30 minuter före avspark i söndagens bortamatch mot Härryda, öppnade sig himmelens skyar. Gräset hann inte svälja de otroliga regnmängderna och matchens inledning blev därför något parodisk. Många dråpliga situationer uppstod och domaren tyckte att vi nog borde bryta matchen. Han blev dock verbalt nedröstad och sen var det slutsnackat om den saken. Regnet var nu inte det enda problemet denna afton. Återigen bantades vår trupp avsevärt under dygnet före matchstart. Jag vet inte vad det är med folk egentligen...åldern kanske? Denna gång var det verkligen panik då återbuden haglade in i värre takt än regnet. Tror vi var 8 man ett tag under söndagen. Mounir, Labben och Thomas Månsson ställde upp på kort varsel och vi kunde således mönstra 11 någorlunda friska veteraner. Om man bortser från planens skick, så kändes första halvlek ganska lugn för oss i de bakre regionerna. Inte mycket till spel av naturliga skäl och det kändes som vi var det något starkare laget. Därför kom Härrydas ledningsmål som en kalldusch. Ett fint anfall på vänstekanten förvisso, slutade med ett inlägg där det kändes som vi låg rätt i positionerna. Bollen låg dock helt plötsligt framför fötterna på en av deras två spelare som befann sig i straffområdet och han kunde raka in bollen i tom kasse. Vi tog dock tag i spelet omedelbart efter detta och hade flera bud på kvittering. Vattenpölar stoppade dock de flesta chanserna. Kvitteringen skulle dock komma efter en hörna. Falken smög sig upp bakom ryggen på mig och när min otroliga spänst inte nådde bollen, bugade och bockade han in bollen invid ena stolpen. Optimismen var stor inför andra rundan och vi inledde piggt. Då kom nästa kalldusch. Återigen inlägg, denna gång från höger, dock alldeles för högt, men Mojje gjorde en pojklagsknuff på framrusande forward och straffen var solklar. Danne gick åt rätt håll men orkade inte hålla den hårda välplacerade straffen. Nu följde en riktigt risig period från vår sida. Planen sög bra i vissa ben. Härryda satte hög press på stillastående Partillespelare och vi fick inte igång nåt anfallsspel överhuvudtaget. Härryda fick jätteytor att kontra på och danne räddade oss ett par gånger från ytterligare baklängesmål. Vi saknade dock inte chanser helt och hållet. Minns att Mounir hade två riktigt bra lägen (efter mackor från bloggmaster) att kvittera.
Sista 5-7 minuterna fick vi dock bra tryck på Härryda och belöningen skulle komma. Jag fick bollen på vår vänsterkant efter ett par passfinter med leriga motståndare som följd, mötte Urban upp på djupet. Han vände upp och hittade Falken fint i djupled...ett fint inlägg till en framstormande Labben som kyligt placerade in 2-2 med 2 minuter kvar. Kändes som ett rättvist resultat sett över hela matchen även om jag tycker att vi borde vunnit matchen, då motståndet inte var av vassaste märke. Planen passade nog Härryda bättre dock. De spelade ett rakare spel med mycket långbollar, vilket ju givetvis var att föredra med tanke på underlaget. Två matcher kvar nu och det bästa vi kan hoppas på är nog en 3-4 plats om alla resultat blir de rätta.
På vägen hem letade jag upp Partilles hemsida på min mobil och såg att Bauman just gjort 3-2 till A-laget i den oerhört viktiga matchen mot Rannebergen. Väl hemma såg jag att Christian avgjort med ett 4-2 mål. Riktigt skönt av flera anledningar. Dels för att det pratats en del om att PIF inte är ett höstlag och inte pallar en hel säsong (tre raka segrar nu och avancemang i tabellen) men också för att avslutningen för en gång skull blir högintressant ända in på mållinjen och att vi har det i egna händer. Tuffa matcher återstår dock och det är viktigt att behålla sin ödmjukhet även i de på pappret "lättare" matcherna.
Inga matcher för mig i veckan som kommer. Åker till Legoland med familjen på söndag och missar därmed Oldboysmatchen mot Kortedala. Träning dock på onsdag med C-laget och förhoppningsvis en halvlek med barnen som åskådare på Gamlestadsvallen på torsdag. När A-laget skall försöka ta fjärde raka, mot svårspelade Kozara.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar