Efter ett barnkalas på Backaplan, fick jag ledigt från familjen ett par timmar och spenderade givetvis denna tid på Klarebergsvallen (heter den så?). Solen sken och ett par hundra åskådare slöt upp till denna mycket viktiga kvalmatch mellan Kärra och Partille. Plastgräs var valet från hemmalaget och jag vet inte om man hade någon baktanke med detta eller om naturgräset helt enkelt var för dåligt. Tror dock knappast underlaget missgynnade oss, snarare tvärtom. Vi är väl inte särskilt ovana längre och vår vilja att hålla bollen efter backen underlättar ju om planen är rullvänlig. Jag var tidig till matchen och fick därför möjligheten att byta några ord såväl med Persson som med en till dagen betydligt ledigare klädd coach. Tyckte mig skönja en viss nervositet hos dem båda och så även bland många av de tillresta supportrarna. Jag tror att det till viss del berodde på matchens betydelse, men också på det faktum att man inte riktigt vet vad man kan vänta sig av lagen i kvalspelet. De flesta spelare är nya bekantskaper även om just Kärra var motståndare så sent som i fjol. Vädret gick dock inte att klaga på...strålande solsken och ca 15 grader gjorde detta till en riktig fotbollsfest. Spänning och en hel del roliga situationer bjöds vi också på, men låt oss inte gå händelserna i förväg. Nu till kampen...
Vi startar mycket ängsligt och tveksamt tycker jag. Kärras matchplan är enkel, tidiga bollar mot 3-4 djupledsspringande forwards, mittfältare. Man vann i stort sett alla förstabollar och därför hade bristen på andravåg ingen större betydelse... man skapade tryck ändå! Det är lätt att man efter en sådan start faller lite väl lågt i sitt försvarsspel men jag tycker att vi trots allt vågade hålla upp det hela och backlinjen agerade konsekvent och stabilt matchen igenom. Roligt för mig att få se Conny för första gången på länge. Han spelade lugnt och säkert och ersatte Jonatan förtjänstfullt tycker jag. Backlinjens säkra agerande och ovilja att säcka ihop gjorde att matchen fullständigt ändrade karaktär. När nervositeten släppte och vi började få tag i långbollarna tog vi ett bastant grepp om matchen. Tror knappt Kärra hade ett enda avslut under den följande timmen. faktum är att de knappt kom i närheten av vårt straffområde. Vi däremot skapade mängder av avancerade- och halvchanser. Kärras målis, som var riktigt vass och domaren (som jag tydligen var ensam om att tycka var helt värdelös) såg till att lagen gick till pausvila i dödläget 0-0. Något tveksam inledning även i andra halvlek, men snart såg det ut som i slutet av andra. Ett par handssituationer i straffområdet, en ovilja att komma till skott, fina räddningar och missade avslut, senare var vi framme vid den mycket spännande avslutningen. Kärra som vid poängtapp skulle vara avsågade i kampen om div 3, flyttade runt och upp allt man hade. Vi slarvade en del i kontringslägena och en match som borde varit dödad blev en riktig nagelbitare.
Då klev matchens lirare nummer två in i handlingen (Kärras målis får förstaplatsen). Anders visade ett lugn och en trygghet som man måste imponeras av. Plockade allt i luftrummet, trots stundtals ganska hård uppvaktning och kryddade sin fina match med en superräddning då Kärras bästa spelare, nummer 11, fick på en kraftfull volley, där de flesta nog redan plitat ner en etta i målkolumnen. Vi reder ut stormen och tar mycket välförtjänt en pinne (borde varit tre). Vi har nu avgörandet helt i egna händer, men vinst är troligen nödvändigt, då Fristad slog Vallen med 2-0 och möter ett avsågat Kärra i sin sista kvalmatch. Vallen kommer till Lexby? (lr blir det Jonsered) nästa lördag, tyvärr troligen utan min närvaro då min kära sambo bjudit hem ett gäng gäster denna dag. Jag vet! Det är skandal och jag lovar att diska, städa och göra vad som helst för att få möjligheten till permis under dessa mest spännande, festliga och största timmar under mina 30 år i klubben. Kommer det inte minst 300 åskådare på lördag blir jag besviken.
Fick en del kritik, för mina uttalanden kring Christians defensiva kvaliteter, under matchen. Kom ihåg att jag bara sett 2,5 match i år och således knappast är någon sanningssägare. Agerandet i det försvarsspel ni ledare valt att spela, kan jag knappast uttala mig om. Hans lungor, kamplust och rivighet gör att jag tycker att han har potential att vara en alldeles förträfflig tvåvägsspelare. Men som sagt, det finns ingen uttalad sanning i allt strunt jag skriver. Kul dock att mina åsikter nagelfars och att de på nåt sätt kan skapa debatt...hehehehe.
Glömde meddela att vi vann den straffsparksläggning, som av nån outgrundlig anledning även skulle avgöra denna match (trots att den inte betydde nånting i sammanhanget)..men, men skönt att ha med sig kanske. Om det nu inte var så att man fick fyra poäng med sig från matchen efter straffarna... Hur var det nu Rickard? ;-))))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar