En sann lagspelare... en envis och smågrinig, men passionerad och lidelsefull tränare... och en god vän.

Det har nu gått halvannan vecka sedan "undret på Lexby"! Stora ord kanske, men för alla som känner till historien om laget som 2002 "förlorade" hela sin A-trupp, så ligger det mycket sanning i orden. Det är en fantastisk resa, som nu tar en ny vändning. Det skall bli oerhört intressant att följa lagets utveckling och de utmaningar som nu väntar dem. Det kommer bli tufft, men när det gäller Partille på 2000-talet, så finns det inte mycket som förvånar mig längre. Kanske behövs ett par nyförvärv för att bredda truppen och klara skador och avstängningar, men högsta nivån i det här gänget är svår att överskåda. Det kan gå hur bra som helst!
Mäster Roland har inlett ett gediget arbete med att hylla grabbarna i sin blogg! Ser med spänning fram emot fortsättningen i persongalleriet!
Jag vill givetvis inte vara sämre. Min hyllning, om än högst personlig, ägnas åt en person, som gärna står i fokus då det gäller utveckling, träning av klubb och spelare, men som ödmjukt tar ett kliv tillbaka och låter andra ta emot de hyllningar de alla är värda. En sann lagspelare, där vägen till målet oftast är viktigare än själva målgången i sig. Jag tror mig veta att personen i fråga tycker att det är jobbigt att jag på detta sätt väljer att uppmärksamma honom...men...det skiter jag i! Han får finna sig i det helt enkelt. Nu till historien...

...som, då det gäller vår "relation" är tämligen kort...

Vet inte riktigt när jag träffade Kim för första gången. Förmodligen var det nån gång strax före millennieskiftet. 97-98 kanske... Jag vet att 79:ornas dåvarande tränare Thore, hade någon idé om att försöka göra sina killar redo för seniorlivet, dels genom att träningsmatcha mot seniorlag och dels genom att några av oss äldre skulle "förstärka" laget vid dessa tillfällen. Thore ville gärna spela 3-5-2 och hade nån pervers idé om att jag skulle vara perfekt i rollen som offensiv mittfältare (fri roll) i detta system. Vet inte om Kim var med vid någon av dessa matcher, då jag ju inte kände nån av killarna vid den tidpunkten. Minns att Svanberg, Christer Löfgren och jag tror även Magnus Jansson var de som skulle förstärka. I samma veva fick jag i Seniortruppen rollen som assisterande under tränare, vän och kollega Christer Jadbro och det är där mina första minnen av Kim dyker upp. Jag minns, och det är ingen efterkonstruktion, att jag och Christer pratade om Kim som en oerhört lojal spelare. Inte den som skapar de stora rubrikerna och drar ner de största applåderna, men som sätter laget i fokus och som tar skitgörat för att de sk. stjärnorna skall få glänsa. Många gånger en otacksam uppgift, med kvaliteter som kanske inte alltid rankades allra högst av alla tränare och som kanske inte gjorde att man som ung, ny spelare kittlade vare sig publik eller vissa lagbyggare. Själv är jag dock av en helt annan åsikt och rankar dessa spelare högre än de flesta andra. Jag har ju Magnus Erlingmark, som en av mina förebilder, då förstår ni själva...
Jag följde sedan med stort intresse Franks och Kims arbete med 85-86-laget (var det väl? Fan börjar bli gammal nu). Insåg kanske inte då vad som var på gång, men tyckte redan då att det fanns nåt spännande i deras sätt att resonera, träna och coacha. Via mitt styrelseengagemang fick jag tidigt inblick i Franks och jag gissar även Kims funderingar kring en framtida "ny" organisation av senior och ungdomsfotbollen. Kanske var det nyfikenhet i kombination med vägran att se klubben åter ta steget ner i 7:an, som gjorde att jag den tuffa våren 2002 valde att stanna kvar trots att nästan hela min generation av A-lagsspelare lämnade skutan. Jag ångrar inte det idag som ni förstår...
När Frank, som jag assisterade under ettårssejouren i femman, valde att "hoppa av" och Kim valde att ta vid, blev jag väldigt glad över att jag tillfrågades om jag ville bistå även honom. Jag vet inte om frågan ställdes pga min förkärlek till ideellt arbete eller om man verkligen ansåg att jag kunde bidra med nånting. Skit samma...tre riktigt bra år i Kims hälar hade jag... och det jag inte vann materiellt...vann jag i en riktigt god vän. För de som inte känner Kim (och nu pratar jag bara om tränaren Mäster Roland), så kan han nog uppfattas som lite dryg, butter, grinig, dålig förlorare och allmänt svår att ha att göra med. De har inte helt fel...hahahahaha... men jag vill nog lyfta fram helt andra egenskaper.
Passionerad - Brinner för det han gör och lägger ner oerhörd tid och energi för att nå dit han och laget vill.
Envis - men också lyhörd. Ett exempel på detta är att vi i vår syn på fotboll inte alltid var helt överens. Vår tysta överenskommelse var, som sig bör, att Kim leder laget och jag assisterar i det han anser sig behöva hjälp med. Dock kände jag alltid att han lyssnade och värderade mina åsikter tämligen högt. Ett spel för galleriet kanske hehehe, men fick en att känna sig ordentligt delaktig i det mesta runt laget.
Ödmjuk - och nu skrattar kanske några av Kims belackare (Jo, han har några sådana). Men då är det viktigt att komma ihåg det jag tidigare sa, dvs hans vilja att göra skitgörat. Om det gynnar laget, så tar han gärna på sig rollen som motståndarnas hatobjekt nummer ett. Då kan lirarna/spelarna fokusera på sitt och därmed kan han få ut några extra procent ur laget.

En tränares jobb genomförs i mina ögon innan, emellan och efter matcherna. Matchsituationen är spelarnas tid. Det är deras tid att skina. Inser man det, är det enkelt att efter vunnen match sätta sig ner och förvisso med stolthet se dem motta allas hyllningar. Det är ledarskap, det är ödmjukhet. Något som många andra tränare saknar.

Med stolthet och glädje vill jag härmed tacka för resan tillsammans med dig Kim. Ett stort Bamsegrattis till dig och killarna. Jag hoppas att du orkar ett par säsonger till och att killarna visar dig den uppskattning du förtjänar. Jag har iaf försökt att bidra något till detta!

mvh

Zäta

PS Har han inga fel, denne Mäster Roland, frågar sig kanske någon vän av ordning! Jodå, han har aldrig klått mig i Poker t.ex. Han snarkar nog högre än nån annan och jag har aldrig sett honom skjuta ett vristskott (tror han e stelopererad!) Men, men petitesser... DS