Regntunga skyar...

30 minuter före avspark i söndagens bortamatch mot Härryda, öppnade sig himmelens skyar. Gräset hann inte svälja de otroliga regnmängderna och matchens inledning blev därför något parodisk. Många dråpliga situationer uppstod och domaren tyckte att vi nog borde bryta matchen. Han blev dock verbalt nedröstad och sen var det slutsnackat om den saken. Regnet var nu inte det enda problemet denna afton. Återigen bantades vår trupp avsevärt under dygnet före matchstart. Jag vet inte vad det är med folk egentligen...åldern kanske? Denna gång var det verkligen panik då återbuden haglade in i värre takt än regnet. Tror vi var 8 man ett tag under söndagen. Mounir, Labben och Thomas Månsson ställde upp på kort varsel och vi kunde således mönstra 11 någorlunda friska veteraner. Om man bortser från planens skick, så kändes första halvlek ganska lugn för oss i de bakre regionerna. Inte mycket till spel av naturliga skäl och det kändes som vi var det något starkare laget. Därför kom Härrydas ledningsmål som en kalldusch. Ett fint anfall på vänstekanten förvisso, slutade med ett inlägg där det kändes som vi låg rätt i positionerna. Bollen låg dock helt plötsligt framför fötterna på en av deras två spelare som befann sig i straffområdet och han kunde raka in bollen i tom kasse. Vi tog dock tag i spelet omedelbart efter detta och hade flera bud på kvittering. Vattenpölar stoppade dock de flesta chanserna. Kvitteringen skulle dock komma efter en hörna. Falken smög sig upp bakom ryggen på mig och när min otroliga spänst inte nådde bollen, bugade och bockade han in bollen invid ena stolpen. Optimismen var stor inför andra rundan och vi inledde piggt. Då kom nästa kalldusch. Återigen inlägg, denna gång från höger, dock alldeles för högt, men Mojje gjorde en pojklagsknuff på framrusande forward och straffen var solklar. Danne gick åt rätt håll men orkade inte hålla den hårda välplacerade straffen. Nu följde en riktigt risig period från vår sida. Planen sög bra i vissa ben. Härryda satte hög press på stillastående Partillespelare och vi fick inte igång nåt anfallsspel överhuvudtaget. Härryda fick jätteytor att kontra på och danne räddade oss ett par gånger från ytterligare baklängesmål. Vi saknade dock inte chanser helt och hållet. Minns att Mounir hade två riktigt bra lägen (efter mackor från bloggmaster) att kvittera.
Sista 5-7 minuterna fick vi dock bra tryck på Härryda och belöningen skulle komma. Jag fick bollen på vår vänsterkant efter ett par passfinter med leriga motståndare som följd, mötte Urban upp på djupet. Han vände upp och hittade Falken fint i djupled...ett fint inlägg till en framstormande Labben som kyligt placerade in 2-2 med 2 minuter kvar. Kändes som ett rättvist resultat sett över hela matchen även om jag tycker att vi borde vunnit matchen, då motståndet inte var av vassaste märke. Planen passade nog Härryda bättre dock. De spelade ett rakare spel med mycket långbollar, vilket ju givetvis var att föredra med tanke på underlaget. Två matcher kvar nu och det bästa vi kan hoppas på är nog en 3-4 plats om alla resultat blir de rätta.

På vägen hem letade jag upp Partilles hemsida på min mobil och såg att Bauman just gjort 3-2 till A-laget i den oerhört viktiga matchen mot Rannebergen. Väl hemma såg jag att Christian avgjort med ett 4-2 mål. Riktigt skönt av flera anledningar. Dels för att det pratats en del om att PIF inte är ett höstlag och inte pallar en hel säsong (tre raka segrar nu och avancemang i tabellen) men också för att avslutningen för en gång skull blir högintressant ända in på mållinjen och att vi har det i egna händer. Tuffa matcher återstår dock och det är viktigt att behålla sin ödmjukhet även i de på pappret "lättare" matcherna.

Inga matcher för mig i veckan som kommer. Åker till Legoland med familjen på söndag och missar därmed Oldboysmatchen mot Kortedala. Träning dock på onsdag med C-laget och förhoppningsvis en halvlek med barnen som åskådare på Gamlestadsvallen på torsdag. När A-laget skall försöka ta fjärde raka, mot svårspelade Kozara.

Ha det!

Supersöndag!

Kanske ett slitet uttryck och kanske något överdrivet, men en intressant afton kan det bli.
A-laget möter Rannebergen i en mycket intressant drabbning. Särskilt med tanke på helgens resultat i övrigt då samtliga topplag tappade poäng.
Semberija gick på en riktig mina mot Mölnlycke. Träffade delar av laget strax före matchen, då jag var på väg från jobbet. (de flesta bor ju i eller har anknytning till Bergsjön) 8 återbud under fredagen rapporterades det om, så "skrällen" låg lite i luften.
Lärje och Lunden delade broderligt på poängen i lördagens toppmöte (2-2).
Således ett utmärkt läge för "Kims killar" att ta in på Lärje samtidigt som man rycker lite i kampen om kvalplatsen. Rannebergen bör dock inte nonchaleras. Förlust i våras och vi har i många år haft tuffa kamper mot de numer orangefärgade bröderna från nordost. Tippar med hjärtat 3-1 till oss...

Oldboysen tar sig upp till Härryda i ett försök att definitivt lämna bottenträsket bakom oss. Lite avbytare idag och samma inställning som sist så skall det nog gå vägen. Funderar på att cykla till matchen, meeeen skall ju orka spela också, så det blir nog bilen de tre minuter det tar till Härrydavallen.

Avstår att kommentera Zlatan, som förmodligen enda blogg i hela Sverige. Det har sagts lite för mycket där redan kan man tycka...

Upp som en sol... ner som en övergödd idrottsinvalid som har så ont att han knappt kan trycka på tangentbordet!

Lite lång titel kan tyckas, men så var det en händelserik helg oxå och den känns kan jag lov er!
Låt oss börja från början...

Fredag: C-lagsmatch mot ett riktigt bra Rannebergen, med idel välkända ansikten i startuppställningen. Olausson, Steven, Tommy för att nu nämna några av de uvar vi stött på otaliga ggr genom åren. 13 man på laguppställningen efter några tråkiga återbud. Rannebergen börjar klart bäst och har ett par bud på en tidig ledning. Vi backar hem och hittar ganska bra försvarspositioner, så även om Rannebergen håller i taktpinnen ser det ganska tryggt ut och vi kommer mer och mer in i matchen. Vi blir också hetare och hetare i närkamper, presspelet och omställningarna. Själv hade jag en riktigt het dubbelchans, då det var kalabalik i motståndarnas straffområde. Ett skott med vänstern och ett med högern, båda räddades på mållinjen. 0-0 stod sig dock halvleken ut, men vi ledde helt klart på poäng. En tråkig händelse i första var att Jonas spräckte sitt ögonbryn och fick uppsöka akuten. 12 man kvar, däribland jag och en Essman som säkerhetsskäl bara ville köra en halvlek. Ni förstår säkert själva. Rannebergen mot 10 partillespelare tog rejält tag om matchen igen. Inledningsvis var vi dock farliga i kontringarna och vi skulle också ta ledningen i matchen. Svanberg sökte mitt huvud på en frispark...missade som vanligt...men bollen damp ner vid Linus fötter, som slog in en boll efter backen...där dök Bengan upp...vet inte vad han gjorde där men ledning hur som helst. Rannebergen chansade och satsade nu allt framåt. Vi krigade förtjänstfullt och Sandos gjorde ett par svettiga räddningar. Kontringslägen fanns...tyvärr fick en gamling med vadmuskler som satt strax under ljumskarna de flesta chanserna. Essman, av ren barmhärtighet antar jag, löste mig från pinan...men fler led av samma symptom...så man var snart på plan igen till allas "glädje"...alla i Rannebergen alltså. Matchen skulle sluta 1-1 efter att en av Rannebergen 700 hörnor i andra halvlek, den mest misslyckade faktiskt, letat sig fram i slottet där en omarkerad spelare kunde skicka upp en halvvolley i nättaket. Rättvist...javisst...men trist då seriesegern förmodligen flög sin kos där. Tycker ändå vi skall vara ganska nöjda med dagen, då vi saknade flera tongivande (jag syftar inte på Björkis) spelare och mötte ett riktigt vasst motstånd.

Lördag: V75 åt skogen (som vanligt), nära på stryktipset (igen), en kropp som inte ville upp ur sängen och en fru som shoppat sönder mitt Visa-kort. Snacka om att behöva positiv förstärkning. Galet skönt att då läsa om A-lagets grymma 5-0 på Semberija, speciellt med tanke på att jag har haft halva det laget som elever. Mötte spelande tränare Korosh Hatami på Överåsvallen inför söndagens oldboysmatch.Han var där för att titta på Lunden-Kongahälla. Huvan var långt nerdragen, men jag tvingade honom att se mig. Orättvist var hans första kommentar...5-0 sa jag med höjda ögonbryn...ja du vet hur det är, svarade han...och det vet jag ju... Cornelis skrev en gång "moralen var det uselt med".... Nu är Grabbarna med i racet på nytt och det känns j-vligt roligt!

Söndag: Som sagt, Oldboysmatch, hur nu det skulle gå till. Benen var fortfarande som stockar. Kollade sista kvarten på Lundens 2-2 match mot Kongahälla och den stora frågan är varför den relativt stora publiken gick hem efter slutsignalen. Ville de se ett Lunden som kan slå mer en två pass i rad, skulle de stannat för att se "de gamle". Lunden är överlägsna i vår Oldboysgrupp och spelar riktigt fin fotboll. Vad jag vet har vi aldrig slagit dem eller ens varit i närheten av att göra det. Idag var det nära skräll, men ändå så oändligt långt ifrån. Det blev en väldigt konstig match eller framförallt ett märkligt slut på matchen. Återkommer till det senare. Som vanligt var vi 16 man på söndag morgon, men enbart 12 till start. Inget bra då det mot Lunden oftast blir väldigt mycket spring utan boll. Lunden satte högsta fart från början och om jag säger att bollinnehavet första 10 var 90-10 så är jag snäll mot oss. 1-0 kom också som ett brev på posten, dock något turligt. En Lunden spelare kommer loss på deras vänsterkant och slår ett inlägg 20 centimeter från kortlinjen, bollen går i en båge över en chanslös Danne i målet och dimper ner i höger burgavel. Riktigt tung start mao. Speciellt som man vet att vi sällan gör mer än ett mål mot dem.
Efter de första hemska 10 minuterna höjer vi oss dock något och får igång något som åtminstone kan liknas vid anfallsspel. Vårt försvar får ordning på uppspelen och agerar även riktigt säkert i defensiven. Vi får en riktigt het chans på en omställning. Jag får tag i ett uppspel och Urban gör en kanonlöpning i djupled. Backen hinner ikapp, men Urban vänder bort honom. Skottet är bra och målvakten släpper retur...en decimeter längre och jag hade kunnat raka in returen. 1-0 står sig dock halvleken ut. Andra halvlek inleds som den första slutade. lunden för spelet, men vi försvarar oss bra och har ett par bra lägen till kontring. Med ca 7-8 minuter kvar får vi upp bollen på vår högerkant. Jag möter upp och ytterbacken tvekar något...resten är fotbollsgodis... tunnel, så det stänker om det, ett ryck (ja nåt liknande iaf) följ av en smekning fram till Urban på djupet...denne dras omkull och straffen är solklar. Jag fick ta den...målvakten i fel hörn och...1-1.
Plötsligt fanns det hopp om en skräll... det hoppet varade till 6 minuter från slutet...dvs 0,5-1 minut. Därefter rasar vi ihop som ett korthus. Orken tryter och vi tvingas öppna oss något för att kvittera på nytt. Lunden är tyvärr alltför bra för att bjudas på öppna ytor och man gör nu mål i varje anfall. 6-1 visar matchtavlan innan domare barmhärtigt visslar i sin pipa. 5 mål sista 6 minuterna är givetvis inte kul, när man stridit så väl som vi gjorde. Återigen visar vi att vi kan rå på topplagen, men att vi är i akut behov av avbytare. Det är inte första gången det rasat iväg på slutet och det lär inte bli sista om vi inte kan få ihop en 14-15 man åtminstone. Trots avslutningen var det en riktigt kul match, bra stämning, gött snack, rätt så bra domare, ett lag som spelade riktigt fin fotboll och ett som ville och försökte. Nu tar vi Härryda på söndag!

Seger och Premier League!

Återstarten av Olboysserien kunde inte startat bättre! Ett heltaggat PIF lyckades för första? gången besegra ärkerivalen Sävedalen med 3-0. Visserligen efter WO, men känslan inför matchen var ändå väldigt positiv, så siffrorna speglar troligen den uteblivna matchutvecklingen. Vi närmar oss nu lagen på övre halvan och med liknande inställning i återstående matcher, så kan detta bli en riktigt rolig höst.

I helgen har världens bästa liga haft nypremiär. Många håller den spanska ligan som den bästa, men är man som jag uppväxt med tipsextra på lördagarna, så är och förblir den engelska, den ligan man med störst intresse och glädje följer från första till sista omgången. Tempo, atmosfär, kamp och tradition gör den i mitt tycke till den bästa. Mitt eget favoritlag är, kanske något otippat Wolverhampton. Som nyfrälst blivande fotbollsfantast kunde jag inte låta bli att charmas av de orange-svarta Vargarna på 70-talet. Spelare som Kenny Hibbit och Andy Gray blev mina första idoler. Sedan den tiden har det dock varit en enda lång plåga att vara wolvesfan. Nu befinner man sig åter i finrummet, om än i de nedre regionerna och ligapremiären började perfekt med hemmaseger på Molineux mot Stoke med 2-1. Annars bjöd väl inte premiäromgången på några större skrällar. Chelsea blir nog laget att slå! Skall bli kul och se om United lyckas med sina portugisiska värvningar. Liverpool och Arsenal är väl de främsta utmanarna som vanligt. City har tokvärvat som vanligt och Tottenham floppar väl som vanligt.
Ett uppstickarlag brukar det alltid vara och visst hoppas jag på mina favoriter, men varför inte Blackpool. 4-0 borta mot Wigan imponerar. Grymma 9-10 månader blir det hursomhelst.

Barnsligt...

... pirrigt i kroppen nu när matchandet ånyo börjar. Trots nyss fyllda 42, försvinner aldrig riktigt pirret. Hade det gjort det kanske man lagt skorna på hyllan iofs. Jag vet inte vad det är som gör det, men jag tror att det är en kombination av saker. "Spänningsmomenet"... att aldrig riktigt veta hur det skall bli... "Lagarbetet" ... att man gör något tillsammans efter överenskomna regler och taktiska dispositioner... "Det sociala"...tugget och snacket inför, under och efter match...Detta får man ingen annanstans och tillsammans med att fotboll är förbannat roligt, gör att det är sjukt svårt att helt lägga det åt sidan. Så länge benen rör sig (om än minimalt) så kommer nog gubben i nån form fortsätta sprida skräck i motståndarna...lr va det medspelarna.

...taggad inför söndagens möte med Sävedalen i oldboysserien som nystartar. Vår statistik mot grannen är nedslående, men vi skakade dem något i våras och hade vi bara haft fullt lag hela matchen och sluppit skador, så hade nog en pinne funnits inom räckhåll. Tittar man på laguppställningen inför söndagens möte, så andas man en viss optimism, återstår dock att se om den blir slutgiltig. Har ju blivit besviken ett par gånger i år efter många, många sista minuten återbud.

...kul att träna med C-laget i onsdags. Kroppen va inte så himla risig som befarat, men jag fick kliva av 10 minuter före slutet, med lite krampkänning i höger vad och lår (jaja skratta ni). C-laget har en intressant höst framför sig. Fyra tuffa matcher kvar, varav några mot rivalerna som gör upp om ligaguldet. Vi har inget i egna händer, men fyra raka vinster är givetvis målet och det tror jag kan räcka riktigt långt.

...med små människor. I mitt förra inlägg tog jag upp upplevelsen av att stå på gräddhyllan och lyssna på de som vet allra bäst. Det är givetvis roligt att A-laget engagerar. Var med de år, då laget levde ett eget liv i skymundan från all annan verksamhet och det är sannerligen ej att föredra. Det vore dock bra om det fanns en viss ödmjukhet gentemot de som viger sina liv åt att göra Partille framgångsrikt. Det är väldigt lätt att kasta ur sig synpunkter och pikar, men kanske inte så klokt, när man bara sitter inne med några få procent av information om hur laget fungerar, tränar mm... Kims senaste blogginlägg gjorde mig både ledsen och förbannad. Visst ska man kunna diskutera spelidé och annat, men man bör göra det med ödmjukhet och lyhördhet....totala sågningar hör hemma någon annanstans och gagnar varken spelare, ledare eller klubben i stort.

Any given sunday!

Tog med mig lillgrabben ner till Lexby idag för att premiärtitta på A-laget. Valde förmodligen helt fel dag då regnet öste ner och det blev torsk med hela 0-4. Vann dock en prezzoapparat, så helt lottlös blev man inte.
Att stå på ljugarbänken, besserwisserläktaren lr gnälltrallen passar mig dock ganska dåligt. Gillar inte att ha en massa åsikter om uppställningar, spelidéer och byten, då man själv inte är involverad i laget och det som händer i kulisserna. Jag är på plats snarare för att få se lite fin fotboll och ge mitt stöd för det goda arbete som jag vet görs av hårt arbetande spelare och ledare. Gnället får andra sköta om.
Matchen då!?
För att återgå till rubriken, så såg jag igår filmen "any given sunday" med Al Pacino som den amerikanske fotbollscoachen Tony D'amato. I filmen håller han ett inför-matchen tal där han pratar om de små marginaler som är så oerhört viktiga att ha med sig i idrottens värld. Han säger att det är oerhört viktigt att dö för varje centimeter (eg. inch) i en match. Hans tes är att dessa många små centimetervinter i slutändan är det som avgör då de plussas på. Dagens match var ett tydligt exempel på detta tycker jag. Lärje/angered vann små, små centimetrar över hela planen. Man va lite säkrare i passningsspelet, man höll ett lite högre tempo, man vann några fler närkamper och man var lite kyligare i de avgörande lägena. Detta gav en, till slut, ganska stabil seger mot ett PIF, som jag ändå tycker föll med flaggan i topp då man inte gav upp utan hela tiden försökte, mot en motståndare som fått matchen precis dit man ville. 1-0 målet blev på så sätt väldigt avgörande i en period då jag tycker Partille började ta över taktpinnen något.
I övrigt var det väldigt trevligt att se två lag som vill spela boll efter backen. Idag gjorde dock, som sagt, Lärje det något bättre än di röde.

Semestern över!

"Mästerbloggarna", åtminstone är det deras självutnämnda titel, har varit hårda i sin dom över oss "hobbybloggare", som valt att ta ett par veckors semester. Vill dock påminna herrarna om att jag brutit mitt löfte två gånger och att hjärnan och minnet har gått på högvarv för att få till min lilla hyllning till "min" klubb att bli så korrekt, omfattande och sann som möjligt. Fotbollssäsongen ligger ju dessutom nere för oss lite mindre seriösa utövare och jag har aldrig varit mycket för "väderprat".

Under sommaren har jag dessutom med stort nöje följt Joops "walk down memory lane" på facebook. Härliga bilder, minnesanteckningar och anekdoter från hans tidiga år som tränare i klubben. Av förklarliga själ har han dock utelämnat några årgångar och det blir kanske min sak att fylla i dessa luckor. Lagen födda kring 70-talsstrecket har kanske inte lämnat jättestora avtryck i klubbens historia men de förtjänar också ett omnämnande, trots att Joop inte hade ett finger med i dessa lag. En del av dessa spelare nådde A-laget, vissa blev framgångsrika i andra klubbar och några startade t.o.m en egen klubb i kommunen. Lovar att återkomma med de roligaste detaljerna kring dessa lag under hösten.

På söndag går A-laget igång på nytt och det är med en viss skam jag konstaterar att jag i år inte sett en enda match ännu. Det har inte hänt sen den dagen jag för första gången drog på mig den röd-vita tröjan för sisådär 30 år sedan. Lovar bättring och tänkte varför inte råda bot på detta redan imorgon. Toppmöte mot min favorit till seriesegern, det finns väl sämre matcher att "comebacka" på. Tippar att PIF passar Lärje dåligt, men att turen jämnar ut sig. Vad sägs om 2-2.

Förövrigt...

... har Kim sålt en cykel till min fru...utan rabatt...och med ett dåligt framdäck. Ja, cykeln var till sonen som precis lärt sig cykla utan stödhjul och däcket går väl lätt att byta. Mutan fungerade hursomhelst och nu gör den lille gångvägarna i Landvetter osäkra.

... så skrev nån att Häcken nog kunde "skrälla" mot blåvitt imorgon! Vadå skrälla?? Ligger inte Häcken före i tabellen? Har inte IFK haft oerhört svårt mot Hisingsbröderna de sista åren?
Har blåvitt vunnit två matcher i rad i allsvenskan den här säsongen? Nä, jag hoppas Blåvitt skräller och slår tillbaka getingarna med 2-0.

...så såg jag Marcus Bergs ligadebut för PSV idag. Hur gick det? Jo, Toivonen stal showen med två mål varav det sista var en riktig pärla från 25-30 meter. I min bok är han en given landslagsman.

...startar C-laget sin march mot ligaguld med träning på onsdag. Dags att återta den lilla kondis, man hade innan uppehållet och som 4 veckors semester ödelagt. Tur att tappet nuförtiden inte blir så förfärligt stort.