... pirrigt i kroppen nu när matchandet ånyo börjar. Trots nyss fyllda 42, försvinner aldrig riktigt pirret. Hade det gjort det kanske man lagt skorna på hyllan iofs. Jag vet inte vad det är som gör det, men jag tror att det är en kombination av saker. "Spänningsmomenet"... att aldrig riktigt veta hur det skall bli... "Lagarbetet" ... att man gör något tillsammans efter överenskomna regler och taktiska dispositioner... "Det sociala"...tugget och snacket inför, under och efter match...Detta får man ingen annanstans och tillsammans med att fotboll är förbannat roligt, gör att det är sjukt svårt att helt lägga det åt sidan. Så länge benen rör sig (om än minimalt) så kommer nog gubben i nån form fortsätta sprida skräck i motståndarna...lr va det medspelarna.
...taggad inför söndagens möte med Sävedalen i oldboysserien som nystartar. Vår statistik mot grannen är nedslående, men vi skakade dem något i våras och hade vi bara haft fullt lag hela matchen och sluppit skador, så hade nog en pinne funnits inom räckhåll. Tittar man på laguppställningen inför söndagens möte, så andas man en viss optimism, återstår dock att se om den blir slutgiltig. Har ju blivit besviken ett par gånger i år efter många, många sista minuten återbud.
...kul att träna med C-laget i onsdags. Kroppen va inte så himla risig som befarat, men jag fick kliva av 10 minuter före slutet, med lite krampkänning i höger vad och lår (jaja skratta ni). C-laget har en intressant höst framför sig. Fyra tuffa matcher kvar, varav några mot rivalerna som gör upp om ligaguldet. Vi har inget i egna händer, men fyra raka vinster är givetvis målet och det tror jag kan räcka riktigt långt.
...med små människor. I mitt förra inlägg tog jag upp upplevelsen av att stå på gräddhyllan och lyssna på de som vet allra bäst. Det är givetvis roligt att A-laget engagerar. Var med de år, då laget levde ett eget liv i skymundan från all annan verksamhet och det är sannerligen ej att föredra. Det vore dock bra om det fanns en viss ödmjukhet gentemot de som viger sina liv åt att göra Partille framgångsrikt. Det är väldigt lätt att kasta ur sig synpunkter och pikar, men kanske inte så klokt, när man bara sitter inne med några få procent av information om hur laget fungerar, tränar mm... Kims senaste blogginlägg gjorde mig både ledsen och förbannad. Visst ska man kunna diskutera spelidé och annat, men man bör göra det med ödmjukhet och lyhördhet....totala sågningar hör hemma någon annanstans och gagnar varken spelare, ledare eller klubben i stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar