Störst är givitvis A-lagets tredje raka triumf. Annelund borta känns som en ganska svår match trots att laget startat med 2 förluster. Man har dock erfarenheter från div 2 spel och betydligt högre ambitioner än resultaten gör gällande. Enligt hemsidan har de också inledningsvis haft en del otur. Följde denna gång en eminent matchblogg, signerad hmhm Holmén. Förresten ett gångbart namn i Annelund då tre spelare också bar detta efternamn. Lite Banjovarning kanske, men jag gissar att även Samuel är en del i denna klan???? Hursomhelst så var matchbloggen uppdaterad minst var tredje minut, så det var nästan som att se det live. En fantastisk start är det hursomhelst och nu ser jag fram emot mötet med "seriefavoriten" Alingsås hemma på lösrdag. Planen är att jag skall våga mig ner till lexby-ground för att äntligen bevittna en div. 3 match för första gången. Alingsås har startat knackigt, men det kan bli en svår nöt att knäcka för di röe om man skall tro förhandstips och expertkommentarer.
----
I fotbollseuropa närmar det sig avgörandets stund. Milan har väl i realiteten avgjort sin liga och likaså Barca. I England har det dock tajtat till sig lite. Manchester har ett tufft avslutningsprogram med champions leaguesemifinal och alldeles säkert en final, vid sidan om ligaavslutningen. Det kan bädda för Chelsea. De verkar dock väldigt ojämna och av det jag hittills sett av de "röda jävlarna", så grejar de säkert titeln och jag blir inte förvånad om de t.o.m tar en dubbel. Efter en snabb titt på övriga ligor kan man konstatera att Bayern inte vinner i år heller. Dortmund har varit totalt överlägsna och är således värdiga mästare med ett par omgångar kvar. I Frankrike är nog Lyon, tyvärr för Kim, för långt efter och titeln hamnar med all säkerhet i Lille eller i Marseille. Svårt att tippa, men jag tror Lyon slår Marseille på söndag samtidigt som Lille avverkar Nancy dagen innan. I så fall 4 poäng upp för Lille och de kan räcka hela vägen in i kaklet. I Holland står det mellan Ajax och Twente. De båda möts på söndag (sista omgången) i en ren final. För Twente räcker oavgjort, men jag tror att erfarenhet, hemmaplan och kultur gör Ajax till mästare.
----
Allsvenskan har ju dragit igång också och jag har kikat på en del matcher, via mer eller mindre sudddiga piratstreamar. Det är väl ingen hemlighet att Blåvitt är laget i mitt hjärta och det smärtar tyvärr lika mycket varje gång man tvingas konstatera att den spelidé Jonas Olsson lyckats förmedla under sina "fem?" år vid rodret mest bygger på 80-talets Svennis-Houghton-Hodgson filosofier hämtade från ett då ganska framgångsrikt engelskt koncept. Press-med-understöd och snabba omställningar. Man saknar dock understödet emellanåt, vilket medför att man vinner bollen allför lågt och att Hysén blir alltför ensam vid omställningarna. Passningsspelet är dessutom alltför skralt på sina håll. Spelet har dock varit lite bättre än förra året i gårdagens match mot Malmö, fick man bitarna att falla bättre på plats. Erbarmligt tråkigt att se på, men effektivt. Bjarnasson visade det som många andra redan sett, nämligen att han skall spela centralt. Han var i mina ögon planens absoluta gigant, såväl defensivt som offensivt. Blåvitts problem är dock att detta spel inte vinner de på pappret lättare matcherna. Det passar bra, mot spelförande lag, men man kan inte bygga en säsong på att man skall vara effektiv mot topplagen. Ett topplag vinner "alla" matcher mot de sämre lagen medan Blåvitt kan torska mot vilket lag som helst, däri ligger skillnaden. Variation i anfallsspelet är a och o. Att kunna bryta mönster, göra det oväntade och att våga ta risker är grundläggande för ett bra anfallsspel och det saknas tyvärr i dagens Blåvitt. Förhoppningsvis har ängslan nu försvunnit något och de kan visa upp ett spel jag hoppas att de har inom sig.
Att tippa allsvenskan är dock som att försöka få sju rätt på lotto, med bara sex siffror. Sommarens värvningskarusell inverkar givetvis också. Många tippar Elfsborg och kanske är de det lag som har störst möjligheter att hålla sin trupp intakt. Malmö och Helsingborg kommer nog vara med. Häcken och Örebro är två potentiella outsiders. Nåt skrällag kanske kan blanda sig i, men jag ser nog egentligen bara Mästr kvalitéer (om man nu kan prata om sådana i allsvenskan 2011) i Borås och skånelagen.
----
Skall försöka med någon slags historisk återblick vid "varje" blogginlägg. Denna gång skall vi hylla "baljornas" mästare. En tre-i-topplista över vad jag anser vara de snyggaste målen i PIF:s historia (dvs den delen jag själv upplevt). Låter som en helt omöjlig uppgift, då man ju självklart inte minns alla mål, men jag har resonerat så här: Om jag inte minns ett mål, så var det förmodligen inte särskilt minnesvärt.
1. Deniz Vural mot Älvsborg Juniorklass 1 Lexby 2000 (tror jag).
Jag tränade spillrorna av 81-82 laget deras sista år som juniorer. Målsättningen var glasklar. Fixa kontraktet för spel i ettan även efter sommaren (det var uppdelat i vår- höstsäsong).
Enkelserie och varje pinne var således oerhört viktig. Jag tror vi låg under med 2-1 när vi fick en frispark i hörnet av straffområdet ca fem meter ut mot långlinjen. Deniz klev fram med sin vänsterfot och de flest förväntade sig nog ett inlägg alternativt en inåtskruvat skott mot främre stolpen. Jag har nog aldrig sett ett så rent tillslag på en boll förut. En projektil som steg hela vägen in i bortre krysset var fotbollsgodis i den högre skolan. 2-2 blev slutresultatet och en mycket viktig poäng kunde bärgas. Kontraktet säkrades senare i en fantastisk 5-1 gloria mot Lerum borta.
2. Pierre Donatella mot Utbynäs 2003 div 6A.
4-4 slutade den minnesvärda matchen. Pierre gjorde alla fyra målen vill jag minnas varav 3 var synnerligen vackra. Just därför får han andraplatsen. Kanske har det gjorts vackrare mål i PIF-tröjan, men att trä upp två frisparkar, samt ett långskott (vilket kanske var det snyggaste) i krysset i samma match är en prestation som behöver uppmärksammas ånyo. Matchrapport signerad Cantona hittar du här.
3. Zäta mot Lindome 1987 Lexby div 5
Hahahaha.... valde mig själv av två anledningar. För det första så retar det alltid någon och för det andra, så är historien kring matchen ganska rolig. Sedan var det kanske första halvlek en av de bästa jag, men även PIF, gjort i modern tid. Lindome var suveräna seriefavoriter och vann också serien överlägset om jag minns rätt. Vi var bottenlag och helt chanslösa på förhand. Tränare var vid denna tid en engelsman vid namn Bobby Bennett, med ett förflutet i såväl Tottenham som Millwall. Hans svenska var ok, men blev han upprörd kom all information mm på engelska. Vi gjorde som sagt en bragdartad insats i första halvlek och Lindome var i chock. Min position var markerande mittback och jag minns att jag vann i stort sett varenda nickduell i matchen. Vid ställningen 2-2 med bara sekunder kvar på klockan (ni hör hur jag bygger upp dramatiken, kan varit 5 minuter kvar också. Vad vet jag?) får vi en hörna. De sätter sin längste gubbe på mig, då jag haft ett par farligheter tidigare i luftrummet. Han va nog minst 2,30 (hmmm). Min uppgift var vid detta tillfälle att gå på straffpunkten. Bollen hamnade dock lite bakom, så jag fick fälla mig ganska långt bakåt, som en fällkniv, samtidigt som jag hade jätten över mig. Träffen på pannan var som en distinkt smekning (dvs kraft men känsla). Innan landning hinner jag se bollen segla in i det bortre krysset, så tätt att inte ens ett hårstrå kunnat passera mellan boll och målram. Halvtidsledning 3-2! Stämningen i omklädningsrummet var lyrisk och Marko, som också kom från samma juniorlag som jag och som var avbytare i matchen, tänkte att: -Nu blir väl jag aldrig inbytt, varpå han gick och köpte en korv med bröd som han sedan mumsade på i omklädningsrummet. Bobby var för nöjd för att kommentera detta, så han lät det bero. När matchen var slut (förlust 6-3), så var det dock andra tongångar i omklädningsrummet. Har nog aldrig hört så många fuck varken förr eller senare. Den mesta av svadan fick givetvis Marko utstå. Man kan säga att han inte var vatten värd...om man vill vara snäll! Allt givetvis på engelska, ett språk som Marko vid denna tidpunkt inte riktigt behärskade till fullo. När Coach hade stormat ut ur omklädningsrummet högröd som en tomat, vände sig därför Marko om till närmast sittande spelare (tror det var en av bröderna Bergman som gick under smeknamnet Bubban) och frågade vad han sa. Bubban lade huvudet på sned, en hand på Markos axel och svarade: -Träning på måndag!
Det var allt för denna gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar