Härlig fotbollsvecka!

Får börja denna veckas inlägg med att be om ursäkt. För vad?, undrar ni säkert! Jo, för det faktum att jag, i min europasummering, glömde den enskilt största händelsen den veckan. Nämligen att laget i mitt hjärta, Wolverhampton, med nöd och näppe äntligen klarade sig kvar i Premier League, mer än en säsong. Wolves? Jaja, det är kankse inte det sexigaste laget i England, men är man så gammal som jag och känner till historien, så är det kanske inte så konstigt. Som 6-8-åring (då fanns det enbart 2 TV-kanaler) så blev snabbt tipsextra ett favoritprogram. Mitt första minne härifrån var de orange-svarta vargarna anförda av en av 70-talets stora, Kenny Hibbitt. Andy Gray och Emlyn Hughes var ett par andra profiler som dragit på sig Wolves-tröjan. På 80-90-talet hette den store hjälten Steve Bull, som säsongen 1987-88 stänkte in hela 52 baljor för sitt Wolves. Alltsom oftast framspelad av assistkungen Andy Mutch. Bull belönades med 13 landskamper för England, trots div 2 spel (premierchip) och gjorde på dessa 4 mål. Jag kan hålla på en stund till, men nöjer mig istället med ett ödmjukt...

Nu till de något mindre viktiga, men mer aktuella händelserna under veckan.

---

Landvetters 04:or har ju varit en stående punkt i bloggen. Så även denna vecka... Torsk igen (givetvis), men endast med 5-1. Andra halvlek slutade faktisk 1-1, så det går framåt...

---

Såg, liksom många av er andra, på Champions League finalen i lördags. I min enfald trodde jag faktiskt att mitt andra engelska favoritlag (Var ju tvungen att hålla på ett lag i högst ligan oxå, så det fick bli farsans) United faktiskt skulle ha en chans att rubba Barca. Ack så fel jag hade. Likt finalen 09, så var Barcelona totalt överlägsna. Men, det är svårt att hänga läpp för det, då jag ju är en fotbollsnjutare och mer njutning än att se katalanerna spela boll är svår att uppnå.

---

Äntligen! What? Jo, änligen fick jag möjligheten att besöka Lexby och A-lagets hemmamatch mot Bollebygd. Sjukdomar mm har tidigare satt stopp för alla såna planer. Fick dock ta med mig båda barnen, men med lite mutor i form av halva kioskens utbud av sötsaker, så kunde jag fokusera på matchen betydligt mer än väntat. Blev dock enbart en halvlek denna gång, då de små inte riktigt ser tjusningen med div. 3 fotboll ÄNNU. Vad skall man då säga om den halvlek jag fick bevittna. Ja, så här i efterhand kan man konstatera (efter att ha följt andra halvlek på Mats matchblogg) att det blev 3 nya friska pinnar. Jag tyckte mig också ganska tydligt se, vilken kvalité det fanns i Partille jämfört med sina motståndare. Planen är nog dock bland det uslaste jag sett på Lexby och den var knappast till fördel för hemmalaget. Saknade dock också lite driv och lite geist. Bortalaget (kanske i kraft av ett större poängbehov) var hetare och visade större hjärta. De var därför lite mer direkta och hänsynslösa i närheten av straffområdet. Nu låter det kanske som det var en brutal kamp, men faktum är att båda lagen var tämligen bleka och tama. Var det då inget som värmde i den snålkalla regn-blåsten. Jo, definitivt! Att komma till Lexby och känna den välkomnande och familjära värmen från alla runtomkring är härligt och något jag verkligen saknar. Detta gör givetvis att jag kommer att ge grabbarna fler chanser att, för att citera Kim, komma över den prestationsångest min närvaro möjligen skapat.

//ZÄTA

Europa tar semester.

Det har gått en dryg vecka sedan senaste inlägget och en hel del har hänt i fotbollsvärlden. Europa firar nya mästare, Sverige framstår som huliganismens ledande land och lokalfotbollen lunkar på så sakteliga och tendenser börjar bli sanningar.
Vi börjar i Europa denna gång...
Får väl skrytsamt konstatera att jag prickade in de stora ligornas mästare till 100%. Visserligen bara med ett fåtal omgångar kvar, men nöjdheten är ändock ganska hög. Lille blev Franska mästare, vilket jag tycker är ganska roligt. De stora ligorna domineras oftast av max 3-4 lag och uppstickare når sällan hela vägen. Wolfsburg gjorde det i fjol i bundesliga och i år var det alltså lilla Lille, som visserligen tog sitt tredje ligaguld, men det första på 57 år. I Holland visade Ajax att gammal är äldst och vann seriefinalen och således ligaguldet efter 3-1 hemma mot Twente.
Nu startar Silly season på allvar och som vanligt skrivs det spaltmeter, framförallt i AB, om Zlatan och hans eventuellt nya klubbadresser. Hur orkar de? Jag tror enbart Mourinho kan locka honom från Milan. Nej, mer intressant för oss svenska är väl i stället vilka allsvenska klubbar, som kommer tvingas avstå från vårens "stjärnor" efter sommaren. Tippar att Malmö (flera potentiella lycksökare), Helsingborg (Gerndt?) och IFK (Sigurdsson, Hysén, Seb?) blir de stora förlorarna och således att Elfsborg tar hem SM-guldet i höst. Liten varning dock för bortglömda Kalmar. Smygläge!
Allsvenskan smäller kanske inte så högt med europeiska mått mätt, men det smäller ganska högt ändå på de allsvenska arenorna. Knallskott har nu kostat såväl AIK som Malmö 3 poäng och ca 150.000 i böter. J-vligt trist, särskilt nu när många andra ligor någorlunda lyckats få bukt med problemen. Det talas mycket om böter, poängavdrag och tomma läktare för att komma åt problemen. Skall klubbarna dessutom betala polisinsatserna vid matcherna, så finns det egentligen bara en förlorare. Alla vi fotbollsälskare!!!!! Nä, det är just vi som måste göra något. jag tycker det är patetiskt att höra ordförandena i fanklubbarna skylla på enstaka okända ligister. Jag tror inte ett jävla dugg på att de inte skulle veta vilka rötäggen är. Nej, vi har skapat en fotbollskultur, där staten/polisen är djävulen och där man inte "golar" på varandra. Det gäller för övrigt inte bara på arenorna. Vi har också en kultur där det nästan är mer synd om lagbrytarna än om brottsoffren. Lösningen är enkel! Publicera bilder och namn på det infekterade slödder, som håller på att ta död på vår sport. Slänger man knallskott mot en annan människa, som bara har till uppgift att se till att vi får det vi är där för, dvs underhållning, då förtjänar man inget annat än livstids bannlysning från allt vad fotbollsarenor heter. "Gola" ner dem bara, jag vill ha MIN sport ifred.
----
A-laget tog en tur till Lidköping för bortamatch mot klassiska Heimer (nåja). Tyvärr inkasserades säsongens andra förlust, 2-1. Kändes, för mig, på förhand som en ganska vansklig match, så besvikelsen gick över ganska fort denna gång. Väntar med spänning på matchrapporten dock.
----
Landvetters 04:or fortsätter att torska fett...hahahahaha.... de verkar ha lika kul iaf och det är väl som det skall vara. 31 insläppta (ca) på två matcher skulle vi kunna vara fokus för en diskussion, men jag väljer nog istället att konstatera att de faktiskt lyckats göra 10 mål på sina tre första matcher någonsin. Glädjen hos målgörarna är betydligt större än sorgen över ett insläppt mål och det är nåt man definitivt skall ta fasta på och utveckla. Robin hoppade in i mål i andra halvlek i underläge 11-1 och konstaterade glatt i bilen efteråt att han minsann bara släppte i fem i andra (slutresultat 16-3).
----
I avdelningen betdelsefulla spelare i Partille IF:s nutida historia, har vi kommit fram till nummer 2 (av 5).
Pierre Donatella blir tvåa på denna ytterst subjektiva lista. Varför? Enkelt...
Pierre var den förste av våra tre hemvändare säsongen 2003. Med klubbens i särklass vassaste skottprocent, såg han till att dåtidens 8-1-1 taktik blev den framgångsrikaste uppställningen någonsin. 37 mål och 21 assists på 21 matcher säsongen 2004 säger väl det mesta. Pierre var också, liksom Bauman ett föredöme, såväl på som utanför planen. Hög träningsprocent och intensitet samt ett gentlemannamässigt sätt gentemot medspelare, motståndare och domare, gör honom till en lika solklar 2:a på min lista. Tyvärr satte skador stopp för vidare helhjärtad satsning och en kamp om första platsen på listan. Pierre förgyller numer tillvaron för de som orkar sig ner på C-lagets matcher.


Orka, torka svett och tårar
vi är ett rödvitt hav av dårar
älskar liret vill ha mer
ingen annan bollen ser
vi ger dem kalla kårar
vår egoism dem sårar

Hahahaha...kan det va refrängen på PIF-sången Svanberg!


// Z:A

Tidig resumé...

Brukar försöka sammanfatta fotbollsveckan på måndag- eller tisdagkvällar för att få med hela helgen och även då de allsvenska matcher som spelas på måndagar. Veckan ser dock mastig ut och när jag nu fick en liten stund över på söndagsförmiddan, så får det bli en halv veckoresumé.
---
Robin spelade sin andra match i onsdags med Landvetters 04:or. Tränade själv med C-laget, så jag missade tyvärr grabbarnas försök att spöa Sjövalla. Enligt rapporter från frun, var Robins insats tämligen oförändrad. Fokus någon helt annanstans och sista bytet brydde han sig inte om då han var i full färd med att undersöka avbytarområdets alla organismer. Förlusten skrevs till 15-3, men schyssta motståndare såg till att hålla nere siffrorna då landvetter tilläts sätta in ytterligare en spelare mot slutet.
---
Som sagt, så besökte jag istället ånyo onsdagsträningen för C-laget. 8 man nere denna gång och kvadde följt av konspel och avslut gjorde kvällen till en trevlig upplevelse. Konditionen hade redan fått sig en boost (ett par korpmatcher i benen oxå) och allt kändes lite, lite lättare än sist. Hoppade dock över det mesta av skotträningen då jag gången innan lärt mig läxan av att en kropp som varit i konstant vila i ett halvår inte mår så bra av att man brassar av ett 40-tal skott.
---
Missade tyvärr ånyo A-lagets lördagsmatch. Städ och restaureringshelg i Blåklockeområdet satte P för detta. Det talas dock om årets bästa match och en stabil 3-1 seger, mot ett Falköping som blandat och gett lite inledningsvis. Andraplatsen förstärktes således, en seger efter suveräna Sävedalen, som klappade till en annan seriefavorit (Mariestad, 1-0) och tog sin femte raka seger. Ojojoj...Jag måste komma loss till åtminstone ett derby i sommar.
---
Manchester hade en triumfartad lördag, då City bärgade FA-cupen och United säkrade ligatiteln (även teoretiskt). Strax skall jag bänka mig framför datorn och se Ajax-Twente, med en hel del svenskar inblandade i den direkt avgörande ligamatchen.
---
Min historiska tillbakablick handlar denna gång, inspirerad av Jonathans spelarkollage i höstas, om betydelsefulla spelare i PIF-historien. Jag skall också försöka mig på att ranka dem (högst subjektivt för visso). Jag tror dock att min etta inte skapar några större rubriker eller kontroverser.
Nummer 1 på Zätas lista över de mest betydelsefulla spelarna i PIF:s (nutida) historia...Pamparapam...
PONTUS BAUMAN
Jag skulle nog kunna skriva en hel C-uppsats om varför, men jag nöjer mig med följande egenskaper, så förstår ni säkert själva själklarhete i mitt val.
Föredömlig och ödmjuk slitvarg, , lite smågrinig vinnarskalle, målfarlig och teknisk lirare, kravställande men lågprofilhållande superstjärna (i de serier han spelat). Jag vill nog sträcka mig så långt, att utan PB så hade Partille fortfarande spelat i div 5-6. Han har lett det här laget föredömligt genom att nästan alltid tränat mest, bäst och med sitt kroppsspråk visat vad som krävs för att vara en vinnare. I min bok har jag svårt att hitta en spelare som varit mer betydelsefull för sitt lag än Bauman (Kim Källström inräknad...Han kommer senare på listan trots att han inte spelat så många år i PIF.).
---
Ikväll blir det dessutom lite firande i all min ensamhet. Orsak! Bloggen har ånyo fått förtroendet på en av Sveriges absolut vassaste klubbsidor (=pif.com). Jag skall göra mitt allra yttersta att förtjäna denna "utmärkelse"


Det var allt för denna gången...


ZÄTA

Den svenska idrottsrörelsen lever..."Länge leve småklubbarna"

Ytterligare en händelserik fotbollsvecka är slut och en ny skall idag inledas. Resultatmässigt var dock den gångna veckan en liten besvikelse. Vi börjar väl dock från början.
För egen del startade fotbollsveckan i onsdags då lillkillen spelade sitt livs första fotbollsmatch. Kållered var platsen för denna historiska händelse och många blir de gånger sonen kommer få höra historierna kring denna match. Ni som aldrig sett en premiärmatch med killar i 6-7-års åldern, har sannerligen missat något. Glädjen, energin, vilsenheten, drömmandet, sponaniteten och den totala avsaknaden av taktik och färdiga mönster, är så otroligt befriande. Mognadsnivåerna är så påtagliga och så många att allt, och då menar jag verkligen allt, kan hända. Sonen tillhör kategorin "extrema drömmare" och pappa fick springa fram och tillbaka för att sätta tillbaka konor (som utgjorde långsida), trassla ut sonen ur målnätet, köpa bulle, hämta sonen ur det höga gräset bakom mål (då han skulle vara på plan) samt kisspaus innan den riktiga pausen. Allt dett bara under första halvleken. I andra ville han inte vara med längre, då han enligt egen utsago var lite trött (inget mot vad pappa var!). Istället kastade han grässtrån genom nätet vid sidan av planen. Frågade efter matchen om han tyckte det var roligt och hur matchen slutade. Svaren blev (men ett enda stort leende) JA och 2-2. Matchen slutade dock med förlust 6-4, men vem bryr sig om sådant. Inte jag och inte Robin! Ny match på onsdag och man ser med spänning fram emot, de "incidenter" man får skratta åt under denna veckan.
---
Torsdagens fotbollsevenemang stavades "korpen". Efter en extremt lång arbetsdag 07:00-19:40 styrdes volvon mot Heden. Bröderna Abu-Izam (Mounir, Labben och Abbis) har ett korplag vid namn FC Göbbarna. I laget finns även Adam Bark, som spelade ytterback i PIF i mitten/slutet av 90-talet. Jag har varit med några gånger, då de saknat spelare. Riktigt kul faktiskt, även om det där med 7-manna är lite komplicerat för en som inte spelat det på sisådär 35 år. Kvalitén på spelare är ganska skiftande, men betydligt bättre än man kan tro. Många är förhållandevis unga (iaf jämfört med mig) och har säkerligen en ganska genuin fotbollsbakgrund.
Matchen var jämn i en halvlek. 2-2 efter mål av Mounir på ass av bloggmaster och en tåfjuttsstöld av yours truly. Andra rundan startade med att vi skulle sätta lite högre press, då vi kända att vi nog var lite bättre än dem. Ack så fel vi hade. Motståndarna satte ett par bollar bakom vår backlinje och plötsligt var det 4-2. Efter det fortsatte vi ändå vår press, men en kombination av dåligt flås och en backlinje som nu inte vågade kliva upp, gjorde denna taktik till rena rama självmordet. Ytan bakom mittfältet utnyttjades brutalt av det andra laget och slutsiffrorna 7-2, kunde i sanningens namn varit större. Nåja, vi skapade faktiskt en del chanser vi också, men vi var långt ifrån så effektiva, som vi borde varit för att vi skulle kunnat göra match av tillställningen.
---
Lördagens begivenhet skulle varit ett besök på Lexby Ground och en premiärtitt på "mitt" kära A-lag. Tyvärr "sket" det sig åter igen, då min kalender ("hjärna") inte riktigt överensstämde med familjens. Svärfar var dock på plats (han har blivit lite av en fan faktiskt) och rapporterade flitigt från matchen. Det började bra, men rapporterna blev tyvärr allt dystrare. Första förlusten för året inkasserades och rapporterna efteråt handlade väldigt mycket om den urusla plan som Kommunen kunnat producera denna vår. Då vi ju knappt ens håller div 6 klass då det gäller "köttaspelets" grunder och Alingsås tydligen har detta inskrivet i sina stadgar, så var ju kanske utgången ganska väntad. Dock inget att hänga läpp över, ingen trodde väl att vi skulle gå obesegrade genom trean och Alingsås har ju tippats av många som potentiell seriesegrare. Jag har ingen statistik på det, men det känns som vi de senaste säsongerna har varit ett bättre bortalag än hemmalag. Kanske hade det därför varit bättre att spela hemmamatcherna på Jonsereds plastgräs. Gynnar vårt spel bättre och det blir ju nästan som bortaplan.
---
Söndagen spenderades dock på Lexby. Tog med mig sonen, för att hjälpa till lite med Partille-cupen. Jag måste säga att, trots att det stundtals var lite stressigt, så var det en mycket angenäm upplevelse. En liten förening i ett ganska klent upptagningsområde, med en hel del konkurrerande klubbar och idrotter, lever ett ganska osäkert liv. När allting skall skötas på mer eller mindre frivillig basis, så är det tyvärr så idag att klubbar försvinner då och då. Detta gäller även klubbar med tämligen gedigen historia. Jag måste säga att med bakgrund av detta, så är det med tårar i ögonen man ser det arbete som läggs ner för att driva klubben i ens hjärta. Stora delar av Seniorlaget (A, B och C) stekte hamburgare, stod i caféerna, dömde matcher och skötte allt annat som behövs för att ro ett cup-projekt i land. Det var härligt att se! Framförallt vill jag dock ägna ett par rader åt två herrar, som på nåt sätt utgör själen i föreningen och som personifierar den svenska modellen, på ett alldeles strålande sätt. Jag vet inte hur många timmar de lägger ner, men jag vet att de gör det av kärlek till sporten, föreningen och sina söner. Aldrig bemöts man, som åskådare (numer), av annat än leenden och känslan av att vara synnerligen välkommen. Christer och Mats! Ni är kulturbärare, ni är ovärderliga, ni är grymma... Jag hoppas dock att ni ej är oersättliga! Jag hoppas det finns fler av er där ute! Då, men bara då kan klubben se fram emot ytterligare 87 år av ungdomlig fostran och sportsliga framgångar. TACK!
Belöningen denna gång var dock påtaglig! Nöjda barn och föräldrar (så vitt jag kunde se), glädje och ett alltigenom proffsigt skött arrangemang med relativt liten erfarenhet och med små medel.
Tack för en härlig söndag!
---
I Europa har det väntade blivit verklighet. United säkrade i princip ligatiteln. I årets "näst" viktigaste match körde man över Chelsea första halvtimmen på ett sätt som jag nästan aldrig sett tidigare. Som förutspått, så utökade Lille, sin serieledning efter att Lyon besegrat Marseille på hemmaplan med 3-2. Fyra omgångar kvar där och fyra poäng upp för Lille. Marseille få se upp bakifrån, då Lyon nu bara är tre poäng bakom. Zlatan tog guld igen och även om våren varigt lite knackig, så måste nog Milan tacka svensken för att man överhuvudtaget, var med i racet. Vet inte hur många poäng han räddade till Milan under hösten, men grunden till ligatiteln lades där i en spelmässigt ganska knackig höst. På söndag skall jag försöka ratta in Holländska ligaavslutningen på datorn. En försmak av seriefinalen fick vi i helgen då Twente och Ajax gjorde upp om Cupen. 2-0 till Ajax blev till 2-3 efter förlängning och Bajramis Twente har nu chans på dubbeln. Tippade dock Ajax i förra inlägget, i kraft av hemmaplan och det tipset får kvarstå.
---
Ny vecka inleds nu och vem vet vad den har med sig...

En härlig fotbollsvecka!

Störst är givitvis A-lagets tredje raka triumf. Annelund borta känns som en ganska svår match trots att laget startat med 2 förluster. Man har dock erfarenheter från div 2 spel och betydligt högre ambitioner än resultaten gör gällande. Enligt hemsidan har de också inledningsvis haft en del otur. Följde denna gång en eminent matchblogg, signerad hmhm Holmén. Förresten ett gångbart namn i Annelund då tre spelare också bar detta efternamn. Lite Banjovarning kanske, men jag gissar att även Samuel är en del i denna klan???? Hursomhelst så var matchbloggen uppdaterad minst var tredje minut, så det var nästan som att se det live. En fantastisk start är det hursomhelst och nu ser jag fram emot mötet med "seriefavoriten" Alingsås hemma på lösrdag. Planen är att jag skall våga mig ner till lexby-ground för att äntligen bevittna en div. 3 match för första gången. Alingsås har startat knackigt, men det kan bli en svår nöt att knäcka för di röe om man skall tro förhandstips och expertkommentarer.
----
I fotbollseuropa närmar det sig avgörandets stund. Milan har väl i realiteten avgjort sin liga och likaså Barca. I England har det dock tajtat till sig lite. Manchester har ett tufft avslutningsprogram med champions leaguesemifinal och alldeles säkert en final, vid sidan om ligaavslutningen. Det kan bädda för Chelsea. De verkar dock väldigt ojämna och av det jag hittills sett av de "röda jävlarna", så grejar de säkert titeln och jag blir inte förvånad om de t.o.m tar en dubbel. Efter en snabb titt på övriga ligor kan man konstatera att Bayern inte vinner i år heller. Dortmund har varit totalt överlägsna och är således värdiga mästare med ett par omgångar kvar. I Frankrike är nog Lyon, tyvärr för Kim, för långt efter och titeln hamnar med all säkerhet i Lille eller i Marseille. Svårt att tippa, men jag tror Lyon slår Marseille på söndag samtidigt som Lille avverkar Nancy dagen innan. I så fall 4 poäng upp för Lille och de kan räcka hela vägen in i kaklet. I Holland står det mellan Ajax och Twente. De båda möts på söndag (sista omgången) i en ren final. För Twente räcker oavgjort, men jag tror att erfarenhet, hemmaplan och kultur gör Ajax till mästare.
----
Allsvenskan har ju dragit igång också och jag har kikat på en del matcher, via mer eller mindre sudddiga piratstreamar. Det är väl ingen hemlighet att Blåvitt är laget i mitt hjärta och det smärtar tyvärr lika mycket varje gång man tvingas konstatera att den spelidé Jonas Olsson lyckats förmedla under sina "fem?" år vid rodret mest bygger på 80-talets Svennis-Houghton-Hodgson filosofier hämtade från ett då ganska framgångsrikt engelskt koncept. Press-med-understöd och snabba omställningar. Man saknar dock understödet emellanåt, vilket medför att man vinner bollen allför lågt och att Hysén blir alltför ensam vid omställningarna. Passningsspelet är dessutom alltför skralt på sina håll. Spelet har dock varit lite bättre än förra året i gårdagens match mot Malmö, fick man bitarna att falla bättre på plats. Erbarmligt tråkigt att se på, men effektivt. Bjarnasson visade det som många andra redan sett, nämligen att han skall spela centralt. Han var i mina ögon planens absoluta gigant, såväl defensivt som offensivt. Blåvitts problem är dock att detta spel inte vinner de på pappret lättare matcherna. Det passar bra, mot spelförande lag, men man kan inte bygga en säsong på att man skall vara effektiv mot topplagen. Ett topplag vinner "alla" matcher mot de sämre lagen medan Blåvitt kan torska mot vilket lag som helst, däri ligger skillnaden. Variation i anfallsspelet är a och o. Att kunna bryta mönster, göra det oväntade och att våga ta risker är grundläggande för ett bra anfallsspel och det saknas tyvärr i dagens Blåvitt. Förhoppningsvis har ängslan nu försvunnit något och de kan visa upp ett spel jag hoppas att de har inom sig.
Att tippa allsvenskan är dock som att försöka få sju rätt på lotto, med bara sex siffror. Sommarens värvningskarusell inverkar givetvis också. Många tippar Elfsborg och kanske är de det lag som har störst möjligheter att hålla sin trupp intakt. Malmö och Helsingborg kommer nog vara med. Häcken och Örebro är två potentiella outsiders. Nåt skrällag kanske kan blanda sig i, men jag ser nog egentligen bara Mästr kvalitéer (om man nu kan prata om sådana i allsvenskan 2011) i Borås och skånelagen.
----
Skall försöka med någon slags historisk återblick vid "varje" blogginlägg. Denna gång skall vi hylla "baljornas" mästare. En tre-i-topplista över vad jag anser vara de snyggaste målen i PIF:s historia (dvs den delen jag själv upplevt). Låter som en helt omöjlig uppgift, då man ju självklart inte minns alla mål, men jag har resonerat så här: Om jag inte minns ett mål, så var det förmodligen inte särskilt minnesvärt.

1. Deniz Vural mot Älvsborg Juniorklass 1 Lexby 2000 (tror jag).
Jag tränade spillrorna av 81-82 laget deras sista år som juniorer. Målsättningen var glasklar. Fixa kontraktet för spel i ettan även efter sommaren (det var uppdelat i vår- höstsäsong).
Enkelserie och varje pinne var således oerhört viktig. Jag tror vi låg under med 2-1 när vi fick en frispark i hörnet av straffområdet ca fem meter ut mot långlinjen. Deniz klev fram med sin vänsterfot och de flest förväntade sig nog ett inlägg alternativt en inåtskruvat skott mot främre stolpen. Jag har nog aldrig sett ett så rent tillslag på en boll förut. En projektil som steg hela vägen in i bortre krysset var fotbollsgodis i den högre skolan. 2-2 blev slutresultatet och en mycket viktig poäng kunde bärgas. Kontraktet säkrades senare i en fantastisk 5-1 gloria mot Lerum borta.

2. Pierre Donatella mot Utbynäs 2003 div 6A.
4-4 slutade den minnesvärda matchen. Pierre gjorde alla fyra målen vill jag minnas varav 3 var synnerligen vackra. Just därför får han andraplatsen. Kanske har det gjorts vackrare mål i PIF-tröjan, men att trä upp två frisparkar, samt ett långskott (vilket kanske var det snyggaste) i krysset i samma match är en prestation som behöver uppmärksammas ånyo. Matchrapport signerad Cantona hittar du här.

3. Zäta mot Lindome 1987 Lexby div 5
Hahahaha.... valde mig själv av två anledningar. För det första så retar det alltid någon och för det andra, så är historien kring matchen ganska rolig. Sedan var det kanske första halvlek en av de bästa jag, men även PIF, gjort i modern tid. Lindome var suveräna seriefavoriter och vann också serien överlägset om jag minns rätt. Vi var bottenlag och helt chanslösa på förhand. Tränare var vid denna tid en engelsman vid namn Bobby Bennett, med ett förflutet i såväl Tottenham som Millwall. Hans svenska var ok, men blev han upprörd kom all information mm på engelska. Vi gjorde som sagt en bragdartad insats i första halvlek och Lindome var i chock. Min position var markerande mittback och jag minns att jag vann i stort sett varenda nickduell i matchen. Vid ställningen 2-2 med bara sekunder kvar på klockan (ni hör hur jag bygger upp dramatiken, kan varit 5 minuter kvar också. Vad vet jag?) får vi en hörna. De sätter sin längste gubbe på mig, då jag haft ett par farligheter tidigare i luftrummet. Han va nog minst 2,30 (hmmm). Min uppgift var vid detta tillfälle att gå på straffpunkten. Bollen hamnade dock lite bakom, så jag fick fälla mig ganska långt bakåt, som en fällkniv, samtidigt som jag hade jätten över mig. Träffen på pannan var som en distinkt smekning (dvs kraft men känsla). Innan landning hinner jag se bollen segla in i det bortre krysset, så tätt att inte ens ett hårstrå kunnat passera mellan boll och målram. Halvtidsledning 3-2! Stämningen i omklädningsrummet var lyrisk och Marko, som också kom från samma juniorlag som jag och som var avbytare i matchen, tänkte att: -Nu blir väl jag aldrig inbytt, varpå han gick och köpte en korv med bröd som han sedan mumsade på i omklädningsrummet. Bobby var för nöjd för att kommentera detta, så han lät det bero. När matchen var slut (förlust 6-3), så var det dock andra tongångar i omklädningsrummet. Har nog aldrig hört så många fuck varken förr eller senare. Den mesta av svadan fick givetvis Marko utstå. Man kan säga att han inte var vatten värd...om man vill vara snäll! Allt givetvis på engelska, ett språk som Marko vid denna tidpunkt inte riktigt behärskade till fullo. När Coach hade stormat ut ur omklädningsrummet högröd som en tomat, vände sig därför Marko om till närmast sittande spelare (tror det var en av bröderna Bergman som gick under smeknamnet Bubban) och frågade vad han sa. Bubban lade huvudet på sned, en hand på Markos axel och svarade: -Träning på måndag!

Det var allt för denna gång...