Tog med mig lillgrabben ner till Lexby idag för att premiärtitta på A-laget. Valde förmodligen helt fel dag då regnet öste ner och det blev torsk med hela 0-4. Vann dock en prezzoapparat, så helt lottlös blev man inte.
Att stå på ljugarbänken, besserwisserläktaren lr gnälltrallen passar mig dock ganska dåligt. Gillar inte att ha en massa åsikter om uppställningar, spelidéer och byten, då man själv inte är involverad i laget och det som händer i kulisserna. Jag är på plats snarare för att få se lite fin fotboll och ge mitt stöd för det goda arbete som jag vet görs av hårt arbetande spelare och ledare. Gnället får andra sköta om.
Matchen då!?
För att återgå till rubriken, så såg jag igår filmen "any given sunday" med Al Pacino som den amerikanske fotbollscoachen Tony D'amato. I filmen håller han ett inför-matchen tal där han pratar om de små marginaler som är så oerhört viktiga att ha med sig i idrottens värld. Han säger att det är oerhört viktigt att dö för varje centimeter (eg. inch) i en match. Hans tes är att dessa många små centimetervinter i slutändan är det som avgör då de plussas på. Dagens match var ett tydligt exempel på detta tycker jag. Lärje/angered vann små, små centimetrar över hela planen. Man va lite säkrare i passningsspelet, man höll ett lite högre tempo, man vann några fler närkamper och man var lite kyligare i de avgörande lägena. Detta gav en, till slut, ganska stabil seger mot ett PIF, som jag ändå tycker föll med flaggan i topp då man inte gav upp utan hela tiden försökte, mot en motståndare som fått matchen precis dit man ville. 1-0 målet blev på så sätt väldigt avgörande i en period då jag tycker Partille började ta över taktpinnen något.
I övrigt var det väldigt trevligt att se två lag som vill spela boll efter backen. Idag gjorde dock, som sagt, Lärje det något bättre än di röde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar