I Sverige ligger planer och i viss mån även den publikdragande verksamheten helt nere. Det jobbas dock en hel del i det fördolda. Trupper skall spikas, tränare ersättas och säsongsplaneringen spikas.
För egen del så har december till skillnad från övriga året inneburit en hel del iform av såväl planering, som egen aktivitet samt lite huvudbry. Låt oss köra den ordningen...
Gottfridsson bjöd in mig och Uffe till fotbollsträning/skojspel med en kompisgäng i Volviahallen (gamla SJ) på söndagar. Två pass har det blivit och det var ytterst nödvändigt.
Den 28 december deltog jag för andra året i rad i en Racketlonturnering på Alelyckan. 24 matcher till 11 i grenarna pingis, tennis, badminton och squash. 4 grupper där man möter varandra i samtliga grenar på förmiddagen (12 matcher). På eftermiddagen spelar gruppsegrarna A slutspel, tåorna B-slutspel...osv...
I min grupp hade jag den stora äran att ställas mot bl. a. 94-idolen kenneth Andersson. En oerhört "enkel" och sympatisk person. Tyvärr inte lika enkel och sympatisk i matcherna dock, då jag egentligen hinte hade mycket att sätta emot. Hade kondisen varit något bättre kanske jag kunde stört honom men till vinst hade det knappast räckt. Ganska jämn squashmatch, jättejämt i pingis, jag gjorde en riktig plattmatch i badminton (som ju egentligen är min paradgren...eller snarare var...) och totalt utskåpad och nästan servedödad i tennis gjorde att jag fick nöja mig med andraplats i gruppen. Kenneth slutade såsmåningom på andra plats och för egen del fanns inget kvar i vare sig hjärna eller ben på eftermiddagen. Två jämna förluster 37-43 och 39-40 och en brakförlust (där jag dock vann en match) innebar att jag slutade på 8:e plats. En placering bättre än i fjol, då jag nog var bättre, men hade lite osis att stöta på både segraren i A som i B-slutspelet redan i gruppspelet. Jag överlevde dock och det var det primära målet bortsett från att det är en j-vligt rolig tävlingsform och en supertrevlig dag. Dagen avslutades med Bira, bastu och AIK-Frölunda på O'Learys med 10 av de 16 sargade kämparna. Lite smolk i det hela var att en av de unga gubbarna tyvärr slet av sin hälsena i en hård badmintonfight.
Då det gäller planeringsbiten, så jagas det nu på en massa håll spelare till vårt oldboyslag. 12 klara än så länge, men vis av erfarenhet vet jag att det krävs 8-10 till då återbuden ibland duggar tätt. Om någon nu läser detta och känner att man vill vara med och leka på söndagarna 2x30 minuter elvamanna på Kvibergs plastgräs, så får man gärna lämna sin mejladress till mig. Det går även bra att anmäla en kompis. Man kommer iår få anmäla sig via Boka.se vid varje matchtillfälle, där de 15-16 första få spela.
Slutligen kan jag hemlighetsfullt avslöja att jag fått ett väldigt attraktivt erbjudande om att assistera tränaren för ett lag i div. 2. Har visserligen, efter mycket svår beslutsångest valt att tacka nej. Har inte riktigt njutit färdigt ledighetens sötma, dessutom börjar lillgrabbens testande av olika fritidssysselsättningar ta fart och då vill man gärna vara med där. Kul hursomhelst att ha fått frågan och kanske hittar man inom ett par år motivationen till att återigen iklä sig ledarrollen för något lag.
Jag vill önska er alla ett fantastiskt 2012, med stora framgångar för klubb och medlemmar.
//ZÄTA
torsdag 29 december 2011
fredag 4 november 2011
Bibehållen kondition och Guldbollen
Höst- och Vintermörkret sänker sig över landet. Den inhemska fotbollen är ligger i stort sett nere (återstår bara en oerhört intressant Cup-final). Nu gäller det att bibehålla, men också att bygga upp sig inför en ny lång säsong. För egen del blir bibehållandet inte särskilt svårt. Ett par långpromenader i månaden, så är den saken biff. När det gäller uppbyggnad, så hoppas man på lite olika krokar, som lagts ut. Badminton och innefotboll med delar ur personalen på den egna skolan är ett spår. Hoppas givetvis på lite innefotboll även med C-laget, som ju fått för sig att löpning i Skatås är ett bra alternativ för alla. Så urbota dumt... Har någon sett en fotbollsplan utan boll och mål, med kolstybb som underlag och med en j-vla massa träd överallt? Kör annars en hel del sit-ups för att få bukt med begynnande ryggproblem. Konkurrensen verkar hårdna inför nästa säsong, så nån form av egen motion måste man nog finna.
----
När året tar slut så skall man numer (via en ganska tråkig fotbollsgala) dela ut priser till olika framstående utövare och lag. Givetvis vill jag presentera min lista, med några korta kommentarer.
Årets:
Målvakt: Pär Hansson- Helsingborg
Mer p.g.a att jag aldrig riktigt gillat Isaksson. Han är i mitt tycke alltför dålig med fötterna för att bli en riktig toppmålvakt. Saknar också lite explosivitet. Wiland är givetvis ett namn på mångas läppar, men jag har sett honom för lite för att göra en rättvis bedömning. Han kändes dessutom lite hetare ifjol. Pär Hansson däremot har ju starkt bidragit till att Helsingborg, nästan varit omöjliga att slå den här säsongen och får därför min röst.
Back: Olof Mellberg, Olympiacos
Nu kanske vissa rynkar på näsan, men som jag sagt i tidigare inlägg, så är för ovanlighetens skull backbesättningen i svensk fotboll riktigt på dekis just nu. Mellberg är Mellberg... du får det du får... hög lägstanivå, spelar championsleague och har en fantastisk inställning. Landslaget darrade betänkligt de matcher han saknades.
Mittfältare: Kim Källström, Lyon
Uttagen i tidningen Goals toppelva efter EM-kvalet. Nytt Guldkantat kontrakt med Lyon och numer given i förstauppställningen. Att Mourinho hade som en huvudtes att plocka bort Kim i mötet Real-Lyon vittnar om att Partillesonen verkligen tagit ett extra kliv mot det erkännande, som jag vet att vi är många som tycker han förtjänar. Gillar även Seb Larsson och han får ett guldkantat hedersomnämnande i denna kategori.
Forward: Mathias Ranegie
Kanske borde man som vanligt säga Zlatan och givetvis är han den bäste fotbollsspelaren vi har i det här landet. Dock har året inte varit jättebra för honom och som gammal motståndare till Ranegie (Majorna), så kan jag inte låta bli att häpnas av killens utveckling.
Lag: Helsingborgs IF
Kan ta dubbeln i år och har ju faktiskt varit helt överlägsna den här säsongen. Detta trots att man blev av med 2 av sina bästa spelare under sommaren. Vill ge även Gais ett hedersomnämnande. Alla som trodde de skulle åka ur serien tidigt i våras räcker upp en hand. Bra jobb av värvningsgruppen och ett gott jobb av Axén att med små medel skapa ett fungerande kollektiv, som dessutom stundtals spelat en ganska offensiv fotboll.
Tränare: Conny Carlsson, Helsingborgs IF
Motivering: se under Lag
Överraskning: GAIS
Motivering: se under Lag
Besvikelse: IFK Göteborg
Stabilitet i trupp, färre skador och ett par intressanta nyförvärv. Det brukar borga för ett förbättrat resultat och en ökad stabilitet.
Hmmm...blev det inte precis tvärtom?
// Zäta
----
När året tar slut så skall man numer (via en ganska tråkig fotbollsgala) dela ut priser till olika framstående utövare och lag. Givetvis vill jag presentera min lista, med några korta kommentarer.
Årets:
Målvakt: Pär Hansson- Helsingborg
Mer p.g.a att jag aldrig riktigt gillat Isaksson. Han är i mitt tycke alltför dålig med fötterna för att bli en riktig toppmålvakt. Saknar också lite explosivitet. Wiland är givetvis ett namn på mångas läppar, men jag har sett honom för lite för att göra en rättvis bedömning. Han kändes dessutom lite hetare ifjol. Pär Hansson däremot har ju starkt bidragit till att Helsingborg, nästan varit omöjliga att slå den här säsongen och får därför min röst.
Back: Olof Mellberg, Olympiacos
Nu kanske vissa rynkar på näsan, men som jag sagt i tidigare inlägg, så är för ovanlighetens skull backbesättningen i svensk fotboll riktigt på dekis just nu. Mellberg är Mellberg... du får det du får... hög lägstanivå, spelar championsleague och har en fantastisk inställning. Landslaget darrade betänkligt de matcher han saknades.
Mittfältare: Kim Källström, Lyon
Uttagen i tidningen Goals toppelva efter EM-kvalet. Nytt Guldkantat kontrakt med Lyon och numer given i förstauppställningen. Att Mourinho hade som en huvudtes att plocka bort Kim i mötet Real-Lyon vittnar om att Partillesonen verkligen tagit ett extra kliv mot det erkännande, som jag vet att vi är många som tycker han förtjänar. Gillar även Seb Larsson och han får ett guldkantat hedersomnämnande i denna kategori.
Forward: Mathias Ranegie
Kanske borde man som vanligt säga Zlatan och givetvis är han den bäste fotbollsspelaren vi har i det här landet. Dock har året inte varit jättebra för honom och som gammal motståndare till Ranegie (Majorna), så kan jag inte låta bli att häpnas av killens utveckling.
Lag: Helsingborgs IF
Kan ta dubbeln i år och har ju faktiskt varit helt överlägsna den här säsongen. Detta trots att man blev av med 2 av sina bästa spelare under sommaren. Vill ge även Gais ett hedersomnämnande. Alla som trodde de skulle åka ur serien tidigt i våras räcker upp en hand. Bra jobb av värvningsgruppen och ett gott jobb av Axén att med små medel skapa ett fungerande kollektiv, som dessutom stundtals spelat en ganska offensiv fotboll.
Tränare: Conny Carlsson, Helsingborgs IF
Motivering: se under Lag
Överraskning: GAIS
Motivering: se under Lag
Besvikelse: IFK Göteborg
Stabilitet i trupp, färre skador och ett par intressanta nyförvärv. Det brukar borga för ett förbättrat resultat och en ökad stabilitet.
Hmmm...blev det inte precis tvärtom?
// Zäta
onsdag 26 oktober 2011
Säsongsavslutning, nytt jobb och lunginflammation...
Ja, det har varit en hektisk period, minst sagt. Jag hoppar över det faktum att jag haft sjukt mycket att göra, med avslut av gammalt jobb, påbörjan av nytt, med en tung lunginflammation som ett brev på posten mitt i allt kaos.
Istället konstaterar vi att säsongen, för seniorernas del är till ända. Mycket att glädjas åt givetvis, även om en viss besvikelse på sina håll ändå finns. Men det ser jag enbart som positivt. Det vittnar om hög målsättning och vilja att ständigt utvecklas. De vittnar också om att epitetet vinnarskallar, är något som förts över även till den nya generationen. Gissar att Bauman med flera står för den överföringen. Att klara kontraktet, måste alltid som nykomling vara prio 1. Särskilt om man ej är en värvarklubb utan snarare en klubb som vill förädla det egna materialet. Sen skall man givetvis sträva högre, men att klara kontraktet, om än med kniven på strupen och med endast en omgång till godo, är stort för mig och för många av oss mer eller mindre aktiva supportrar. Då det gäller C-laget, så lyckades man skaka av sig förra säsongens "misslyckande" och ta en rättvis och ganska klar serieseger. Lite grus i maskineriet dock då man förlorade den näst sista matchen (enda förlusten) och bara fick en poäng i den sista. Detta gav Marieholm chansen då de hade 2 matcher kvar att spela. Seger krävdes dock i båda. Man tappade dock 2 poäng i den näst sista kampen och saken var därför biff. För egen del fick jag efter idogt tränande 7-8 träningar på hösten, bidra med det lilla min tunga kropp mäktade med. 2 matcher blev det. Viktoria i derbyt mot BBK (med en ass. på kontot) och tyvärr vid säsongens enda förlust mot Lekstorp (1-2). Nöjd med min insats? Jo, med facit i hand, i den usla form man befinner sig i, så får jag nog vara det. Några rätt blev det allt och även om jag definitivt är den som löper minst, så blev det ändå hyfsat även av den varan. Framförallt var det förbannat roligt, dels att träffa alla glada, men griniga (vinnarskallar) i C-laget, men också att få känna den där nerven igen, som just matchande för med sig. Riktigt blodad tand fick jag och trots att C-laget nu verkar få en hel del nyförvärv, så kan det bli en säsong till för nestor Z (den 32:a i PIF-tröjan). Åtminstone tänker jag flitigt besöka de träningar som erbjuds. Kroppen behöver det (kommentar i övrigt överflödig).
---
Allsvenskan har tagit slut och som IFK:are är man givetvis väldigt lycklig för detta. 8 månaders pina är över och man kan nu bara hoppas att de nyförvärv, såväl tränare, som spelare kan blåsa liv i Kamratgården på nytt. Att en 08 leder laget stör mig inte. Jag hoppas att han är duktigare på att utveckla anfallsspelet än hans företrädare. Alvbåge känns som en bra värvning. Huruvida Sobralense är det återstår att se. Några nytillskott har redan spelat nu på hösten och jag tycker båda känns ganska intressanta. Dock måste det till en starkare backbesättning och då med fokus på spelande sådana. Anfallsspel byggs bakifrån (iaf om man vill kunna dominera matcher) och då är det viktigt att ha backar som sådana egenskaper. Spelar ingen roll hur måna duktiga spelare man har på mitten om det enda de ser är bollar 10 meter över huvudet.
---
EM-kvalet är också över. Landslaget tog sig via direktplats till Polen/Ukraina-EM. Mycket överaskande i min bok. Jag tycker Sverige, just nu har ett ganska medelmåttigt lag. Även här är backsidan svag. Övertron på laget höll också på att bli vårt fall. Hamrén letade i den Lagerbäcksa teorilådan och fan ett spel som inte var särskilt flärdfullt, men äckligt effektivt. Bärgade därigenom de 6 poäng som krävdes för direktavacemang. Vad han tänkte i inledningen av kvalet då han bänkade Kim till förmån för "artisten" Wernblom försår han nog knappast själv. Inget ont om Wernblom, jag diggar honom skarpt, men de kvaliteter som Kim besitter MÅSTE få plats i ett svenskt landslag annars begår man tjänstefel. Jag vet att vi Piffare är lite part i målet, men vi har ju också rätt (slutcitat). Zlatan har det pratats mycket om, så därför hoppar jag över det, med konstaterandet att han passar dåligt i ett spel då det egna laget har lite boll och skall leva på kontringar (vilket Sverige bör göra mot lag som bevisligen är bättre bollspelare). Man behöver då rörlighet i massor. Elmander bevisade det mot Holland. Henrik Larson har bevisat detta i många år före honom. Jag tror på respass för Sverige i gruppspelet. Vi kommer skrivas upp och det kommer pratas om Guld-chanser. Ett EM-slutspel är nästan tuffare än ett VM. Det har de senaste årens slutspel bevisat. B-nationerna i Europa håller hög klass jämfört med blåbärsnationerna i ett Världsmästerskap. Förutom Polen och Ukraina (som säkert blir grymt tuffa att tas med på hemmaplan, så räknar jag till minst 10 länder som skulle slå Sverige i en serie av matcher. Men det är klart, nu är det inga dubbelmöten eller serier av matcher utan mer cup-karaktär och då kan ju givetvis allt hända. Både Danmark och Grekland är relativt färska EM-bevis på detta. Högtidsstunder väntar dock i sommar och det är ju nåt att glädjas åt.
/// ZÄTA
Istället konstaterar vi att säsongen, för seniorernas del är till ända. Mycket att glädjas åt givetvis, även om en viss besvikelse på sina håll ändå finns. Men det ser jag enbart som positivt. Det vittnar om hög målsättning och vilja att ständigt utvecklas. De vittnar också om att epitetet vinnarskallar, är något som förts över även till den nya generationen. Gissar att Bauman med flera står för den överföringen. Att klara kontraktet, måste alltid som nykomling vara prio 1. Särskilt om man ej är en värvarklubb utan snarare en klubb som vill förädla det egna materialet. Sen skall man givetvis sträva högre, men att klara kontraktet, om än med kniven på strupen och med endast en omgång till godo, är stort för mig och för många av oss mer eller mindre aktiva supportrar. Då det gäller C-laget, så lyckades man skaka av sig förra säsongens "misslyckande" och ta en rättvis och ganska klar serieseger. Lite grus i maskineriet dock då man förlorade den näst sista matchen (enda förlusten) och bara fick en poäng i den sista. Detta gav Marieholm chansen då de hade 2 matcher kvar att spela. Seger krävdes dock i båda. Man tappade dock 2 poäng i den näst sista kampen och saken var därför biff. För egen del fick jag efter idogt tränande 7-8 träningar på hösten, bidra med det lilla min tunga kropp mäktade med. 2 matcher blev det. Viktoria i derbyt mot BBK (med en ass. på kontot) och tyvärr vid säsongens enda förlust mot Lekstorp (1-2). Nöjd med min insats? Jo, med facit i hand, i den usla form man befinner sig i, så får jag nog vara det. Några rätt blev det allt och även om jag definitivt är den som löper minst, så blev det ändå hyfsat även av den varan. Framförallt var det förbannat roligt, dels att träffa alla glada, men griniga (vinnarskallar) i C-laget, men också att få känna den där nerven igen, som just matchande för med sig. Riktigt blodad tand fick jag och trots att C-laget nu verkar få en hel del nyförvärv, så kan det bli en säsong till för nestor Z (den 32:a i PIF-tröjan). Åtminstone tänker jag flitigt besöka de träningar som erbjuds. Kroppen behöver det (kommentar i övrigt överflödig).
---
Allsvenskan har tagit slut och som IFK:are är man givetvis väldigt lycklig för detta. 8 månaders pina är över och man kan nu bara hoppas att de nyförvärv, såväl tränare, som spelare kan blåsa liv i Kamratgården på nytt. Att en 08 leder laget stör mig inte. Jag hoppas att han är duktigare på att utveckla anfallsspelet än hans företrädare. Alvbåge känns som en bra värvning. Huruvida Sobralense är det återstår att se. Några nytillskott har redan spelat nu på hösten och jag tycker båda känns ganska intressanta. Dock måste det till en starkare backbesättning och då med fokus på spelande sådana. Anfallsspel byggs bakifrån (iaf om man vill kunna dominera matcher) och då är det viktigt att ha backar som sådana egenskaper. Spelar ingen roll hur måna duktiga spelare man har på mitten om det enda de ser är bollar 10 meter över huvudet.
---
EM-kvalet är också över. Landslaget tog sig via direktplats till Polen/Ukraina-EM. Mycket överaskande i min bok. Jag tycker Sverige, just nu har ett ganska medelmåttigt lag. Även här är backsidan svag. Övertron på laget höll också på att bli vårt fall. Hamrén letade i den Lagerbäcksa teorilådan och fan ett spel som inte var särskilt flärdfullt, men äckligt effektivt. Bärgade därigenom de 6 poäng som krävdes för direktavacemang. Vad han tänkte i inledningen av kvalet då han bänkade Kim till förmån för "artisten" Wernblom försår han nog knappast själv. Inget ont om Wernblom, jag diggar honom skarpt, men de kvaliteter som Kim besitter MÅSTE få plats i ett svenskt landslag annars begår man tjänstefel. Jag vet att vi Piffare är lite part i målet, men vi har ju också rätt (slutcitat). Zlatan har det pratats mycket om, så därför hoppar jag över det, med konstaterandet att han passar dåligt i ett spel då det egna laget har lite boll och skall leva på kontringar (vilket Sverige bör göra mot lag som bevisligen är bättre bollspelare). Man behöver då rörlighet i massor. Elmander bevisade det mot Holland. Henrik Larson har bevisat detta i många år före honom. Jag tror på respass för Sverige i gruppspelet. Vi kommer skrivas upp och det kommer pratas om Guld-chanser. Ett EM-slutspel är nästan tuffare än ett VM. Det har de senaste årens slutspel bevisat. B-nationerna i Europa håller hög klass jämfört med blåbärsnationerna i ett Världsmästerskap. Förutom Polen och Ukraina (som säkert blir grymt tuffa att tas med på hemmaplan, så räknar jag till minst 10 länder som skulle slå Sverige i en serie av matcher. Men det är klart, nu är det inga dubbelmöten eller serier av matcher utan mer cup-karaktär och då kan ju givetvis allt hända. Både Danmark och Grekland är relativt färska EM-bevis på detta. Högtidsstunder väntar dock i sommar och det är ju nåt att glädjas åt.
/// ZÄTA
söndag 25 september 2011
Jaaaaaaaaaaaaaa!
Det var med stor tillfredsställelse man slöt ögonen igår kväll och lika skönt var det att vakna imorse. A-laget gjorde det jag hoppats men inte vågat tro. Man tog saken i egna händer, vann den oerhört viktiga bortamatchen Sandared och lämnade Skövde och Falköping att göra upp om kvalplatsen i sista omgången. Att greja det på egen hand är så mycket skönare än att tvingas lita på resultat i andra matcher. Jag hoppas detta stärker truppen inför den så svåra "andra säsongen".32 poäng, med chans på ytterligare 3 i sista omgången är ett resultat man sannerligen inte behöver skämmas över. Det är faktiskt bara 7 poäng upp till kvalplats, så jämn har serien varit i år. Nu hoppas jag att man ger allt i sista matchen, det skulle se snyggt ut då Falköping ju är helt beroende av att vi tar den matchen på allvar. Femteplatsen är dessutom inom räckhåll och det hade väl varit en snygg avslutning. Grattis till alla spelare, ledare och hjälpgubbar och gummor runt vårt kära representationslag, från "Nestor Zäta".
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
söndag 18 september 2011
En lördag i glädjens tecken...
Börjar kronologiskt, med att konstatera att Årsdebuten i C-laget började stressigt, kom till Furulund samtidigt som domaren blåste igång derbyt, men slutade med en skön tillfredsställelse. BBK kom till match med ett ganska starkt gäng. Några hade iofs spelat match dagen innan, men det stod tidigt klart att laget hade kompetens. Kanske var de tom något spelförande i första halvlek. Målchanserna skapade dock PIF. Minst 8 klara målchanser borde resulterat i en sisådär 3-4 mål. Vi fick nöja oss med 1-0 ledning i paus dock. I andra halvlek var utan tvekan BBK, spelförande. Målchanserna var dock ganska jämt fördelade även om BBK:s blev allt vassare ju längre matchen led. Sandos hade dock en fantastisk kväll och några av räddningarna visste han nog knappt själv om att han gjorde. En A-lagsdebut hade nog inte varit långt borta om ledarstaben varit på plats. Med en halvtimme kvar tyckte "snälle" Frank att det var dags för gamlingen att göra comeback. Målet var en kvart, men det blev faktiskt hela halvtimmen och det kändes riktigt skönt. Comebacken blev ganska lyckosam, trots att vare sig tempo eller ork fanns i tillräckliga mängder. Bollkontakten fanns där dock och de första 2 minuterna på plan innebar 2 PIF-mål och punkterad match. Daniel lyrade in 2-0 efter en hörna och en minut senare så spelade farfar fram Mounir som krutade in 3-0 i målvaktens vänstra kryss. 3-0 stod sig matchen ut och en derbyseger mot BBK smakar alltid gott oavsett på vilken nivå matchen spelas.
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
| Alingsås IF | 20 | 10 | 1 | 9 | 38 | - | 36 | 2 | 31 |
| Partille IF | 20 | 9 | 2 | 9 | 30 | - | 44 | -14 | 29 |
| IFK Skövde FK | 20 | 8 | 3 | 9 | 49 | - | 42 | 7 | 27 |
| Falköpings FK | 20 | 8 | 1 | 11 | 40 | - | 44 | -4 | 25 |
| Sandareds IF | 20 | 7 | 2 | 11 | 34 | - | 45 | -11 | 23 |
| Annelunds IF | 20 | 5 | 4 | 11 | 36 | - | 47 | -11 | 19 |
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
fredag 16 september 2011
Spännande höst och comeback...
Höstspurt...
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
fredag 26 augusti 2011
Ömsom vin, ömsom vatten!
Skyller som vanligt på jobbet då det dröjer mellan inläggen. Mycket har hänt sedan den där goa kvitteringen av Marcus i derbyt mot Sävedalen. Jag sa då att jag inte trodde ett dugg på Sävedalen som seriesegrare och det finns ingen direkt anledning att ändra på det tipset. Tror inte heller lerum har vad som krävs. Utan att ha sett de tre lag jag tror gör upp om segern, så ser tipset ut enligt följande.
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
lördag 30 juli 2011
Sommarstinn, mallig och derbyhes...
En vecka kvar på semestern och mellanlandning hemma i Landvetter. Nästa vecka bär det av till Mellbystrand och förhoppningsvis blir det en sista sommarvecka av sol och bad. Väl hemma passade jag på att gå på sommarens allra hetaste derby. Sävedalen-Partille på Vallhamra...hmmm..det känns inte direkt som igår. Speakern meddelade hjälpsamt att senaste detta hände var 1993 och att Pif då förlorade med 6-2. Kom till arenan ca 30 minuter före avspark, för att dels insupa lite atmosfär, slippa barnen en halvtimme längre (hehehe) men framförallt för att få ett litet försnack med polarn KIM. Det var trevligt, även om jag fick en känga för min alltför bristande närvaro... -Har du blivit BBK:are du med, fick man i näsan...med all rätt kan jag kanske tycka...DET SKALL BLI BÄTTRING! Mest förvånande i samtalet var dock missnöjet med vårsäsongen. Både spelare och tränarstab hade tydligen förväntat sig betydligt bättre spel från de rö-vita. Jag tog det som ett löfte om en riktigt bra insats i såväl derbyt som under resten av säsongen. Löftet infriades till viss del får jag väl vara snäll och säga. Partille var definitivt närmast segern spel- och chansmässigt även om det in i det sista såg ut att bli noll poäng, men mer om detta senare.
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
tisdag 5 juli 2011
Copa America
Världens näst största fotbollsturnering har startat, lagom till att vi svenskar går på semester. Men EM då, kanske någon europeisk fotbollsföreträdare protesterar. Nja, visst har europa visat man kanske är den starkaste kontinenten just nu (Holland-Spanien i VM final tex), men traditionen, publikintresset eller fanatismen om ni så vill, gör i mina ögon Copa till en större och viktigare turnering än EM.
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
torsdag 30 juni 2011
Missat derby, vattenkoppor, sonen avgjorde och avslutade(?)
Ett i många år efterlängtat derby ägde rum onsdagen före midsommar. Tyvärr missade jag detta också... denna gång pga avslutning med jobbet. Derbyt började bra, såg ut att rinna ifrån oss, men räddades av en ovan målskytt (Kalle) i den 88:e minuten. En pinne räddad i slutminuterna är givetvis en halv seger. Betänker man att seriefavoriten/-ledaren stod för motståndet, så är poängen, i min mening lite mer än så. Vi är lillebror och har varit så under många år, att vi nu är uppe och nosar SIF i bakhasorna är fantastiskt roligt. Returmöte 30 juli och nu vore det väl själve... om jag inte skulle få chansen att bevittna det på plats i stället för via Mats liveuppdateringar. Inbokat är det hursomhelst!
---
Annars börjar semestern på fredag. 5 veckor är inplanerade (även om det blir lite jobb hemifrån under regniga dagar). Tyvärr startar semestern med vattenkoppor. Lillan är överöst med äckliga blåsor. I den här värmen är det og inte så trevligt. Sonen har ännu ej visat några symtom och däri ligger den största oron. Vi skall nämligen till Kreta den 8:e och vill det sig illa, få jag och grabben stanna hemma.
---
På tal om Lillgrabben, så hade Landvetters 04:or sommaravslutning helgen före midsommar. Match mot föräldrarna var en programpunkt. Robin fångade fjärilar som vanligt, ända tills mamma tröttnade och ställde honom framför föräldrarnas mål. Med minuten kvar och ställningen 1-1 fick en av killarna på ett hyfsat skott som föräldramålisen gjorde en suverän benparad på. Robin högg som en kobra och tofflade bollen via målisens hand, huvud och via stolpen in i målet. Förvåningen var nog större än glädjen över karriärens första mål. Leendet under resten av dagen gick dock inte att undvika. Vem som stod i mål undrar ni kanske. Jo, pappa givetvis och han fick sannerligen höra talas om det målet ända tills John Blund slog till vid 10-tiden. Tyvärr var det kanske karriärens första och SISTA mål, då sonen tydligt aviserat att han vill lägga skorna på hyllan. Man skall sluta på toppen eller...
---
Tänkte avsluta med att skriva om Fotbolls-VM som nyss startat, men ändrar mig snabbt och titulerar eventet Damfotbolls-VM. För i rättvisans namn skall man inte jämföra de båda i mina ögon ganska skilda sporterna. Tjejerna har inte samma spelarunderlag, inte samma fysiska eler ekonomiska förutsättningar och sporten är förhållandevis ganska ny. Man kunde ju faktiskt uppskatta tex Kajsa Bergqvist trotas att hon hoppade ca 40 centimeter under det manliga världsrekordet. Vill dock säga att jag inte gillar damfotboll. Åtminstone inte det svenska landslaget. Om vi ibland tycker att herrlandslaget är för försiktiga och säkerhetstänkande. Vad skall man då tycka om damlaget. Kollade stora delar av premiärmatchen mot Colombia och jag blev nästan förbannad. I ett scenario där faktiskt flera lag kan hamna på samma poäng och där Colombia troligen är stryklaget, så är 1-0 inget vidare resultat. Vid flera tillfällen verkade det som spelare ropades tillbaka när de hade jättelägen att sätta press, vinna boll och komma till jättefina lägen. Rekordet var nog då en svensk spelare fick en passning i helt fritt läge vid hörnet på straffområdet... Bollen studsade över foten och rullade sakta ut mot hörnflaggan...Ingen colombiansk spelare fanns inom 20 meter från svenskan, som inte sprang ut och hämtade den boll som stannade 10 meter från hörnflaggan...Istället intog hon sin tilldelade försvarsposition. Det e ju för j-vla tråkigt och fegt, två för övrigt ganska passande ord för damlandslaget. Jag kan köpa att man inom damfotbollen inte har förutsättningar att spela som män, men om man utger sig för att vara ett av världens bästa lag och om ambitionsnivån är att vara världsledande och medaljkandidater vid varje turnering, då kanske man måste utveckla ett spel som bygger på att man lirar bollen till varandra och att säkerheten inte får bli absurd i sin försiktighet. Kanska skall man också prioritera det som "alla" andra länder gör, nämligen kvicka, bollsäkra spelare. Den destruktiva fotboll man nu visar upp, är förödande för utvecklingen av sporten (damfotbollssporten).
// Zäta
---
Annars börjar semestern på fredag. 5 veckor är inplanerade (även om det blir lite jobb hemifrån under regniga dagar). Tyvärr startar semestern med vattenkoppor. Lillan är överöst med äckliga blåsor. I den här värmen är det og inte så trevligt. Sonen har ännu ej visat några symtom och däri ligger den största oron. Vi skall nämligen till Kreta den 8:e och vill det sig illa, få jag och grabben stanna hemma.
---
På tal om Lillgrabben, så hade Landvetters 04:or sommaravslutning helgen före midsommar. Match mot föräldrarna var en programpunkt. Robin fångade fjärilar som vanligt, ända tills mamma tröttnade och ställde honom framför föräldrarnas mål. Med minuten kvar och ställningen 1-1 fick en av killarna på ett hyfsat skott som föräldramålisen gjorde en suverän benparad på. Robin högg som en kobra och tofflade bollen via målisens hand, huvud och via stolpen in i målet. Förvåningen var nog större än glädjen över karriärens första mål. Leendet under resten av dagen gick dock inte att undvika. Vem som stod i mål undrar ni kanske. Jo, pappa givetvis och han fick sannerligen höra talas om det målet ända tills John Blund slog till vid 10-tiden. Tyvärr var det kanske karriärens första och SISTA mål, då sonen tydligt aviserat att han vill lägga skorna på hyllan. Man skall sluta på toppen eller...
---
Tänkte avsluta med att skriva om Fotbolls-VM som nyss startat, men ändrar mig snabbt och titulerar eventet Damfotbolls-VM. För i rättvisans namn skall man inte jämföra de båda i mina ögon ganska skilda sporterna. Tjejerna har inte samma spelarunderlag, inte samma fysiska eler ekonomiska förutsättningar och sporten är förhållandevis ganska ny. Man kunde ju faktiskt uppskatta tex Kajsa Bergqvist trotas att hon hoppade ca 40 centimeter under det manliga världsrekordet. Vill dock säga att jag inte gillar damfotboll. Åtminstone inte det svenska landslaget. Om vi ibland tycker att herrlandslaget är för försiktiga och säkerhetstänkande. Vad skall man då tycka om damlaget. Kollade stora delar av premiärmatchen mot Colombia och jag blev nästan förbannad. I ett scenario där faktiskt flera lag kan hamna på samma poäng och där Colombia troligen är stryklaget, så är 1-0 inget vidare resultat. Vid flera tillfällen verkade det som spelare ropades tillbaka när de hade jättelägen att sätta press, vinna boll och komma till jättefina lägen. Rekordet var nog då en svensk spelare fick en passning i helt fritt läge vid hörnet på straffområdet... Bollen studsade över foten och rullade sakta ut mot hörnflaggan...Ingen colombiansk spelare fanns inom 20 meter från svenskan, som inte sprang ut och hämtade den boll som stannade 10 meter från hörnflaggan...Istället intog hon sin tilldelade försvarsposition. Det e ju för j-vla tråkigt och fegt, två för övrigt ganska passande ord för damlandslaget. Jag kan köpa att man inom damfotbollen inte har förutsättningar att spela som män, men om man utger sig för att vara ett av världens bästa lag och om ambitionsnivån är att vara världsledande och medaljkandidater vid varje turnering, då kanske man måste utveckla ett spel som bygger på att man lirar bollen till varandra och att säkerheten inte får bli absurd i sin försiktighet. Kanska skall man också prioritera det som "alla" andra länder gör, nämligen kvicka, bollsäkra spelare. Den destruktiva fotboll man nu visar upp, är förödande för utvecklingen av sporten (damfotbollssporten).
// Zäta
måndag 13 juni 2011
Bökig tid!
Det verkar vara lite mode bland bloggarna, att ursäkta sig då det gäller usla uppdateringar. Jag skall inte ge mig in i denna djungel av ursäkter utan konstaterar lugnt att det varit lite bökigt!
---
A-laget åkte på en rejäl vända i "derbyt" mot Lerum. 5-1 efter att Mr Forsberg (inte en av PIF:s favoriter) målat 4 ggr i första halvlek. Vi glömmer den matchen och går snabbt över till helgens drabbning. Holmalund (en ev seriefavoriterna efter vad jag hört) hemma hade, om inte Sävedalen gått som tåget, kunnat betecknas som något av en seriefinal. Toppmatch hursomhelst och extremt viktig då det tajtat till sig ordentligt i tabellen och gapet till kvalplatsen minskat betänkligt. Med 1-5 i näsan gissar jag att det var ett ganska stukat, men revanschhungrigt Partille som äntrade Lexby. Slutresultatet skrevs till 1-0 och skall man tro Alingsåstidningen så var det oerhört rättvist....NOT! GAIS-inlånet Emir i målet var enligt säkra källor omutlig och den enskilt främsta orsaken till att 3 mycket viktiga poäng kunde bärgas. Bland annat noteras en straffräddning av hög kaliber. Nu väntar ytterligare en viktig kamp på söndag mot Mariestad borta. Seger där och laget kan gå in i de dubbla derbyna, utan att behöva titta bakåt. Att bara se möjligheter är god utgångspunkt, när man som underdog går in i en miniserie.
---
LIS 04:or utvecklas för varje match. 2 nya förluster för visso, men siffrorna 7-4 och 7-5 samt det faktum att vi inte fått sätta in en extra spelare under matcherna säger det mesta. I lördags ledde vi dessutom matchen med 3-0. Tyvärr uppträdde motståndarna tvivelaktigt vi det läget, då man valde att toppa laget (6-7 åringar!). LIS som efter återbud från ett motståndarlag fick dela upp ca 40-killar i två lag istället för tre rullade givetvis runt på alla som vanligt. I veckan blir alla killar hämtade på sina fritids av representanter ur klubben. Fotbollsskola mellan 9-12 måndag till fredag väntar. Riktigt kul variant på fotbollsskola. Till hösten blir det en vecka till innan skolstart. BRA Landvetter!
---
Landskamperna skall man kanske kommentera också. Det känns som om det finns två läger när man diskuterar Hamréns "nya" landslag och deras prestationer mot Moldavien och Finland. Jag tycker själv att jag tillhör den mer nyanserade skaran och därmed ligger nånstans mittemellan. Min enkla fotbollsfilosofi är att man bör anpassa sitt spel efter den kapacitet man besitter. Därför är det meningslöst att försöka efterapa andra system eller andra filosofier. Man kan ta intrycka av dem, men den elva man ställer på benen är den elva man bör ta hänsyn till. I Sverige har vi inte den bredd man tex har i Brasilien, Spanien m.fl. De råmaterial en förbundskapten har att handskas med är således begränsat och det finns egentligen ganska begränsat med spelaternativ. Betänker man att vi i Sverige de senaste 30-40åren haft en ganska enkelriktad syn på coachning och på hur vi vill utveckla våra unga (tack och lov håller detta på att förändras), så inser man än mer att den svenska modellen nog e den man får förlita sig till. Gnetspel med många spelare som ligger rätt i defensiva positioner och med snabba omställningar, gjorde Lagerbäck tämligen framgångsrik och kommer förmodligen även bli Hamréns adelsmärke, även om han förhoppningsvis kommer att införa detaljer i den svenska grunden som kan förgylla och utveckla landslagsfotbollen något. 9-1 på två matcher är precis vad det är. Hur det gick till är skit samma. Den som vill se skönfotboll får kolla på Barca eller Real. Vi får spela det spel som gynnar oss mest och där vi får ut max av varje spelare. Hittar vi inte den balansen, så är och förblir vi en B-nation.
---
Skolan hade fint besök idag. Mattias Ranegie och Tom Söderberg från BK Häcken coachade var sitt lag då vi invigde vår nya multisportanläggning på skolgården. Det är inte varje dag en allsvensk skytteligaledare promenerar i våra korridorer. Bra att "stjärnorna" tar ansvar och visar sig som de föredömen de är och som våra elever så väl behöver.
---
A-laget åkte på en rejäl vända i "derbyt" mot Lerum. 5-1 efter att Mr Forsberg (inte en av PIF:s favoriter) målat 4 ggr i första halvlek. Vi glömmer den matchen och går snabbt över till helgens drabbning. Holmalund (en ev seriefavoriterna efter vad jag hört) hemma hade, om inte Sävedalen gått som tåget, kunnat betecknas som något av en seriefinal. Toppmatch hursomhelst och extremt viktig då det tajtat till sig ordentligt i tabellen och gapet till kvalplatsen minskat betänkligt. Med 1-5 i näsan gissar jag att det var ett ganska stukat, men revanschhungrigt Partille som äntrade Lexby. Slutresultatet skrevs till 1-0 och skall man tro Alingsåstidningen så var det oerhört rättvist....NOT! GAIS-inlånet Emir i målet var enligt säkra källor omutlig och den enskilt främsta orsaken till att 3 mycket viktiga poäng kunde bärgas. Bland annat noteras en straffräddning av hög kaliber. Nu väntar ytterligare en viktig kamp på söndag mot Mariestad borta. Seger där och laget kan gå in i de dubbla derbyna, utan att behöva titta bakåt. Att bara se möjligheter är god utgångspunkt, när man som underdog går in i en miniserie.
---
LIS 04:or utvecklas för varje match. 2 nya förluster för visso, men siffrorna 7-4 och 7-5 samt det faktum att vi inte fått sätta in en extra spelare under matcherna säger det mesta. I lördags ledde vi dessutom matchen med 3-0. Tyvärr uppträdde motståndarna tvivelaktigt vi det läget, då man valde att toppa laget (6-7 åringar!). LIS som efter återbud från ett motståndarlag fick dela upp ca 40-killar i två lag istället för tre rullade givetvis runt på alla som vanligt. I veckan blir alla killar hämtade på sina fritids av representanter ur klubben. Fotbollsskola mellan 9-12 måndag till fredag väntar. Riktigt kul variant på fotbollsskola. Till hösten blir det en vecka till innan skolstart. BRA Landvetter!
---
Landskamperna skall man kanske kommentera också. Det känns som om det finns två läger när man diskuterar Hamréns "nya" landslag och deras prestationer mot Moldavien och Finland. Jag tycker själv att jag tillhör den mer nyanserade skaran och därmed ligger nånstans mittemellan. Min enkla fotbollsfilosofi är att man bör anpassa sitt spel efter den kapacitet man besitter. Därför är det meningslöst att försöka efterapa andra system eller andra filosofier. Man kan ta intrycka av dem, men den elva man ställer på benen är den elva man bör ta hänsyn till. I Sverige har vi inte den bredd man tex har i Brasilien, Spanien m.fl. De råmaterial en förbundskapten har att handskas med är således begränsat och det finns egentligen ganska begränsat med spelaternativ. Betänker man att vi i Sverige de senaste 30-40åren haft en ganska enkelriktad syn på coachning och på hur vi vill utveckla våra unga (tack och lov håller detta på att förändras), så inser man än mer att den svenska modellen nog e den man får förlita sig till. Gnetspel med många spelare som ligger rätt i defensiva positioner och med snabba omställningar, gjorde Lagerbäck tämligen framgångsrik och kommer förmodligen även bli Hamréns adelsmärke, även om han förhoppningsvis kommer att införa detaljer i den svenska grunden som kan förgylla och utveckla landslagsfotbollen något. 9-1 på två matcher är precis vad det är. Hur det gick till är skit samma. Den som vill se skönfotboll får kolla på Barca eller Real. Vi får spela det spel som gynnar oss mest och där vi får ut max av varje spelare. Hittar vi inte den balansen, så är och förblir vi en B-nation.
---
Skolan hade fint besök idag. Mattias Ranegie och Tom Söderberg från BK Häcken coachade var sitt lag då vi invigde vår nya multisportanläggning på skolgården. Det är inte varje dag en allsvensk skytteligaledare promenerar i våra korridorer. Bra att "stjärnorna" tar ansvar och visar sig som de föredömen de är och som våra elever så väl behöver.
måndag 30 maj 2011
Härlig fotbollsvecka!
Får börja denna veckas inlägg med att be om ursäkt. För vad?, undrar ni säkert! Jo, för det faktum att jag, i min europasummering, glömde den enskilt största händelsen den veckan. Nämligen att laget i mitt hjärta, Wolverhampton, med nöd och näppe äntligen klarade sig kvar i Premier League, mer än en säsong. Wolves? Jaja, det är kankse inte det sexigaste laget i England, men är man så gammal som jag och känner till historien, så är det kanske inte så konstigt. Som 6-8-åring (då fanns det enbart 2 TV-kanaler) så blev snabbt tipsextra ett favoritprogram. Mitt första minne härifrån var de orange-svarta vargarna anförda av en av 70-talets stora, Kenny Hibbitt. Andy Gray och Emlyn Hughes var ett par andra profiler som dragit på sig Wolves-tröjan. På 80-90-talet hette den store hjälten Steve Bull, som säsongen 1987-88 stänkte in hela 52 baljor för sitt Wolves. Alltsom oftast framspelad av assistkungen Andy Mutch. Bull belönades med 13 landskamper för England, trots div 2 spel (premierchip) och gjorde på dessa 4 mål. Jag kan hålla på en stund till, men nöjer mig istället med ett ödmjukt...
Nu till de något mindre viktiga, men mer aktuella händelserna under veckan.
---
Landvetters 04:or har ju varit en stående punkt i bloggen. Så även denna vecka... Torsk igen (givetvis), men endast med 5-1. Andra halvlek slutade faktisk 1-1, så det går framåt...
---
Såg, liksom många av er andra, på Champions League finalen i lördags. I min enfald trodde jag faktiskt att mitt andra engelska favoritlag (Var ju tvungen att hålla på ett lag i högst ligan oxå, så det fick bli farsans) United faktiskt skulle ha en chans att rubba Barca. Ack så fel jag hade. Likt finalen 09, så var Barcelona totalt överlägsna. Men, det är svårt att hänga läpp för det, då jag ju är en fotbollsnjutare och mer njutning än att se katalanerna spela boll är svår att uppnå.
---
Äntligen! What? Jo, änligen fick jag möjligheten att besöka Lexby och A-lagets hemmamatch mot Bollebygd. Sjukdomar mm har tidigare satt stopp för alla såna planer. Fick dock ta med mig båda barnen, men med lite mutor i form av halva kioskens utbud av sötsaker, så kunde jag fokusera på matchen betydligt mer än väntat. Blev dock enbart en halvlek denna gång, då de små inte riktigt ser tjusningen med div. 3 fotboll ÄNNU. Vad skall man då säga om den halvlek jag fick bevittna. Ja, så här i efterhand kan man konstatera (efter att ha följt andra halvlek på Mats matchblogg) att det blev 3 nya friska pinnar. Jag tyckte mig också ganska tydligt se, vilken kvalité det fanns i Partille jämfört med sina motståndare. Planen är nog dock bland det uslaste jag sett på Lexby och den var knappast till fördel för hemmalaget. Saknade dock också lite driv och lite geist. Bortalaget (kanske i kraft av ett större poängbehov) var hetare och visade större hjärta. De var därför lite mer direkta och hänsynslösa i närheten av straffområdet. Nu låter det kanske som det var en brutal kamp, men faktum är att båda lagen var tämligen bleka och tama. Var det då inget som värmde i den snålkalla regn-blåsten. Jo, definitivt! Att komma till Lexby och känna den välkomnande och familjära värmen från alla runtomkring är härligt och något jag verkligen saknar. Detta gör givetvis att jag kommer att ge grabbarna fler chanser att, för att citera Kim, komma över den prestationsångest min närvaro möjligen skapat.
//ZÄTA
tisdag 24 maj 2011
Europa tar semester.
Det har gått en dryg vecka sedan senaste inlägget och en hel del har hänt i fotbollsvärlden. Europa firar nya mästare, Sverige framstår som huliganismens ledande land och lokalfotbollen lunkar på så sakteliga och tendenser börjar bli sanningar.
Vi börjar i Europa denna gång...
Får väl skrytsamt konstatera att jag prickade in de stora ligornas mästare till 100%. Visserligen bara med ett fåtal omgångar kvar, men nöjdheten är ändock ganska hög. Lille blev Franska mästare, vilket jag tycker är ganska roligt. De stora ligorna domineras oftast av max 3-4 lag och uppstickare når sällan hela vägen. Wolfsburg gjorde det i fjol i bundesliga och i år var det alltså lilla Lille, som visserligen tog sitt tredje ligaguld, men det första på 57 år. I Holland visade Ajax att gammal är äldst och vann seriefinalen och således ligaguldet efter 3-1 hemma mot Twente.
Nu startar Silly season på allvar och som vanligt skrivs det spaltmeter, framförallt i AB, om Zlatan och hans eventuellt nya klubbadresser. Hur orkar de? Jag tror enbart Mourinho kan locka honom från Milan. Nej, mer intressant för oss svenska är väl i stället vilka allsvenska klubbar, som kommer tvingas avstå från vårens "stjärnor" efter sommaren. Tippar att Malmö (flera potentiella lycksökare), Helsingborg (Gerndt?) och IFK (Sigurdsson, Hysén, Seb?) blir de stora förlorarna och således att Elfsborg tar hem SM-guldet i höst. Liten varning dock för bortglömda Kalmar. Smygläge!
Allsvenskan smäller kanske inte så högt med europeiska mått mätt, men det smäller ganska högt ändå på de allsvenska arenorna. Knallskott har nu kostat såväl AIK som Malmö 3 poäng och ca 150.000 i böter. J-vligt trist, särskilt nu när många andra ligor någorlunda lyckats få bukt med problemen. Det talas mycket om böter, poängavdrag och tomma läktare för att komma åt problemen. Skall klubbarna dessutom betala polisinsatserna vid matcherna, så finns det egentligen bara en förlorare. Alla vi fotbollsälskare!!!!! Nä, det är just vi som måste göra något. jag tycker det är patetiskt att höra ordförandena i fanklubbarna skylla på enstaka okända ligister. Jag tror inte ett jävla dugg på att de inte skulle veta vilka rötäggen är. Nej, vi har skapat en fotbollskultur, där staten/polisen är djävulen och där man inte "golar" på varandra. Det gäller för övrigt inte bara på arenorna. Vi har också en kultur där det nästan är mer synd om lagbrytarna än om brottsoffren. Lösningen är enkel! Publicera bilder och namn på det infekterade slödder, som håller på att ta död på vår sport. Slänger man knallskott mot en annan människa, som bara har till uppgift att se till att vi får det vi är där för, dvs underhållning, då förtjänar man inget annat än livstids bannlysning från allt vad fotbollsarenor heter. "Gola" ner dem bara, jag vill ha MIN sport ifred.
----
A-laget tog en tur till Lidköping för bortamatch mot klassiska Heimer (nåja). Tyvärr inkasserades säsongens andra förlust, 2-1. Kändes, för mig, på förhand som en ganska vansklig match, så besvikelsen gick över ganska fort denna gång. Väntar med spänning på matchrapporten dock.
----
Landvetters 04:or fortsätter att torska fett...hahahahaha.... de verkar ha lika kul iaf och det är väl som det skall vara. 31 insläppta (ca) på två matcher skulle vi kunna vara fokus för en diskussion, men jag väljer nog istället att konstatera att de faktiskt lyckats göra 10 mål på sina tre första matcher någonsin. Glädjen hos målgörarna är betydligt större än sorgen över ett insläppt mål och det är nåt man definitivt skall ta fasta på och utveckla. Robin hoppade in i mål i andra halvlek i underläge 11-1 och konstaterade glatt i bilen efteråt att han minsann bara släppte i fem i andra (slutresultat 16-3).
----
I avdelningen betdelsefulla spelare i Partille IF:s nutida historia, har vi kommit fram till nummer 2 (av 5).
Pierre Donatella blir tvåa på denna ytterst subjektiva lista. Varför? Enkelt...
Pierre var den förste av våra tre hemvändare säsongen 2003. Med klubbens i särklass vassaste skottprocent, såg han till att dåtidens 8-1-1 taktik blev den framgångsrikaste uppställningen någonsin. 37 mål och 21 assists på 21 matcher säsongen 2004 säger väl det mesta. Pierre var också, liksom Bauman ett föredöme, såväl på som utanför planen. Hög träningsprocent och intensitet samt ett gentlemannamässigt sätt gentemot medspelare, motståndare och domare, gör honom till en lika solklar 2:a på min lista. Tyvärr satte skador stopp för vidare helhjärtad satsning och en kamp om första platsen på listan. Pierre förgyller numer tillvaron för de som orkar sig ner på C-lagets matcher.
Orka, torka svett och tårar
vi är ett rödvitt hav av dårar
älskar liret vill ha mer
ingen annan bollen ser
vi ger dem kalla kårar
vår egoism dem sårar
Hahahaha...kan det va refrängen på PIF-sången Svanberg!
// Z:A
Vi börjar i Europa denna gång...
Får väl skrytsamt konstatera att jag prickade in de stora ligornas mästare till 100%. Visserligen bara med ett fåtal omgångar kvar, men nöjdheten är ändock ganska hög. Lille blev Franska mästare, vilket jag tycker är ganska roligt. De stora ligorna domineras oftast av max 3-4 lag och uppstickare når sällan hela vägen. Wolfsburg gjorde det i fjol i bundesliga och i år var det alltså lilla Lille, som visserligen tog sitt tredje ligaguld, men det första på 57 år. I Holland visade Ajax att gammal är äldst och vann seriefinalen och således ligaguldet efter 3-1 hemma mot Twente.
Nu startar Silly season på allvar och som vanligt skrivs det spaltmeter, framförallt i AB, om Zlatan och hans eventuellt nya klubbadresser. Hur orkar de? Jag tror enbart Mourinho kan locka honom från Milan. Nej, mer intressant för oss svenska är väl i stället vilka allsvenska klubbar, som kommer tvingas avstå från vårens "stjärnor" efter sommaren. Tippar att Malmö (flera potentiella lycksökare), Helsingborg (Gerndt?) och IFK (Sigurdsson, Hysén, Seb?) blir de stora förlorarna och således att Elfsborg tar hem SM-guldet i höst. Liten varning dock för bortglömda Kalmar. Smygläge!
Allsvenskan smäller kanske inte så högt med europeiska mått mätt, men det smäller ganska högt ändå på de allsvenska arenorna. Knallskott har nu kostat såväl AIK som Malmö 3 poäng och ca 150.000 i böter. J-vligt trist, särskilt nu när många andra ligor någorlunda lyckats få bukt med problemen. Det talas mycket om böter, poängavdrag och tomma läktare för att komma åt problemen. Skall klubbarna dessutom betala polisinsatserna vid matcherna, så finns det egentligen bara en förlorare. Alla vi fotbollsälskare!!!!! Nä, det är just vi som måste göra något. jag tycker det är patetiskt att höra ordförandena i fanklubbarna skylla på enstaka okända ligister. Jag tror inte ett jävla dugg på att de inte skulle veta vilka rötäggen är. Nej, vi har skapat en fotbollskultur, där staten/polisen är djävulen och där man inte "golar" på varandra. Det gäller för övrigt inte bara på arenorna. Vi har också en kultur där det nästan är mer synd om lagbrytarna än om brottsoffren. Lösningen är enkel! Publicera bilder och namn på det infekterade slödder, som håller på att ta död på vår sport. Slänger man knallskott mot en annan människa, som bara har till uppgift att se till att vi får det vi är där för, dvs underhållning, då förtjänar man inget annat än livstids bannlysning från allt vad fotbollsarenor heter. "Gola" ner dem bara, jag vill ha MIN sport ifred.
----
A-laget tog en tur till Lidköping för bortamatch mot klassiska Heimer (nåja). Tyvärr inkasserades säsongens andra förlust, 2-1. Kändes, för mig, på förhand som en ganska vansklig match, så besvikelsen gick över ganska fort denna gång. Väntar med spänning på matchrapporten dock.
----
Landvetters 04:or fortsätter att torska fett...hahahahaha.... de verkar ha lika kul iaf och det är väl som det skall vara. 31 insläppta (ca) på två matcher skulle vi kunna vara fokus för en diskussion, men jag väljer nog istället att konstatera att de faktiskt lyckats göra 10 mål på sina tre första matcher någonsin. Glädjen hos målgörarna är betydligt större än sorgen över ett insläppt mål och det är nåt man definitivt skall ta fasta på och utveckla. Robin hoppade in i mål i andra halvlek i underläge 11-1 och konstaterade glatt i bilen efteråt att han minsann bara släppte i fem i andra (slutresultat 16-3).
----
I avdelningen betdelsefulla spelare i Partille IF:s nutida historia, har vi kommit fram till nummer 2 (av 5).
Pierre Donatella blir tvåa på denna ytterst subjektiva lista. Varför? Enkelt...
Pierre var den förste av våra tre hemvändare säsongen 2003. Med klubbens i särklass vassaste skottprocent, såg han till att dåtidens 8-1-1 taktik blev den framgångsrikaste uppställningen någonsin. 37 mål och 21 assists på 21 matcher säsongen 2004 säger väl det mesta. Pierre var också, liksom Bauman ett föredöme, såväl på som utanför planen. Hög träningsprocent och intensitet samt ett gentlemannamässigt sätt gentemot medspelare, motståndare och domare, gör honom till en lika solklar 2:a på min lista. Tyvärr satte skador stopp för vidare helhjärtad satsning och en kamp om första platsen på listan. Pierre förgyller numer tillvaron för de som orkar sig ner på C-lagets matcher.
Orka, torka svett och tårar
vi är ett rödvitt hav av dårar
älskar liret vill ha mer
ingen annan bollen ser
vi ger dem kalla kårar
vår egoism dem sårar
Hahahaha...kan det va refrängen på PIF-sången Svanberg!
// Z:A
söndag 15 maj 2011
Tidig resumé...
Brukar försöka sammanfatta fotbollsveckan på måndag- eller tisdagkvällar för att få med hela helgen och även då de allsvenska matcher som spelas på måndagar. Veckan ser dock mastig ut och när jag nu fick en liten stund över på söndagsförmiddan, så får det bli en halv veckoresumé.
---
Robin spelade sin andra match i onsdags med Landvetters 04:or. Tränade själv med C-laget, så jag missade tyvärr grabbarnas försök att spöa Sjövalla. Enligt rapporter från frun, var Robins insats tämligen oförändrad. Fokus någon helt annanstans och sista bytet brydde han sig inte om då han var i full färd med att undersöka avbytarområdets alla organismer. Förlusten skrevs till 15-3, men schyssta motståndare såg till att hålla nere siffrorna då landvetter tilläts sätta in ytterligare en spelare mot slutet.
---
Som sagt, så besökte jag istället ånyo onsdagsträningen för C-laget. 8 man nere denna gång och kvadde följt av konspel och avslut gjorde kvällen till en trevlig upplevelse. Konditionen hade redan fått sig en boost (ett par korpmatcher i benen oxå) och allt kändes lite, lite lättare än sist. Hoppade dock över det mesta av skotträningen då jag gången innan lärt mig läxan av att en kropp som varit i konstant vila i ett halvår inte mår så bra av att man brassar av ett 40-tal skott.
---
Missade tyvärr ånyo A-lagets lördagsmatch. Städ och restaureringshelg i Blåklockeområdet satte P för detta. Det talas dock om årets bästa match och en stabil 3-1 seger, mot ett Falköping som blandat och gett lite inledningsvis. Andraplatsen förstärktes således, en seger efter suveräna Sävedalen, som klappade till en annan seriefavorit (Mariestad, 1-0) och tog sin femte raka seger. Ojojoj...Jag måste komma loss till åtminstone ett derby i sommar.
---
Manchester hade en triumfartad lördag, då City bärgade FA-cupen och United säkrade ligatiteln (även teoretiskt). Strax skall jag bänka mig framför datorn och se Ajax-Twente, med en hel del svenskar inblandade i den direkt avgörande ligamatchen.
---
Min historiska tillbakablick handlar denna gång, inspirerad av Jonathans spelarkollage i höstas, om betydelsefulla spelare i PIF-historien. Jag skall också försöka mig på att ranka dem (högst subjektivt för visso). Jag tror dock att min etta inte skapar några större rubriker eller kontroverser.
Nummer 1 på Zätas lista över de mest betydelsefulla spelarna i PIF:s (nutida) historia...Pamparapam...
PONTUS BAUMAN
Jag skulle nog kunna skriva en hel C-uppsats om varför, men jag nöjer mig med följande egenskaper, så förstår ni säkert själva själklarhete i mitt val.
Föredömlig och ödmjuk slitvarg, , lite smågrinig vinnarskalle, målfarlig och teknisk lirare, kravställande men lågprofilhållande superstjärna (i de serier han spelat). Jag vill nog sträcka mig så långt, att utan PB så hade Partille fortfarande spelat i div 5-6. Han har lett det här laget föredömligt genom att nästan alltid tränat mest, bäst och med sitt kroppsspråk visat vad som krävs för att vara en vinnare. I min bok har jag svårt att hitta en spelare som varit mer betydelsefull för sitt lag än Bauman (Kim Källström inräknad...Han kommer senare på listan trots att han inte spelat så många år i PIF.).
---
Ikväll blir det dessutom lite firande i all min ensamhet. Orsak! Bloggen har ånyo fått förtroendet på en av Sveriges absolut vassaste klubbsidor (=pif.com). Jag skall göra mitt allra yttersta att förtjäna denna "utmärkelse"
Det var allt för denna gången...
ZÄTA
---
Robin spelade sin andra match i onsdags med Landvetters 04:or. Tränade själv med C-laget, så jag missade tyvärr grabbarnas försök att spöa Sjövalla. Enligt rapporter från frun, var Robins insats tämligen oförändrad. Fokus någon helt annanstans och sista bytet brydde han sig inte om då han var i full färd med att undersöka avbytarområdets alla organismer. Förlusten skrevs till 15-3, men schyssta motståndare såg till att hålla nere siffrorna då landvetter tilläts sätta in ytterligare en spelare mot slutet.
---
Som sagt, så besökte jag istället ånyo onsdagsträningen för C-laget. 8 man nere denna gång och kvadde följt av konspel och avslut gjorde kvällen till en trevlig upplevelse. Konditionen hade redan fått sig en boost (ett par korpmatcher i benen oxå) och allt kändes lite, lite lättare än sist. Hoppade dock över det mesta av skotträningen då jag gången innan lärt mig läxan av att en kropp som varit i konstant vila i ett halvår inte mår så bra av att man brassar av ett 40-tal skott.
---
Missade tyvärr ånyo A-lagets lördagsmatch. Städ och restaureringshelg i Blåklockeområdet satte P för detta. Det talas dock om årets bästa match och en stabil 3-1 seger, mot ett Falköping som blandat och gett lite inledningsvis. Andraplatsen förstärktes således, en seger efter suveräna Sävedalen, som klappade till en annan seriefavorit (Mariestad, 1-0) och tog sin femte raka seger. Ojojoj...Jag måste komma loss till åtminstone ett derby i sommar.
---
Manchester hade en triumfartad lördag, då City bärgade FA-cupen och United säkrade ligatiteln (även teoretiskt). Strax skall jag bänka mig framför datorn och se Ajax-Twente, med en hel del svenskar inblandade i den direkt avgörande ligamatchen.
---
Min historiska tillbakablick handlar denna gång, inspirerad av Jonathans spelarkollage i höstas, om betydelsefulla spelare i PIF-historien. Jag skall också försöka mig på att ranka dem (högst subjektivt för visso). Jag tror dock att min etta inte skapar några större rubriker eller kontroverser.
Nummer 1 på Zätas lista över de mest betydelsefulla spelarna i PIF:s (nutida) historia...Pamparapam...
PONTUS BAUMAN
Jag skulle nog kunna skriva en hel C-uppsats om varför, men jag nöjer mig med följande egenskaper, så förstår ni säkert själva själklarhete i mitt val.
Föredömlig och ödmjuk slitvarg, , lite smågrinig vinnarskalle, målfarlig och teknisk lirare, kravställande men lågprofilhållande superstjärna (i de serier han spelat). Jag vill nog sträcka mig så långt, att utan PB så hade Partille fortfarande spelat i div 5-6. Han har lett det här laget föredömligt genom att nästan alltid tränat mest, bäst och med sitt kroppsspråk visat vad som krävs för att vara en vinnare. I min bok har jag svårt att hitta en spelare som varit mer betydelsefull för sitt lag än Bauman (Kim Källström inräknad...Han kommer senare på listan trots att han inte spelat så många år i PIF.).
---
Ikväll blir det dessutom lite firande i all min ensamhet. Orsak! Bloggen har ånyo fått förtroendet på en av Sveriges absolut vassaste klubbsidor (=pif.com). Jag skall göra mitt allra yttersta att förtjäna denna "utmärkelse"
Det var allt för denna gången...
ZÄTA
söndag 8 maj 2011
Den svenska idrottsrörelsen lever..."Länge leve småklubbarna"
Ytterligare en händelserik fotbollsvecka är slut och en ny skall idag inledas. Resultatmässigt var dock den gångna veckan en liten besvikelse. Vi börjar väl dock från början.
För egen del startade fotbollsveckan i onsdags då lillkillen spelade sitt livs första fotbollsmatch. Kållered var platsen för denna historiska händelse och många blir de gånger sonen kommer få höra historierna kring denna match. Ni som aldrig sett en premiärmatch med killar i 6-7-års åldern, har sannerligen missat något. Glädjen, energin, vilsenheten, drömmandet, sponaniteten och den totala avsaknaden av taktik och färdiga mönster, är så otroligt befriande. Mognadsnivåerna är så påtagliga och så många att allt, och då menar jag verkligen allt, kan hända. Sonen tillhör kategorin "extrema drömmare" och pappa fick springa fram och tillbaka för att sätta tillbaka konor (som utgjorde långsida), trassla ut sonen ur målnätet, köpa bulle, hämta sonen ur det höga gräset bakom mål (då han skulle vara på plan) samt kisspaus innan den riktiga pausen. Allt dett bara under första halvleken. I andra ville han inte vara med längre, då han enligt egen utsago var lite trött (inget mot vad pappa var!). Istället kastade han grässtrån genom nätet vid sidan av planen. Frågade efter matchen om han tyckte det var roligt och hur matchen slutade. Svaren blev (men ett enda stort leende) JA och 2-2. Matchen slutade dock med förlust 6-4, men vem bryr sig om sådant. Inte jag och inte Robin! Ny match på onsdag och man ser med spänning fram emot, de "incidenter" man får skratta åt under denna veckan.
---
Torsdagens fotbollsevenemang stavades "korpen". Efter en extremt lång arbetsdag 07:00-19:40 styrdes volvon mot Heden. Bröderna Abu-Izam (Mounir, Labben och Abbis) har ett korplag vid namn FC Göbbarna. I laget finns även Adam Bark, som spelade ytterback i PIF i mitten/slutet av 90-talet. Jag har varit med några gånger, då de saknat spelare. Riktigt kul faktiskt, även om det där med 7-manna är lite komplicerat för en som inte spelat det på sisådär 35 år. Kvalitén på spelare är ganska skiftande, men betydligt bättre än man kan tro. Många är förhållandevis unga (iaf jämfört med mig) och har säkerligen en ganska genuin fotbollsbakgrund.
Matchen var jämn i en halvlek. 2-2 efter mål av Mounir på ass av bloggmaster och en tåfjuttsstöld av yours truly. Andra rundan startade med att vi skulle sätta lite högre press, då vi kända att vi nog var lite bättre än dem. Ack så fel vi hade. Motståndarna satte ett par bollar bakom vår backlinje och plötsligt var det 4-2. Efter det fortsatte vi ändå vår press, men en kombination av dåligt flås och en backlinje som nu inte vågade kliva upp, gjorde denna taktik till rena rama självmordet. Ytan bakom mittfältet utnyttjades brutalt av det andra laget och slutsiffrorna 7-2, kunde i sanningens namn varit större. Nåja, vi skapade faktiskt en del chanser vi också, men vi var långt ifrån så effektiva, som vi borde varit för att vi skulle kunnat göra match av tillställningen.
---
Lördagens begivenhet skulle varit ett besök på Lexby Ground och en premiärtitt på "mitt" kära A-lag. Tyvärr "sket" det sig åter igen, då min kalender ("hjärna") inte riktigt överensstämde med familjens. Svärfar var dock på plats (han har blivit lite av en fan faktiskt) och rapporterade flitigt från matchen. Det började bra, men rapporterna blev tyvärr allt dystrare. Första förlusten för året inkasserades och rapporterna efteråt handlade väldigt mycket om den urusla plan som Kommunen kunnat producera denna vår. Då vi ju knappt ens håller div 6 klass då det gäller "köttaspelets" grunder och Alingsås tydligen har detta inskrivet i sina stadgar, så var ju kanske utgången ganska väntad. Dock inget att hänga läpp över, ingen trodde väl att vi skulle gå obesegrade genom trean och Alingsås har ju tippats av många som potentiell seriesegrare. Jag har ingen statistik på det, men det känns som vi de senaste säsongerna har varit ett bättre bortalag än hemmalag. Kanske hade det därför varit bättre att spela hemmamatcherna på Jonsereds plastgräs. Gynnar vårt spel bättre och det blir ju nästan som bortaplan.
---
Söndagen spenderades dock på Lexby. Tog med mig sonen, för att hjälpa till lite med Partille-cupen. Jag måste säga att, trots att det stundtals var lite stressigt, så var det en mycket angenäm upplevelse. En liten förening i ett ganska klent upptagningsområde, med en hel del konkurrerande klubbar och idrotter, lever ett ganska osäkert liv. När allting skall skötas på mer eller mindre frivillig basis, så är det tyvärr så idag att klubbar försvinner då och då. Detta gäller även klubbar med tämligen gedigen historia. Jag måste säga att med bakgrund av detta, så är det med tårar i ögonen man ser det arbete som läggs ner för att driva klubben i ens hjärta. Stora delar av Seniorlaget (A, B och C) stekte hamburgare, stod i caféerna, dömde matcher och skötte allt annat som behövs för att ro ett cup-projekt i land. Det var härligt att se! Framförallt vill jag dock ägna ett par rader åt två herrar, som på nåt sätt utgör själen i föreningen och som personifierar den svenska modellen, på ett alldeles strålande sätt. Jag vet inte hur många timmar de lägger ner, men jag vet att de gör det av kärlek till sporten, föreningen och sina söner. Aldrig bemöts man, som åskådare (numer), av annat än leenden och känslan av att vara synnerligen välkommen. Christer och Mats! Ni är kulturbärare, ni är ovärderliga, ni är grymma... Jag hoppas dock att ni ej är oersättliga! Jag hoppas det finns fler av er där ute! Då, men bara då kan klubben se fram emot ytterligare 87 år av ungdomlig fostran och sportsliga framgångar. TACK!
Belöningen denna gång var dock påtaglig! Nöjda barn och föräldrar (så vitt jag kunde se), glädje och ett alltigenom proffsigt skött arrangemang med relativt liten erfarenhet och med små medel.
Tack för en härlig söndag!
---
I Europa har det väntade blivit verklighet. United säkrade i princip ligatiteln. I årets "näst" viktigaste match körde man över Chelsea första halvtimmen på ett sätt som jag nästan aldrig sett tidigare. Som förutspått, så utökade Lille, sin serieledning efter att Lyon besegrat Marseille på hemmaplan med 3-2. Fyra omgångar kvar där och fyra poäng upp för Lille. Marseille få se upp bakifrån, då Lyon nu bara är tre poäng bakom. Zlatan tog guld igen och även om våren varigt lite knackig, så måste nog Milan tacka svensken för att man överhuvudtaget, var med i racet. Vet inte hur många poäng han räddade till Milan under hösten, men grunden till ligatiteln lades där i en spelmässigt ganska knackig höst. På söndag skall jag försöka ratta in Holländska ligaavslutningen på datorn. En försmak av seriefinalen fick vi i helgen då Twente och Ajax gjorde upp om Cupen. 2-0 till Ajax blev till 2-3 efter förlängning och Bajramis Twente har nu chans på dubbeln. Tippade dock Ajax i förra inlägget, i kraft av hemmaplan och det tipset får kvarstå.
---
Ny vecka inleds nu och vem vet vad den har med sig...
För egen del startade fotbollsveckan i onsdags då lillkillen spelade sitt livs första fotbollsmatch. Kållered var platsen för denna historiska händelse och många blir de gånger sonen kommer få höra historierna kring denna match. Ni som aldrig sett en premiärmatch med killar i 6-7-års åldern, har sannerligen missat något. Glädjen, energin, vilsenheten, drömmandet, sponaniteten och den totala avsaknaden av taktik och färdiga mönster, är så otroligt befriande. Mognadsnivåerna är så påtagliga och så många att allt, och då menar jag verkligen allt, kan hända. Sonen tillhör kategorin "extrema drömmare" och pappa fick springa fram och tillbaka för att sätta tillbaka konor (som utgjorde långsida), trassla ut sonen ur målnätet, köpa bulle, hämta sonen ur det höga gräset bakom mål (då han skulle vara på plan) samt kisspaus innan den riktiga pausen. Allt dett bara under första halvleken. I andra ville han inte vara med längre, då han enligt egen utsago var lite trött (inget mot vad pappa var!). Istället kastade han grässtrån genom nätet vid sidan av planen. Frågade efter matchen om han tyckte det var roligt och hur matchen slutade. Svaren blev (men ett enda stort leende) JA och 2-2. Matchen slutade dock med förlust 6-4, men vem bryr sig om sådant. Inte jag och inte Robin! Ny match på onsdag och man ser med spänning fram emot, de "incidenter" man får skratta åt under denna veckan.
---
Torsdagens fotbollsevenemang stavades "korpen". Efter en extremt lång arbetsdag 07:00-19:40 styrdes volvon mot Heden. Bröderna Abu-Izam (Mounir, Labben och Abbis) har ett korplag vid namn FC Göbbarna. I laget finns även Adam Bark, som spelade ytterback i PIF i mitten/slutet av 90-talet. Jag har varit med några gånger, då de saknat spelare. Riktigt kul faktiskt, även om det där med 7-manna är lite komplicerat för en som inte spelat det på sisådär 35 år. Kvalitén på spelare är ganska skiftande, men betydligt bättre än man kan tro. Många är förhållandevis unga (iaf jämfört med mig) och har säkerligen en ganska genuin fotbollsbakgrund.
Matchen var jämn i en halvlek. 2-2 efter mål av Mounir på ass av bloggmaster och en tåfjuttsstöld av yours truly. Andra rundan startade med att vi skulle sätta lite högre press, då vi kända att vi nog var lite bättre än dem. Ack så fel vi hade. Motståndarna satte ett par bollar bakom vår backlinje och plötsligt var det 4-2. Efter det fortsatte vi ändå vår press, men en kombination av dåligt flås och en backlinje som nu inte vågade kliva upp, gjorde denna taktik till rena rama självmordet. Ytan bakom mittfältet utnyttjades brutalt av det andra laget och slutsiffrorna 7-2, kunde i sanningens namn varit större. Nåja, vi skapade faktiskt en del chanser vi också, men vi var långt ifrån så effektiva, som vi borde varit för att vi skulle kunnat göra match av tillställningen.
---
Lördagens begivenhet skulle varit ett besök på Lexby Ground och en premiärtitt på "mitt" kära A-lag. Tyvärr "sket" det sig åter igen, då min kalender ("hjärna") inte riktigt överensstämde med familjens. Svärfar var dock på plats (han har blivit lite av en fan faktiskt) och rapporterade flitigt från matchen. Det började bra, men rapporterna blev tyvärr allt dystrare. Första förlusten för året inkasserades och rapporterna efteråt handlade väldigt mycket om den urusla plan som Kommunen kunnat producera denna vår. Då vi ju knappt ens håller div 6 klass då det gäller "köttaspelets" grunder och Alingsås tydligen har detta inskrivet i sina stadgar, så var ju kanske utgången ganska väntad. Dock inget att hänga läpp över, ingen trodde väl att vi skulle gå obesegrade genom trean och Alingsås har ju tippats av många som potentiell seriesegrare. Jag har ingen statistik på det, men det känns som vi de senaste säsongerna har varit ett bättre bortalag än hemmalag. Kanske hade det därför varit bättre att spela hemmamatcherna på Jonsereds plastgräs. Gynnar vårt spel bättre och det blir ju nästan som bortaplan.
---
Söndagen spenderades dock på Lexby. Tog med mig sonen, för att hjälpa till lite med Partille-cupen. Jag måste säga att, trots att det stundtals var lite stressigt, så var det en mycket angenäm upplevelse. En liten förening i ett ganska klent upptagningsområde, med en hel del konkurrerande klubbar och idrotter, lever ett ganska osäkert liv. När allting skall skötas på mer eller mindre frivillig basis, så är det tyvärr så idag att klubbar försvinner då och då. Detta gäller även klubbar med tämligen gedigen historia. Jag måste säga att med bakgrund av detta, så är det med tårar i ögonen man ser det arbete som läggs ner för att driva klubben i ens hjärta. Stora delar av Seniorlaget (A, B och C) stekte hamburgare, stod i caféerna, dömde matcher och skötte allt annat som behövs för att ro ett cup-projekt i land. Det var härligt att se! Framförallt vill jag dock ägna ett par rader åt två herrar, som på nåt sätt utgör själen i föreningen och som personifierar den svenska modellen, på ett alldeles strålande sätt. Jag vet inte hur många timmar de lägger ner, men jag vet att de gör det av kärlek till sporten, föreningen och sina söner. Aldrig bemöts man, som åskådare (numer), av annat än leenden och känslan av att vara synnerligen välkommen. Christer och Mats! Ni är kulturbärare, ni är ovärderliga, ni är grymma... Jag hoppas dock att ni ej är oersättliga! Jag hoppas det finns fler av er där ute! Då, men bara då kan klubben se fram emot ytterligare 87 år av ungdomlig fostran och sportsliga framgångar. TACK!
Belöningen denna gång var dock påtaglig! Nöjda barn och föräldrar (så vitt jag kunde se), glädje och ett alltigenom proffsigt skött arrangemang med relativt liten erfarenhet och med små medel.
Tack för en härlig söndag!
---
I Europa har det väntade blivit verklighet. United säkrade i princip ligatiteln. I årets "näst" viktigaste match körde man över Chelsea första halvtimmen på ett sätt som jag nästan aldrig sett tidigare. Som förutspått, så utökade Lille, sin serieledning efter att Lyon besegrat Marseille på hemmaplan med 3-2. Fyra omgångar kvar där och fyra poäng upp för Lille. Marseille få se upp bakifrån, då Lyon nu bara är tre poäng bakom. Zlatan tog guld igen och även om våren varigt lite knackig, så måste nog Milan tacka svensken för att man överhuvudtaget, var med i racet. Vet inte hur många poäng han räddade till Milan under hösten, men grunden till ligatiteln lades där i en spelmässigt ganska knackig höst. På söndag skall jag försöka ratta in Holländska ligaavslutningen på datorn. En försmak av seriefinalen fick vi i helgen då Twente och Ajax gjorde upp om Cupen. 2-0 till Ajax blev till 2-3 efter förlängning och Bajramis Twente har nu chans på dubbeln. Tippade dock Ajax i förra inlägget, i kraft av hemmaplan och det tipset får kvarstå.
---
Ny vecka inleds nu och vem vet vad den har med sig...
tisdag 3 maj 2011
En härlig fotbollsvecka!
Störst är givitvis A-lagets tredje raka triumf. Annelund borta känns som en ganska svår match trots att laget startat med 2 förluster. Man har dock erfarenheter från div 2 spel och betydligt högre ambitioner än resultaten gör gällande. Enligt hemsidan har de också inledningsvis haft en del otur. Följde denna gång en eminent matchblogg, signerad hmhm Holmén. Förresten ett gångbart namn i Annelund då tre spelare också bar detta efternamn. Lite Banjovarning kanske, men jag gissar att även Samuel är en del i denna klan???? Hursomhelst så var matchbloggen uppdaterad minst var tredje minut, så det var nästan som att se det live. En fantastisk start är det hursomhelst och nu ser jag fram emot mötet med "seriefavoriten" Alingsås hemma på lösrdag. Planen är att jag skall våga mig ner till lexby-ground för att äntligen bevittna en div. 3 match för första gången. Alingsås har startat knackigt, men det kan bli en svår nöt att knäcka för di röe om man skall tro förhandstips och expertkommentarer.
----
I fotbollseuropa närmar det sig avgörandets stund. Milan har väl i realiteten avgjort sin liga och likaså Barca. I England har det dock tajtat till sig lite. Manchester har ett tufft avslutningsprogram med champions leaguesemifinal och alldeles säkert en final, vid sidan om ligaavslutningen. Det kan bädda för Chelsea. De verkar dock väldigt ojämna och av det jag hittills sett av de "röda jävlarna", så grejar de säkert titeln och jag blir inte förvånad om de t.o.m tar en dubbel. Efter en snabb titt på övriga ligor kan man konstatera att Bayern inte vinner i år heller. Dortmund har varit totalt överlägsna och är således värdiga mästare med ett par omgångar kvar. I Frankrike är nog Lyon, tyvärr för Kim, för långt efter och titeln hamnar med all säkerhet i Lille eller i Marseille. Svårt att tippa, men jag tror Lyon slår Marseille på söndag samtidigt som Lille avverkar Nancy dagen innan. I så fall 4 poäng upp för Lille och de kan räcka hela vägen in i kaklet. I Holland står det mellan Ajax och Twente. De båda möts på söndag (sista omgången) i en ren final. För Twente räcker oavgjort, men jag tror att erfarenhet, hemmaplan och kultur gör Ajax till mästare.
----
Allsvenskan har ju dragit igång också och jag har kikat på en del matcher, via mer eller mindre sudddiga piratstreamar. Det är väl ingen hemlighet att Blåvitt är laget i mitt hjärta och det smärtar tyvärr lika mycket varje gång man tvingas konstatera att den spelidé Jonas Olsson lyckats förmedla under sina "fem?" år vid rodret mest bygger på 80-talets Svennis-Houghton-Hodgson filosofier hämtade från ett då ganska framgångsrikt engelskt koncept. Press-med-understöd och snabba omställningar. Man saknar dock understödet emellanåt, vilket medför att man vinner bollen allför lågt och att Hysén blir alltför ensam vid omställningarna. Passningsspelet är dessutom alltför skralt på sina håll. Spelet har dock varit lite bättre än förra året i gårdagens match mot Malmö, fick man bitarna att falla bättre på plats. Erbarmligt tråkigt att se på, men effektivt. Bjarnasson visade det som många andra redan sett, nämligen att han skall spela centralt. Han var i mina ögon planens absoluta gigant, såväl defensivt som offensivt. Blåvitts problem är dock att detta spel inte vinner de på pappret lättare matcherna. Det passar bra, mot spelförande lag, men man kan inte bygga en säsong på att man skall vara effektiv mot topplagen. Ett topplag vinner "alla" matcher mot de sämre lagen medan Blåvitt kan torska mot vilket lag som helst, däri ligger skillnaden. Variation i anfallsspelet är a och o. Att kunna bryta mönster, göra det oväntade och att våga ta risker är grundläggande för ett bra anfallsspel och det saknas tyvärr i dagens Blåvitt. Förhoppningsvis har ängslan nu försvunnit något och de kan visa upp ett spel jag hoppas att de har inom sig.
Att tippa allsvenskan är dock som att försöka få sju rätt på lotto, med bara sex siffror. Sommarens värvningskarusell inverkar givetvis också. Många tippar Elfsborg och kanske är de det lag som har störst möjligheter att hålla sin trupp intakt. Malmö och Helsingborg kommer nog vara med. Häcken och Örebro är två potentiella outsiders. Nåt skrällag kanske kan blanda sig i, men jag ser nog egentligen bara Mästr kvalitéer (om man nu kan prata om sådana i allsvenskan 2011) i Borås och skånelagen.
----
Skall försöka med någon slags historisk återblick vid "varje" blogginlägg. Denna gång skall vi hylla "baljornas" mästare. En tre-i-topplista över vad jag anser vara de snyggaste målen i PIF:s historia (dvs den delen jag själv upplevt). Låter som en helt omöjlig uppgift, då man ju självklart inte minns alla mål, men jag har resonerat så här: Om jag inte minns ett mål, så var det förmodligen inte särskilt minnesvärt.
1. Deniz Vural mot Älvsborg Juniorklass 1 Lexby 2000 (tror jag).
Jag tränade spillrorna av 81-82 laget deras sista år som juniorer. Målsättningen var glasklar. Fixa kontraktet för spel i ettan även efter sommaren (det var uppdelat i vår- höstsäsong).
Enkelserie och varje pinne var således oerhört viktig. Jag tror vi låg under med 2-1 när vi fick en frispark i hörnet av straffområdet ca fem meter ut mot långlinjen. Deniz klev fram med sin vänsterfot och de flest förväntade sig nog ett inlägg alternativt en inåtskruvat skott mot främre stolpen. Jag har nog aldrig sett ett så rent tillslag på en boll förut. En projektil som steg hela vägen in i bortre krysset var fotbollsgodis i den högre skolan. 2-2 blev slutresultatet och en mycket viktig poäng kunde bärgas. Kontraktet säkrades senare i en fantastisk 5-1 gloria mot Lerum borta.
2. Pierre Donatella mot Utbynäs 2003 div 6A.
4-4 slutade den minnesvärda matchen. Pierre gjorde alla fyra målen vill jag minnas varav 3 var synnerligen vackra. Just därför får han andraplatsen. Kanske har det gjorts vackrare mål i PIF-tröjan, men att trä upp två frisparkar, samt ett långskott (vilket kanske var det snyggaste) i krysset i samma match är en prestation som behöver uppmärksammas ånyo. Matchrapport signerad Cantona hittar du här.
3. Zäta mot Lindome 1987 Lexby div 5
Hahahaha.... valde mig själv av två anledningar. För det första så retar det alltid någon och för det andra, så är historien kring matchen ganska rolig. Sedan var det kanske första halvlek en av de bästa jag, men även PIF, gjort i modern tid. Lindome var suveräna seriefavoriter och vann också serien överlägset om jag minns rätt. Vi var bottenlag och helt chanslösa på förhand. Tränare var vid denna tid en engelsman vid namn Bobby Bennett, med ett förflutet i såväl Tottenham som Millwall. Hans svenska var ok, men blev han upprörd kom all information mm på engelska. Vi gjorde som sagt en bragdartad insats i första halvlek och Lindome var i chock. Min position var markerande mittback och jag minns att jag vann i stort sett varenda nickduell i matchen. Vid ställningen 2-2 med bara sekunder kvar på klockan (ni hör hur jag bygger upp dramatiken, kan varit 5 minuter kvar också. Vad vet jag?) får vi en hörna. De sätter sin längste gubbe på mig, då jag haft ett par farligheter tidigare i luftrummet. Han va nog minst 2,30 (hmmm). Min uppgift var vid detta tillfälle att gå på straffpunkten. Bollen hamnade dock lite bakom, så jag fick fälla mig ganska långt bakåt, som en fällkniv, samtidigt som jag hade jätten över mig. Träffen på pannan var som en distinkt smekning (dvs kraft men känsla). Innan landning hinner jag se bollen segla in i det bortre krysset, så tätt att inte ens ett hårstrå kunnat passera mellan boll och målram. Halvtidsledning 3-2! Stämningen i omklädningsrummet var lyrisk och Marko, som också kom från samma juniorlag som jag och som var avbytare i matchen, tänkte att: -Nu blir väl jag aldrig inbytt, varpå han gick och köpte en korv med bröd som han sedan mumsade på i omklädningsrummet. Bobby var för nöjd för att kommentera detta, så han lät det bero. När matchen var slut (förlust 6-3), så var det dock andra tongångar i omklädningsrummet. Har nog aldrig hört så många fuck varken förr eller senare. Den mesta av svadan fick givetvis Marko utstå. Man kan säga att han inte var vatten värd...om man vill vara snäll! Allt givetvis på engelska, ett språk som Marko vid denna tidpunkt inte riktigt behärskade till fullo. När Coach hade stormat ut ur omklädningsrummet högröd som en tomat, vände sig därför Marko om till närmast sittande spelare (tror det var en av bröderna Bergman som gick under smeknamnet Bubban) och frågade vad han sa. Bubban lade huvudet på sned, en hand på Markos axel och svarade: -Träning på måndag!
Det var allt för denna gång...
----
I fotbollseuropa närmar det sig avgörandets stund. Milan har väl i realiteten avgjort sin liga och likaså Barca. I England har det dock tajtat till sig lite. Manchester har ett tufft avslutningsprogram med champions leaguesemifinal och alldeles säkert en final, vid sidan om ligaavslutningen. Det kan bädda för Chelsea. De verkar dock väldigt ojämna och av det jag hittills sett av de "röda jävlarna", så grejar de säkert titeln och jag blir inte förvånad om de t.o.m tar en dubbel. Efter en snabb titt på övriga ligor kan man konstatera att Bayern inte vinner i år heller. Dortmund har varit totalt överlägsna och är således värdiga mästare med ett par omgångar kvar. I Frankrike är nog Lyon, tyvärr för Kim, för långt efter och titeln hamnar med all säkerhet i Lille eller i Marseille. Svårt att tippa, men jag tror Lyon slår Marseille på söndag samtidigt som Lille avverkar Nancy dagen innan. I så fall 4 poäng upp för Lille och de kan räcka hela vägen in i kaklet. I Holland står det mellan Ajax och Twente. De båda möts på söndag (sista omgången) i en ren final. För Twente räcker oavgjort, men jag tror att erfarenhet, hemmaplan och kultur gör Ajax till mästare.
----
Allsvenskan har ju dragit igång också och jag har kikat på en del matcher, via mer eller mindre sudddiga piratstreamar. Det är väl ingen hemlighet att Blåvitt är laget i mitt hjärta och det smärtar tyvärr lika mycket varje gång man tvingas konstatera att den spelidé Jonas Olsson lyckats förmedla under sina "fem?" år vid rodret mest bygger på 80-talets Svennis-Houghton-Hodgson filosofier hämtade från ett då ganska framgångsrikt engelskt koncept. Press-med-understöd och snabba omställningar. Man saknar dock understödet emellanåt, vilket medför att man vinner bollen allför lågt och att Hysén blir alltför ensam vid omställningarna. Passningsspelet är dessutom alltför skralt på sina håll. Spelet har dock varit lite bättre än förra året i gårdagens match mot Malmö, fick man bitarna att falla bättre på plats. Erbarmligt tråkigt att se på, men effektivt. Bjarnasson visade det som många andra redan sett, nämligen att han skall spela centralt. Han var i mina ögon planens absoluta gigant, såväl defensivt som offensivt. Blåvitts problem är dock att detta spel inte vinner de på pappret lättare matcherna. Det passar bra, mot spelförande lag, men man kan inte bygga en säsong på att man skall vara effektiv mot topplagen. Ett topplag vinner "alla" matcher mot de sämre lagen medan Blåvitt kan torska mot vilket lag som helst, däri ligger skillnaden. Variation i anfallsspelet är a och o. Att kunna bryta mönster, göra det oväntade och att våga ta risker är grundläggande för ett bra anfallsspel och det saknas tyvärr i dagens Blåvitt. Förhoppningsvis har ängslan nu försvunnit något och de kan visa upp ett spel jag hoppas att de har inom sig.
Att tippa allsvenskan är dock som att försöka få sju rätt på lotto, med bara sex siffror. Sommarens värvningskarusell inverkar givetvis också. Många tippar Elfsborg och kanske är de det lag som har störst möjligheter att hålla sin trupp intakt. Malmö och Helsingborg kommer nog vara med. Häcken och Örebro är två potentiella outsiders. Nåt skrällag kanske kan blanda sig i, men jag ser nog egentligen bara Mästr kvalitéer (om man nu kan prata om sådana i allsvenskan 2011) i Borås och skånelagen.
----
Skall försöka med någon slags historisk återblick vid "varje" blogginlägg. Denna gång skall vi hylla "baljornas" mästare. En tre-i-topplista över vad jag anser vara de snyggaste målen i PIF:s historia (dvs den delen jag själv upplevt). Låter som en helt omöjlig uppgift, då man ju självklart inte minns alla mål, men jag har resonerat så här: Om jag inte minns ett mål, så var det förmodligen inte särskilt minnesvärt.
1. Deniz Vural mot Älvsborg Juniorklass 1 Lexby 2000 (tror jag).
Jag tränade spillrorna av 81-82 laget deras sista år som juniorer. Målsättningen var glasklar. Fixa kontraktet för spel i ettan även efter sommaren (det var uppdelat i vår- höstsäsong).
Enkelserie och varje pinne var således oerhört viktig. Jag tror vi låg under med 2-1 när vi fick en frispark i hörnet av straffområdet ca fem meter ut mot långlinjen. Deniz klev fram med sin vänsterfot och de flest förväntade sig nog ett inlägg alternativt en inåtskruvat skott mot främre stolpen. Jag har nog aldrig sett ett så rent tillslag på en boll förut. En projektil som steg hela vägen in i bortre krysset var fotbollsgodis i den högre skolan. 2-2 blev slutresultatet och en mycket viktig poäng kunde bärgas. Kontraktet säkrades senare i en fantastisk 5-1 gloria mot Lerum borta.
2. Pierre Donatella mot Utbynäs 2003 div 6A.
4-4 slutade den minnesvärda matchen. Pierre gjorde alla fyra målen vill jag minnas varav 3 var synnerligen vackra. Just därför får han andraplatsen. Kanske har det gjorts vackrare mål i PIF-tröjan, men att trä upp två frisparkar, samt ett långskott (vilket kanske var det snyggaste) i krysset i samma match är en prestation som behöver uppmärksammas ånyo. Matchrapport signerad Cantona hittar du här.
3. Zäta mot Lindome 1987 Lexby div 5
Hahahaha.... valde mig själv av två anledningar. För det första så retar det alltid någon och för det andra, så är historien kring matchen ganska rolig. Sedan var det kanske första halvlek en av de bästa jag, men även PIF, gjort i modern tid. Lindome var suveräna seriefavoriter och vann också serien överlägset om jag minns rätt. Vi var bottenlag och helt chanslösa på förhand. Tränare var vid denna tid en engelsman vid namn Bobby Bennett, med ett förflutet i såväl Tottenham som Millwall. Hans svenska var ok, men blev han upprörd kom all information mm på engelska. Vi gjorde som sagt en bragdartad insats i första halvlek och Lindome var i chock. Min position var markerande mittback och jag minns att jag vann i stort sett varenda nickduell i matchen. Vid ställningen 2-2 med bara sekunder kvar på klockan (ni hör hur jag bygger upp dramatiken, kan varit 5 minuter kvar också. Vad vet jag?) får vi en hörna. De sätter sin längste gubbe på mig, då jag haft ett par farligheter tidigare i luftrummet. Han va nog minst 2,30 (hmmm). Min uppgift var vid detta tillfälle att gå på straffpunkten. Bollen hamnade dock lite bakom, så jag fick fälla mig ganska långt bakåt, som en fällkniv, samtidigt som jag hade jätten över mig. Träffen på pannan var som en distinkt smekning (dvs kraft men känsla). Innan landning hinner jag se bollen segla in i det bortre krysset, så tätt att inte ens ett hårstrå kunnat passera mellan boll och målram. Halvtidsledning 3-2! Stämningen i omklädningsrummet var lyrisk och Marko, som också kom från samma juniorlag som jag och som var avbytare i matchen, tänkte att: -Nu blir väl jag aldrig inbytt, varpå han gick och köpte en korv med bröd som han sedan mumsade på i omklädningsrummet. Bobby var för nöjd för att kommentera detta, så han lät det bero. När matchen var slut (förlust 6-3), så var det dock andra tongångar i omklädningsrummet. Har nog aldrig hört så många fuck varken förr eller senare. Den mesta av svadan fick givetvis Marko utstå. Man kan säga att han inte var vatten värd...om man vill vara snäll! Allt givetvis på engelska, ett språk som Marko vid denna tidpunkt inte riktigt behärskade till fullo. När Coach hade stormat ut ur omklädningsrummet högröd som en tomat, vände sig därför Marko om till närmast sittande spelare (tror det var en av bröderna Bergman som gick under smeknamnet Bubban) och frågade vad han sa. Bubban lade huvudet på sned, en hand på Markos axel och svarade: -Träning på måndag!
Det var allt för denna gång...
fredag 29 april 2011
Comeback...
Efter vinterdvalan jag tidigare nämnt, så tog jag min nya citroën c3 till Lexby i onsdags för att delta i c-lagsträningen. Hade hoppats på ett möte med Kim, men fick nöja mig med DT:s och Sandos påtagligt oförändrade nunor. Ett vänligt bemötande och en kortare lägesuppdatering senare, bar det av mot Mellby. Pierre anlände precis före avfärd och fick åka med i bilbarnstolen. Satt som handen i handsken. Väl framme möttes vi av Patrik och Linus och innan träningen hann starta hade såväl Bengan, Svanberg och Osten anlänt.
8 vältränade atleter och jag (kommentar överviktig...överflödig menade jag) startade med kvadde. Det var som tiden stått still...HÄRLIGT! Får väl skylla på underlaget att jag inledningsvis hade en förkärlek till att jaga bollen. Tack och lov var vi två i mitten, så jag kunde "Tjyvpausa" emellanåt. Allt eftersom så började bollen kännas mer hemtam och underlagets beskaffenhet spelade en allt mindre roll.
Kvadden följdes av 2-lagsspel. Sandos i ett stort mål och ett par konor fick utgöra mål nummer två (jag var ej en av dessa). Knappt hade matchen startat innan motståndarlaget fick ändra taktik. 2 vindsnabba ryck och precisa bredsidor fick Bengan att uttrycka att man nog borde markera den där blekfete, då han verkade vara den giftigaste. Taktikbytet behövdes dock inte, då ordet pingislunga fick ett nytt ansikte (nämligen mitt).
Träningen avslutades med ett par skottövningar, som jag nog provat nån gång innan. Jag är tframförallt ganska nöjd med hur lång jag kunde skjuta. Spartacus klubbstuga behöver målas om, det fick jag bevittna på nära håll.
På det hela taget var det ganska illa, men det kunde/borde varit värre. J-vligt roligt var det iaf och jag tänker nog bli en regelbunden besökare på onsdagarna. Om inte annat vill kroppen nog det...iaf med några träningar till i bagaget.
---
Barca krossade Real. En utvisning, blev som vanligt Mourinhos fokus efter matchen. kan kanske hålla med om att den var hård, även om regelboken kanske säger annat. Har man dock en taktik där man ömsom backar hem och ömsom tokrusar på felvända kvicka spelare, så får man räkna med att man någon gång kommer för sent och då blir det inte vackert. Ekvationen är egentligen ganska enkel. Barcelona har ett grundspel som man inte avviker från oavsett motstånd, Real har det inte. Är en laguppställning med Di Maria, Özil och Ronaldo rätt då bollinnehavet är 71-29. Vassa kontringsspelare förvisso, men jag kanske saknar en bollmottagare där framme, som kan leverera bollar till dessa 3 rättvända. Adebayor kom in och det såg då lite bättre ut, men att ge bort en halvlek och ett initiativ i en match på hemmaplan om man heter Real Madrid, är för mig helt oförklarligt.
---
Svanberg har lovat mig att min länk kommer upp på hemsidan ånyo om jag håller en jämn och acceptabel inläggsnivå. Jag skall givetvis göra mitt yttersta, då en sådan "utmärkelse" vore enormt stor. Han har också uppdaterat mig om att Tolleredsmatchen var 1997 och att Pierre, 15 år, troligen gjorde kvitteringsmålet. Jag litar fullt på statistiknördarna (är egentligen det själv också, men åldern har en förmåga att ställa till det lite för en).
Tack och hej
Tjongbollspastej
8 vältränade atleter och jag (kommentar överviktig...överflödig menade jag) startade med kvadde. Det var som tiden stått still...HÄRLIGT! Får väl skylla på underlaget att jag inledningsvis hade en förkärlek till att jaga bollen. Tack och lov var vi två i mitten, så jag kunde "Tjyvpausa" emellanåt. Allt eftersom så började bollen kännas mer hemtam och underlagets beskaffenhet spelade en allt mindre roll.
Kvadden följdes av 2-lagsspel. Sandos i ett stort mål och ett par konor fick utgöra mål nummer två (jag var ej en av dessa). Knappt hade matchen startat innan motståndarlaget fick ändra taktik. 2 vindsnabba ryck och precisa bredsidor fick Bengan att uttrycka att man nog borde markera den där blekfete, då han verkade vara den giftigaste. Taktikbytet behövdes dock inte, då ordet pingislunga fick ett nytt ansikte (nämligen mitt).
Träningen avslutades med ett par skottövningar, som jag nog provat nån gång innan. Jag är tframförallt ganska nöjd med hur lång jag kunde skjuta. Spartacus klubbstuga behöver målas om, det fick jag bevittna på nära håll.
På det hela taget var det ganska illa, men det kunde/borde varit värre. J-vligt roligt var det iaf och jag tänker nog bli en regelbunden besökare på onsdagarna. Om inte annat vill kroppen nog det...iaf med några träningar till i bagaget.
---
Barca krossade Real. En utvisning, blev som vanligt Mourinhos fokus efter matchen. kan kanske hålla med om att den var hård, även om regelboken kanske säger annat. Har man dock en taktik där man ömsom backar hem och ömsom tokrusar på felvända kvicka spelare, så får man räkna med att man någon gång kommer för sent och då blir det inte vackert. Ekvationen är egentligen ganska enkel. Barcelona har ett grundspel som man inte avviker från oavsett motstånd, Real har det inte. Är en laguppställning med Di Maria, Özil och Ronaldo rätt då bollinnehavet är 71-29. Vassa kontringsspelare förvisso, men jag kanske saknar en bollmottagare där framme, som kan leverera bollar till dessa 3 rättvända. Adebayor kom in och det såg då lite bättre ut, men att ge bort en halvlek och ett initiativ i en match på hemmaplan om man heter Real Madrid, är för mig helt oförklarligt.
---
Svanberg har lovat mig att min länk kommer upp på hemsidan ånyo om jag håller en jämn och acceptabel inläggsnivå. Jag skall givetvis göra mitt yttersta, då en sådan "utmärkelse" vore enormt stor. Han har också uppdaterat mig om att Tolleredsmatchen var 1997 och att Pierre, 15 år, troligen gjorde kvitteringsmålet. Jag litar fullt på statistiknördarna (är egentligen det själv också, men åldern har en förmåga att ställa till det lite för en).
Tack och hej
Tjongbollspastej
tisdag 26 april 2011
"Kval" och Champions League.
Tanken med denna bloggen var ju från början bl. a. att återge valda delar av den 30 åriga historia, jag varit med och skrivit. I. o m. höstens lyckade kvalspel, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en återblick i ämnet. Såvitt jag kan komma ihåg, så har vi inte deltagit i något direkt kval de senaste 30 åren. Däremot har vi spelat en del avslutningsmatcher som haft karaktären av kval då allt avgjorts just i sista omgången. Här följer en liten topplista över de kvalliknande matcher jag minns.
1. På första plats kommer givetvis avancemanget till div 3 i höstas. Det har kanske sagts tillräckligt i ämnet, men en ny epok i klubbens historia är påväg att skrivas.
2. 2005 Div 5A Lexby. Motståndare Kortedala. Chansen till serieseger fanns, men det krävde att BBK samt Romelanda tappade poäng i sista matchen. Andra platsen skulle dock ge en direktplats till div 4 och dramat som utspelade sig kan ni läsa om här i en euforisk skilding signerad den dåvarande ass. tränaren (d.v.s mig själv)
3. 1987 Div 5A. Avgörande match mot Nödinge om vilket lag som skall degraderas. Samma poäng, men Partille hade bättre målskillnad. Jag var 19 år och spelade markerande mittback.
Nödinge tog ledningen med 1-0, men vi kunde kvittera. I matchens sista minut kom en Nödingespelare helt fri med dåvarande burväktaren Janne Helleberg. Skottet är stenhårt och på väg mot bortre, när Jannes ansikte effektivt stoppar projektilen. Man kan verkligen säga att han räddade ansiktet på oss i den stunden. 1-1 blev slutresultatet och vi klamrade oss kvar i femman.
4. 1988 Div 5A. Läget var ungefär detsamma. Motståndare var Götaholm (om jag minns rätt) på Gamlestadsvallen. Minns inte så mycket av den matchen, men jag har för mig att oavgjort ånyo skulle ge oss nytt kontrakt. Undrar om det inte t.o.m var så att vi hamnade på samma poäng och samma målskillnad som säsongen innan. Slutresultat 1-1 (givetvis) och vi hade återigen slunkit ur knipan. Året efter d.v.s 1989, återigen, på Gamlestadsvallen, var turen borta. Marieholm segrade med 1-0 (oavgjort hade ånyo räckt) och vi flyttades ner i sexan igen.
5. Osäker på året, men motståndare och spelplats var Tollered. Läget var inte like prekärt, då förlust kunde räcka om resultatet i en annan match blev det rätta (vilket det också blev). Naturligtvis ville vi dock fixa kontraktet på egen hand och det krävdes seger för att vara helt säkra. Det började illa. 1-0 till Tollered tidigt och jakten var igång. Har för mig att Svanberg var med och han kanske minns vem som kvitterade, men jag minns iaf slutminuterna. Vi fick en hörna och högst på den kom lille Nexhat Morina. Glädjen efter det målet minns jag också. Nexhat slet av sig tröjan (var han först med det måntro?) och han jagades som en vettvilling av övriga lagkamrater runt hela Tolleredsvallen (heter den så?).
----
Kollade Schalke 04 mot Manchester United igår och insåg plötsligt att Bucklan troligen inte kommer att köras över av ett spanskt lag i år heller. United imponerade verkligen på mig och då framförallt deras organisation, men också löpviljan och anfallsspelet. Man var åtminstone igår ett mycket homogent och välspelande maskineri, som fullständigt krossade Schalke. Jag vet att Real och Barca är några strån vassare, men finalen går på Wembley och...
Vad det gäller El Classico 3 & 4, så känns det just nu lite fördel Real. Mourinho:s Chelseataktik, med hård (ibland ful) press på felvända Barcaspelare, ser ut att fungera. Har man dessutom omställningsspelare av yppersta världsklass, så kan det bära hela vägen denna gång. Hoppas dock att Barca vinner. En repris på finalen 2009 hade varit nice och förhoppningsvis får Barca då möta ett United som vågar spela sitt eget spel i 90 alt. 120 minuter.
1. På första plats kommer givetvis avancemanget till div 3 i höstas. Det har kanske sagts tillräckligt i ämnet, men en ny epok i klubbens historia är påväg att skrivas.
2. 2005 Div 5A Lexby. Motståndare Kortedala. Chansen till serieseger fanns, men det krävde att BBK samt Romelanda tappade poäng i sista matchen. Andra platsen skulle dock ge en direktplats till div 4 och dramat som utspelade sig kan ni läsa om här i en euforisk skilding signerad den dåvarande ass. tränaren (d.v.s mig själv)
3. 1987 Div 5A. Avgörande match mot Nödinge om vilket lag som skall degraderas. Samma poäng, men Partille hade bättre målskillnad. Jag var 19 år och spelade markerande mittback.
Nödinge tog ledningen med 1-0, men vi kunde kvittera. I matchens sista minut kom en Nödingespelare helt fri med dåvarande burväktaren Janne Helleberg. Skottet är stenhårt och på väg mot bortre, när Jannes ansikte effektivt stoppar projektilen. Man kan verkligen säga att han räddade ansiktet på oss i den stunden. 1-1 blev slutresultatet och vi klamrade oss kvar i femman.
4. 1988 Div 5A. Läget var ungefär detsamma. Motståndare var Götaholm (om jag minns rätt) på Gamlestadsvallen. Minns inte så mycket av den matchen, men jag har för mig att oavgjort ånyo skulle ge oss nytt kontrakt. Undrar om det inte t.o.m var så att vi hamnade på samma poäng och samma målskillnad som säsongen innan. Slutresultat 1-1 (givetvis) och vi hade återigen slunkit ur knipan. Året efter d.v.s 1989, återigen, på Gamlestadsvallen, var turen borta. Marieholm segrade med 1-0 (oavgjort hade ånyo räckt) och vi flyttades ner i sexan igen.
5. Osäker på året, men motståndare och spelplats var Tollered. Läget var inte like prekärt, då förlust kunde räcka om resultatet i en annan match blev det rätta (vilket det också blev). Naturligtvis ville vi dock fixa kontraktet på egen hand och det krävdes seger för att vara helt säkra. Det började illa. 1-0 till Tollered tidigt och jakten var igång. Har för mig att Svanberg var med och han kanske minns vem som kvitterade, men jag minns iaf slutminuterna. Vi fick en hörna och högst på den kom lille Nexhat Morina. Glädjen efter det målet minns jag också. Nexhat slet av sig tröjan (var han först med det måntro?) och han jagades som en vettvilling av övriga lagkamrater runt hela Tolleredsvallen (heter den så?).
----
Kollade Schalke 04 mot Manchester United igår och insåg plötsligt att Bucklan troligen inte kommer att köras över av ett spanskt lag i år heller. United imponerade verkligen på mig och då framförallt deras organisation, men också löpviljan och anfallsspelet. Man var åtminstone igår ett mycket homogent och välspelande maskineri, som fullständigt krossade Schalke. Jag vet att Real och Barca är några strån vassare, men finalen går på Wembley och...
Vad det gäller El Classico 3 & 4, så känns det just nu lite fördel Real. Mourinho:s Chelseataktik, med hård (ibland ful) press på felvända Barcaspelare, ser ut att fungera. Har man dessutom omställningsspelare av yppersta världsklass, så kan det bära hela vägen denna gång. Hoppas dock att Barca vinner. En repris på finalen 2009 hade varit nice och förhoppningsvis får Barca då möta ett United som vågar spela sitt eget spel i 90 alt. 120 minuter.
Skamsen bortplockad bloggare...
En blogg som uppdateras en gång i millenniet förtjänar inget annat än spott och spe. Den lilla läsarkrets man skaffat sig, har min fulla förståelse om de givit upp och plockat bort den från sina bokmärken eller favoriter. Om det nu händelsevis skulle vara så att någon tittar förbi i hopp om att det finns någon form av uppdatering, så tyckte jag att det kanske kunde vara dags nu. Finns det inte det kanske jag kan använda bloggen som ren skrivterapi. Säsongens slut, den kalla vintern och en sjuk arbetssituation är främsta orsaken till tystnaden. Att jag inte skulle ha åsikter om saker och ting, vore väl att fara med osanning.
----
Hur sammanfattar man annars ett halvår av tystnad. Ja... jag bryr mig nog inte om det utan koncentrerar dagens inlägg till April-månad, då livet startar ånyo och GP:s resultatbörs tillsammans med klubbarnas hemsidor återigen står som nummer ett på läsdagordningen.
----
Tyvärr blir det en säsong utan Oldboyslag, då manfallet och osäkerheten gjorde att ansökan kom in för sent. Ett tungt besked, men vi hoppas att det endast blir ett ett-årigt uppehåll. Istället får man väl försöka leta sig ner på C-lagets träningar och kanske kan man få några minuters spel där, trots mördande konkurrens.
----
Annars har A-lagets öden och äventyr lockat mitt intresse allra mest. Division 3 spel, innebär ju inte bara en sportslig uppgång, utan innebär också att det finns fler och bättre hemsidor att följa än tidigare. Fortfarande är dock givetvis vår egen helt outstanding. Men det har varit kul att lära känna de andra lagen lite, då de flesta ju är tämligen nya bekantskaper för oss. Det man slås av är att även i trean är tron på sitt eget lag större än vad som vore hälsosamt. Bra med optimistism och självförtroende, men för högt ställda målsättningar har en förmåga att bita en i arsl... Se bara på Blåvitt...
----
För en nykomling kunde dock inte det här äventyret startat bättre. 2 segrar och en tidig serieledning, hade inte ens jag, som är av en ganska optimistisk natur, vågat hoppas på. Det är dock låååångt kvar, men jag vet att Partille IF anno 2000-talet är ödmjukheten personifierad och därför tror jag mig veta att spelare och ledning i huvudet fortfarande har kontraktet som första fokus. Med detta i åtanke, så kan de sex inledande poängen visa sig vara oerhört viktiga, då säsongen skall sammanfattas. Har tyvärr inte haft möjlighet att bevittna de båda matcherna, men förra säsongens skrala åskåderi (från min sida) skall förbättras avsevärt. Hemma matcherna är redan inbokade i kalendern och jag hoppas bevittna de allra flesta. Tyvärr ser det dock ut som jag missar båda derbymötena med Sävedalen, vilket är tråkigt.
Signalerna jag fått om inledningsmatcherna är dock att det finns en hel del att slipa på och det känns ju förtroendeingivande. Att segra utan att spela på topp är en egenskap jag tycker klubben haft de sista 8-9 åren och det är en egenskap jag hoppas vi skall förädla. Den tyder ju på en trygghet och en individuell kompetens, som är matchvinnande.
----
För övrigt så har lilleman hemma tagit steget in i fotbollens värld. Huruvida han stannar där återstår att se. Engagemanget är väl inte riktigt 100 än (närmare 0 faktiskt hahaha), men vem fångade inte fjärilar eller tittade på molnen i början av karriären (Jag känner en del som aldrig slutade med det). Tyvärr får det bli Landvetters grön vita dress, då kamrater och närhet, gör att intresset förhoppningsvis kan öka efter hand. Min egen inblandning i 04-laget är dock minimal. Åskådare och kaffebryggare räcker efter 37 år som spelare och minst 25 år som ledare. För mig finns dessutom bara en klubb...
Vi hörs SNART igen...
----
Hur sammanfattar man annars ett halvår av tystnad. Ja... jag bryr mig nog inte om det utan koncentrerar dagens inlägg till April-månad, då livet startar ånyo och GP:s resultatbörs tillsammans med klubbarnas hemsidor återigen står som nummer ett på läsdagordningen.
----
Tyvärr blir det en säsong utan Oldboyslag, då manfallet och osäkerheten gjorde att ansökan kom in för sent. Ett tungt besked, men vi hoppas att det endast blir ett ett-årigt uppehåll. Istället får man väl försöka leta sig ner på C-lagets träningar och kanske kan man få några minuters spel där, trots mördande konkurrens.
----
Annars har A-lagets öden och äventyr lockat mitt intresse allra mest. Division 3 spel, innebär ju inte bara en sportslig uppgång, utan innebär också att det finns fler och bättre hemsidor att följa än tidigare. Fortfarande är dock givetvis vår egen helt outstanding. Men det har varit kul att lära känna de andra lagen lite, då de flesta ju är tämligen nya bekantskaper för oss. Det man slås av är att även i trean är tron på sitt eget lag större än vad som vore hälsosamt. Bra med optimistism och självförtroende, men för högt ställda målsättningar har en förmåga att bita en i arsl... Se bara på Blåvitt...
----
För en nykomling kunde dock inte det här äventyret startat bättre. 2 segrar och en tidig serieledning, hade inte ens jag, som är av en ganska optimistisk natur, vågat hoppas på. Det är dock låååångt kvar, men jag vet att Partille IF anno 2000-talet är ödmjukheten personifierad och därför tror jag mig veta att spelare och ledning i huvudet fortfarande har kontraktet som första fokus. Med detta i åtanke, så kan de sex inledande poängen visa sig vara oerhört viktiga, då säsongen skall sammanfattas. Har tyvärr inte haft möjlighet att bevittna de båda matcherna, men förra säsongens skrala åskåderi (från min sida) skall förbättras avsevärt. Hemma matcherna är redan inbokade i kalendern och jag hoppas bevittna de allra flesta. Tyvärr ser det dock ut som jag missar båda derbymötena med Sävedalen, vilket är tråkigt.
Signalerna jag fått om inledningsmatcherna är dock att det finns en hel del att slipa på och det känns ju förtroendeingivande. Att segra utan att spela på topp är en egenskap jag tycker klubben haft de sista 8-9 åren och det är en egenskap jag hoppas vi skall förädla. Den tyder ju på en trygghet och en individuell kompetens, som är matchvinnande.
----
För övrigt så har lilleman hemma tagit steget in i fotbollens värld. Huruvida han stannar där återstår att se. Engagemanget är väl inte riktigt 100 än (närmare 0 faktiskt hahaha), men vem fångade inte fjärilar eller tittade på molnen i början av karriären (Jag känner en del som aldrig slutade med det). Tyvärr får det bli Landvetters grön vita dress, då kamrater och närhet, gör att intresset förhoppningsvis kan öka efter hand. Min egen inblandning i 04-laget är dock minimal. Åskådare och kaffebryggare räcker efter 37 år som spelare och minst 25 år som ledare. För mig finns dessutom bara en klubb...
Vi hörs SNART igen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)