlek till den klubb de tillägnat större delen av sina liv i, kom att prägla hela min tonåriga fotbollsuppväxt. De följde alla matcher, satt i styrelsen, fixade fika till såväl matcher som träningar, kommenterade, utbildade och fostrade oss grabbar i klubben. Klubbkänsla är idag en bristvara, men något dessa människor ägnade tusentals timmar till att skapa och lära ut. Lasse, Lasse, Sture, Gunnar, Kurt, Maj, Rolf, Rune och många fler. Ett stort tack för er tid, ert tålamod och er kärlek. Många av dem finns inte bland oss längre, men vi har alla en stor och viktig uppgift att förvalta och föra deras minne och anda vidare till kommande generationer. Själv var kanske mitt förhållande till Kurt och Maj det jag bär med mig längst in i hjärtat. Maj, extramamman som aldrig sa nåt negativt utan alltid talade gott om "sina" pöjkar och Kurt, den buttre med sylvassa kommentarer och sågningar, men med ett hjärta av guld och en kärlek till alla röd-vita som fick förmånen att stirra in i de där glittrande, plirande ögonen. Familjärt var mina första intryck av klubben, tyvärr var det dock en anda, som var på väg att att försvinna. Mer om det i senare delar...
Sportsligt då? Ja det rasade väl inte direkt in bucklor i klubbstugan, men ett stabilt lag i division 6 (som då verkligen var division 6) antar jag, man följde kanske inte seniorerna särskilt mycket i de unga åren. Min egen A-lagsdebut skedde mot Argo hösten 1984 i säsongens sista obetydliga match på Lexby grus... mer om den och mycket annat i del II...

Semester

Efter ett par ganska grova påhopp om svek och lättja, såg jag det som min stora uppgifta att fixa en fungerande uppkoppling här på Bohus-Malmön, där vi brukar spendera våra somrar. Allt för att bibehålla intresset hos min enorma läskrets. Vad kan man då tänkas blogga om, nu när VM är över och Partille-lagen ligger i hårdträning inför en intressant höst. Hmmm... Vm-finalen kanske kan kommenteras, Allsvenskans nystart efter 2 obegripliga månader av uppehåll, samt en kort anekdot om sommarträningar från förr.

VM-finalen

Känns oerhört skönt att Spanien tog hem bucklan. En av de värsta första-halvlekarna jag sett i fråga om fotbollsförstörelse (från framförallt Holländarnas sida), blev efterhand en ganska spännande och situationsrik match, där det lag som ville spela fotboll gick segrande ur drabbningen. Att Iniesta fick avgöra känns oxå ok, då han e en spelare, med framförallt offensiva kvaliteter och VanBommels totala motsats. Avgjorde inte han dessutom en Champions League- final i slutskedet för några år sedan på liknande sätt?
VM i stort då? Ja, inget av de mest minnesvärda kanske, men ganska ok. Europas fall pratades det om, men 1,2 och 3 i resultatraden talar kanske om motsatsen. Mina 3 starkaste minnen är dock (orankat)...

1. Nya Zeeland ( enda obesegrade lag) vem hade trott det på förhand. Dock i VM:s kanske svageste grupp, som det skulle visa sig.
2. Gyans straffmiss i förlängningens sista spark. Hela Afrika höll andan, men kvartsfinalspöket består.
3. Tysklands överkörning av Argentina. Visade tysk effektivitet och en fantastisk kontringsfotb oll.

Allsvenska hösten

Igår var det nystart på en allsvenska man nästan glömt bort efter ett två månader långt uppehåll, som kan tyckas märkligt, då Sverige ju inte kvalificerade sig till VM. Laget i mitt hjärta är ju IFK, och jag med många vill väl helst glömma våren. 3-0 mot Halmstad var dock en bra start i återuppbyggandet av självförtroende och ett bevis på att laget är oerhört beroende av en frisk Tobias Hysén. Man siktar på en fjärdeplats, men jag hoppas man behåller ödmjukheten och fortfarande inser att gapet ner inte är tillräckligt stort. Fokus på rätt saker bör vara prio 1. Malmö gav bort två mål mot AIK och 3 pinnar till Helsingborg, som alltmer ser ut som en guldkandidat. Tror enbart Elfsborg kan hota nu faktiskt. AIK kan väl knappast hoppas på liknande generositet framöver och laget ser fortfarande tämligen klent ut. Räddningen kan väl vara att fler lag gör det. Mitt tips på sluttrio blir denna...

1. Helsingborg
2. Elfsborg
3. IFK (med hjärtat)


Sommarträning

Somrarna på Lexby IP brukar innebära frivillig träning, med lite kvadde och snåmålsspel för de som jobbar eller inte har någon sommarstuga att vistas i. Det har varit så under nästan samtliga år, jag varit med. Träningsläger i månadsskiftet juli-augusti har oxå förekommit vid ett flertal tillfällen. Minns dock en händelse, som sticker ut lite extra, för sisådär 23 år sedan. Har för mig att det var 1987, vi hade en Engelsk tränare vid Namn Bobby Bennett, med ett förflutet som spelare i bl.a. Tottenham och Millwall, där nog Millwall var hans huvudsakliga adress och den klubb som format hans fotbollsfilosofi. En filosofi fjärran från det Partille vi ser idag. Slog en back en pass på egen planhalva under 30 meter, fick han ett frispel och man blev offentligt lynchad i halvtid. Ambitionen var det dock aldrig nåt fel på, även om den kanske var något för hög för ett dåvarande division fem gäng. Han hade dock endel kontakter den gode Bobby och den aktuella sommaren stod plötsligt 3 okända personer, träningsklädda inför ett av de frivilliga träningspassen. Han presenterade dem som, Queens Park Rangers tränare samt klubbens två målvakter. Gissa om man som 19-åring blev rätt häpen. Skotträning och tempospel stod givetvis på programmet och jag kan säga att kvalitén på detta träningspass vida överstiger de "beach-aktiga", sociala samvaro-passen sommarträningarna annars kan liknas vid.

Nu väntar Skara-sommarland och Axevallatravet i nästa vecka, men för beundrarskaran utlovas ytterligare minnen och tankar, nu när jag äntligen hittat ett mobilt bredband värt namnet.

Finalklart!

Mitt egna lilla bloggtips gick in till 50%. Tippade Uruguay efter straffar (kanske mer med hjärtat än med hjärnan), men Holland blev aningen för svåra för sydamerikanerna. Däremot träffade jag klockrent 1-0 till Spanien i gårdagskvällens (i mina ögon) moraliska final.
Hollands finallag -74 och -78 var inte svåra att älska. Totalfotbollens tågade in på VM-arenorna med Cruyff, Neeskens m.fl. i spetsen. Att de inte fick vinna ett VM, var lika beklagligt som att Ungern misslyckades -62 och att Grekland vann EM 2004. Vid vinst i finalen, kommer dagens Holland förmodligen att få "Helgonstatus" i hemlandet. Tyvärr måste jag säga, då jag tycker att detta lag inte på någon punkt kan jämföras med tidigare upplagor. Ett gäng filmande gnällkråkor, tillknäppt, tråkigt och så långt ifrån det Holland som i sina bästa årgångar spelat Europas bästa fotboll. Taktisk triumf?...Ja, kanske, men jag hoppas verkligen inte att det räcker hela vägen. Sneijder är väl den ende som håller fanan någotsånär uppe. Kuyt också för hans arbetsinsats. Däremot Bommel, Robben och Van Persie (stavar han så?)...usch jag vill inte ens tänka på det.
Tråkiga Spanien har också varit ett stående uttryck under turneringen. Jag kan väl delvis hålla med då det inte direkt har sprudlat om laget under den här turneringen. Igår fickk vi fotbollsälskare dock vår aptit, på god fotbollsunderhållning, mättad. Spanien lekte, i mina ögon, med VM:s mest upphaussade lag, Tyskland. Tyskarna har i turneringen levt på naiva motståndare och tidiga ledningsmål. Kontringsfotbollen har förvisso varit en fröjd att se, men jag kände på mig att det inte skulle funka hela vägen. Det funkade inte mot Serbien och det funkade än sämre mot Spanien. De hade läst sin läxa och såg till att tyskarna väldigt få gånger fick komma rättvända mot det spanska försvaret. Xabi Alonso och Busquets (som fått utstå mycket kritik) tog delvis bort ytorna framför den spanska backlinjen, men framförallt så fick tyskarna stundtals inte röra bollen. Utan boll är det svårt att kontra, det är väl en konst enbart Partilles C-lag bemästrar. Tyskland blev således väldigt blekt, för att inte säga avklätt. Puyol fick avgöra och med tanke på den kritik han, i mina ögon ganska orättfärdigt, fått utstå, så kändes det helt rätt. Han var för övrigt en jätte matchen igenom och tillsammans med Piquet gjorde han Klose till en statist. Xavi har jag nämnt tidigare och jag har inget ytterligare att tillägga där tror jag, annat än att jag faktiskt såg honom slå en felpass igår...Illa!
Ser nu fram emot en final där bollsäkra, förhoppningsvis anfallsinriktat fantasifulla och smarta spanjorer ger holländarna en rejäl läxa i fotbollskonst.
Nu går jag på semester, så -Kim, du kan lägga ner bloggtävlingen ett tag!
I höst återkommer jag med ljupblodade analyser från våra lag och en serie av bloggavsnitt kallad "Zätas PIF" där klubbens nutidshistoria (de senaste 30 åren) kommer att nagelfaras.


Trevlig sommar!

VM:s AllStar

Med viss inspiration av Kim:s drömelva kommer här mitt eget förslag.
Väljer dock en 3-2-3-2 uppställning, då jag vill ha med 5 offensiva spelare

Mvkt: Manuel Neuer - Tyskland (inte så upphetsande kanske, men tyska målvakter har i allmänhet en grymt hög lägstanivå - mao ett säkert kort!)

Vb: Philipp Lahm -Tyskland (Inte lika dominant som tidigare, men det känns som han i ett ganska offensivt tyskt lag fått defensivare direktioner än tidigare. Dock i min mening en komplett ytterback)
Hb: Maicon - Brasilien (Har han några svagheter? Jag fattar inte hur brassarna få fram alla dessa fantastiska ytterbackar.
Mb: Lucio - Brasilien (Inget snack egentligen. Med den inställningen kommer man mkt långt. Hade kanske velat se lite fler offensiva utflykter)

D.mf: Bastian Schweinsteiger - Tyskland (Navet i ett fantastiskt välspelande maskineri. Stämpeln tråkiga Tyskland gäller inte i detta VM och Svinfösaren (egen översättning) från Bayern leder sina trupper föredömligt.)
D.mf: Pepe -Portugal (En personlig favorit helt enkelt. Får plats eftersom världens bäste- "Essien"- ej deltar.)

O.mf vänster: Carlos Salcido - Mexico (Den stora överaskningen kanske. Ytterback som imponerat storligen på mig, framförallt i det offensiva spelet. Jag testar honom som ytterforward/mf)
O.mf central: Xavi Hernandez - Spanien (Behövs ingen kommentar egentligen. Håller med Kim helt och hållet. Han e bäst!)
O.mf höger: Yoshito Okubo - Japan ( Fortsätter chocka och sätter ytterligare en spelare från de mindre kända nationerna i Allstar-laget. En av de spelare som jobbat hårdast för sitt lag, men som även besitter offensiva kvaliteter.)

Forward: Villa - Spanien (Ja, vad säger man som inte redan e sagt? Slöseri på en kant dock, även om han gör det grymt bra.)
Forward: Forlan - Uruguay (Har varit en favorit i många år. Kul att han nu äntligen får ett stort internationellt genomslag och erkännande.)

Jaha det var mitt lag. Struntar i avbytare, då man kan sätta in vem som helst på slutet. Min förstaelva leder då redan med 5-6 baljor. Balans i laget...Vem bryr sig? Kul spelare att se var målet med uttagningen. Nu laddar vi inför första semifinalen, som förmodligen blir hur trist som helst. Jag håller en extra tumme för Forlans Uruguay.

Inför VM-semifinalerna.

"Europas Fall"
Minns ni rubrikerna?
Det var "kanske" en något förhastad slutsats, med tanke på resultatet i kvartsfinalerna.
För mig var endast Holland en överaskning. Om man såg första halvlek en än större knall.
Tysklands lektion, var för mig (vilket ju framgick i förra blogginlägget...sa han nöjt) helt väntad.
Maradona är en usel taktiker och lämnar man defensivt starka kort hemma (läs Cambiasso och Zanetti) så blir man en mumsbit för ett välorganiserat och kontringstarkt tyskt maskineri. Visserligen fick tyskarna en drömstart och Argentina tvingades att öppna sig mer än, vad jag gissar, var önskvärt. Tror dock ändå inte de blå-vita räckt till i slutändan. Det känns som vinnaren i semifinalen Tyskland-Spanien har en jättechans att ta hem mästerskapet. Det känns också som Spanien blir Tyskarnas första riktiga test. Ett svagt England och ett ojämnt balanserat Argentina byts nu mot ett Spanien, som visserligen inte imponerat, men som är betydligt tightare och som förmodligen läst sin läxa och ej kommer bjuda på så mycket omställningslägen som tyskarna hittills bjudits på. Sen har de ju Villa! Spanien kan tråka ut tyskarna i 85 minuter och sen avgör "matadoren från Valencia". Tyskarnas hopp är nog ett tidigt ledningsmål även denna gång. Tippar 1-0 till Spanien.
I den andra semifinalen är jag fortfarande chockad över att inte Brasilien återfinns. Holland är väl favoriter, men jag ser en målsnål affär framför mig. Kanske straffar på nytt!? Det finns två personer som kan förändra detta faktum. Robben och Forlan! Spelare som kan bryta ett dödlägen med en individuell prestation. Då jag inte gillar Robben särskilt mycket, hoppas jag att i mina tycken, en av världens bästa anfallsspelare, Diego Forlan, får avgöra och se till att detta trots allt blir en affär mellan Sydamerika och Europa. Tippar 5-4 till Uruguay efter straffar, med Robben som Holländsk syndabock! (Hoppas, Hoppas).
Hursomhelst...snart är det över och den stora abstinensen sätter in. 2 år till nästa mästerskap. Tyvärr även det utan svensk inblandning (lr kan Hamréns gossar överraska?)

VM...slut!

Skulle kännas konstigt med en blogg om fotboll utan VM-betraktelser. För mig dog delvis VM igår. Jag som upplevt VM-slutspelen 78, 82 0ch 86,har tagit 2 landslag till mitt hjärta (förutom det svenska då, där det finns nån slags hatkärlek). Det ena är Frankrike och det andra Brasilien. Jag har alltid varit svagast för mittfältsspelare, kanske främst av den anledningen att jag aldrig riktigt klarat av den positionen själv, men också för att de i mina ögon är de mest kompletta bollspelarna i ett lag (det finns dock undantag vill jag säga, så nu inte valda delar av Partilles spelartrupp plötsligt får hybris). Mittfältare löper mest, de ska va duktiga såväl defensivt som offensivt, bra passningsspelare mm. I Frankrike och Brasilien hade man de nämnda åren, kanske de starkaste mittfälten i historien (alltid svårt att jämföra dock). Frankrike stoltserade med Tigana, Giresse, Fernandez och Platini medan Brasilien mönstrade Falcao, Socrates, Zico och Junior. Snorvattnet rinner bara man tänker på det. Sedan dess har båda dessa lag varit något av mina favoritlag, såväl i mot- som i medgång. Därför är det med stor sorg, jag nu skall tvingas igenom detta VM utan nåt av dessa lag. Gråter väl iofs inte så mycket över Frankrikes sorti, då de ju spelat med huvudet under armen, utan passion och utan spelidé. Trist med så många kompetenta spelare. Brasilien däremot var min stora VM-favorit i år och den fotboll de presterade i första halvlek igå bara ett bevis på det lagets grundstyrka. Fantasi och kreativitet när det behövs. Ramstark organisation och balans (modeordet) när det krävs. Vad som hände i andra halvlek vet jag inte, men för mig dog nästan VM-turneringen igår. Har dock en liten livlina....Spanien! Ett lag som på senare året vunnit mina sympatier och som i mångt och mycket påminner lite om Brasilien, på så sätt att man kanske har den mest kompletta truppen av alla VM-lag. Förövrigt undrar jag om Gyan sov gott igår natt. Synd att vi inte fick se Essien (åter en mittfältsfavorit) i VM, då hade nog Ghana kunnat bli än farligare. I eftermiddag skall jag se "laget" Tyskland skicka hem individualisterna Argentina, tyvärr med kanske världens just nu bästa mittfältare Messi, som man ju gärna ser mer av.

Seniorlagen Vårsäsongen 2010

Sommaren... den bästa tiden för fotboll... då är det uppehåll och helt dött på samtliga anläggningar i vårt avlånga land...nåja Gothia och andra trevliga sommarturneringar tar ju vid, så helt dött är det väl inte. Helt dött är väl inte heller läget för våra senorlag inför hösten. här följer en högst personlig reflektion över resultatet så här långt.

A-laget - Har tyvärr inte haft möjligheten att se en enda sekund av vårt representationslag i år. Skäms nästan över detta faktum. Lovar bättring till hösten! Läser hursomhelst samtliga matchreferat och följer Mats liveuppdateringar på nätet så gott som varje match. En tredjeplacering för är fullt godkänt facit tycker jag. Det ställs stora krav på laget från våra mest trogna fans och endel anser att utvecklingen stått stilla sedan fjärdeplatsen i fyran säsong 2. Vi med lite mer inblick i laget vet att det hela tiden sker en utveckling individuellt, såväl hos spelare som hos ledare och även som lag betraktat. Serien ser iår starkare ut än någonsin förut. Flera dugliga nykomlingar från seriespel i trean och pigga uppstickare från division fem. Smygläge inför hösten kan vara enklare att jobba från istället för storledning och jakt likt förra säsongen. Jag vågar mig på en djärv gissning och säger silver efter Lärje, som jag trorblir för svåra.

U-laget - Har jag ärligt talat noll koll på. Ja nästan iaf. Jag har uppmärksammat att de ligger i en högre serie iår, att man trots allt vunnit lite kamper nu på slutet och att vår 93-or numera står för den verkliga ungdomen i laget.

C-laget - Obesegrade premiärsäsongen förra året. Lite knackigare i år. Dock serieledning, om än i en ojämnt matchande serie. Målet som alltid är dock skyhögt satt då laget består av ett gäng tjurskallar som verkligen hatar att förlora. Serieseger är det som gäller, men då krävs minst full pott i de fyra matcher som återstår. Många goa skratt har det varit, en hel del kängor (vilka det finns anledning att återkomma till) men mycket hjärta och för egen del även en hel del smärta.

Oldboys - För en något undanskymd tillvaro på kviberg på söndagar. Har heller inte skämt bort klubben med framgångar de senaste åren. Årets säsong startade inte heller särskilt bra poängmässigt, men på slutet har ett par segrar inkasserats och hösten ser ändå ganska hoppfull ut, med lite häng på mittenlagen. Dock har faktiskt spelet i år varit bättre än, jag höll på att säga någonsin. Ont om folk och skador under matcher har gjort att många poäng tappats på slutet, då vi ibland avslutat med bara 7-8 utespelare. Vi har gjort riktigt mycket mål och många av dem efter rena mönsteranfall. Slutspelet startar när serien är slut (givetvis) och där går nog inget lag säkert om vi bara har fullt manskap. Lite kul från i år är att de gamla PIF-profilerna Dan Idehed (A-lagsmålvakt på 80-talet) "Puma", Kaj och Urban åter har dragit på sig Partille-tröjan och förstärkt laget vid ett flertal tillfällen.

Hallå och hej!

Hmmm...trots min relativt höga ålder ger jag mig nu in i bloggandets outforskade värld. Det har på vårt forum, framkommit att det finns behov av att folk i och omkring klubben skall dela med sig av sina tankar om ditten och datten. Om någon sedan läser det, låter vi va osagt. Då jag numer tillhör den exklusiva skara av klubbmedlemmar, som varit i klubben i snart 3 decennier, tar jag mig helt sonika rätten att skapa en blogg om svunnen tid, med lite minnen och anekdoter från förr. Vi har ju dessutom såväl ett C-lag som ett Oldboyslag, som förtjänar lite mer uppmärksamhet och där jag i egenskap av spelare har en hel del inside-info att bidra med.
Vem är då jag?
Peter Setterberg är namnet, men går under smeknamnet "zäta". Historien bakom det kanske vi kan ta en annan gång. Jag har spelat i Partille IF sedan 1981. Då jag som nyinflyttad i kommunen plötsligt en dag hämtades av en klasskamrat för de saknade folk till en bortamatch mot Hisingstad. Han hade hört talas om att jag hade spelat fotboll i Västra Frölunda och tänkte väl att jag då inte kunde va helt skräp. Som alla nykomlingar sa jag att jag spelade forward, trots att jag i VF var ytterback. Det visade sig dock lyckosamt, då jag i denna första match, som vi för övrigt vann med 3-0, gjorde två mål och en assist. vann för övrigt även skytteligan den säsongen om jag inte minns fel. har nog nån guldsko på vinden nånstans. 29 år har förflutit sedan dess och under den tiden har jag hunnit med att göra A-lagsdebut (1984), tränat flera ungdomslag (p-75, P82, junior 81-82) och assisterat Frank och Kim under våra lyckosamma A-lagsår på 2000-talet. Jag har dessutom många år i handbollssektionen bakom mig, där jag förutom eget spelande också varit verksam som ledare för Damlaget i drygt 10 år. Styrelsearbete i ett par år, spär inte bara på en diger "meritlista", utan bidrar nog till att jag har en kännedom om klubbens utveckling de senaste ca 30 åren som få kan matcha.
Ni som nu misströstar och tror att nu har herr "zäta" drabbats av storhetsvansinne och skriver en blogg om hur förbannat duktig han varit, lugn...bara lugn. Bloggen kommer förvisso säkerligen vara präglad av mitt förhållande till klubben, men i kängsparkar och varma återblickar, reportage och matchkommentarer kommer helt andra människor få se sig nagelskådade.

På återhörande

Zäta