Ja, det har varit en hektisk period, minst sagt. Jag hoppar över det faktum att jag haft sjukt mycket att göra, med avslut av gammalt jobb, påbörjan av nytt, med en tung lunginflammation som ett brev på posten mitt i allt kaos.
Istället konstaterar vi att säsongen, för seniorernas del är till ända. Mycket att glädjas åt givetvis, även om en viss besvikelse på sina håll ändå finns. Men det ser jag enbart som positivt. Det vittnar om hög målsättning och vilja att ständigt utvecklas. De vittnar också om att epitetet vinnarskallar, är något som förts över även till den nya generationen. Gissar att Bauman med flera står för den överföringen. Att klara kontraktet, måste alltid som nykomling vara prio 1. Särskilt om man ej är en värvarklubb utan snarare en klubb som vill förädla det egna materialet. Sen skall man givetvis sträva högre, men att klara kontraktet, om än med kniven på strupen och med endast en omgång till godo, är stort för mig och för många av oss mer eller mindre aktiva supportrar. Då det gäller C-laget, så lyckades man skaka av sig förra säsongens "misslyckande" och ta en rättvis och ganska klar serieseger. Lite grus i maskineriet dock då man förlorade den näst sista matchen (enda förlusten) och bara fick en poäng i den sista. Detta gav Marieholm chansen då de hade 2 matcher kvar att spela. Seger krävdes dock i båda. Man tappade dock 2 poäng i den näst sista kampen och saken var därför biff. För egen del fick jag efter idogt tränande 7-8 träningar på hösten, bidra med det lilla min tunga kropp mäktade med. 2 matcher blev det. Viktoria i derbyt mot BBK (med en ass. på kontot) och tyvärr vid säsongens enda förlust mot Lekstorp (1-2). Nöjd med min insats? Jo, med facit i hand, i den usla form man befinner sig i, så får jag nog vara det. Några rätt blev det allt och även om jag definitivt är den som löper minst, så blev det ändå hyfsat även av den varan. Framförallt var det förbannat roligt, dels att träffa alla glada, men griniga (vinnarskallar) i C-laget, men också att få känna den där nerven igen, som just matchande för med sig. Riktigt blodad tand fick jag och trots att C-laget nu verkar få en hel del nyförvärv, så kan det bli en säsong till för nestor Z (den 32:a i PIF-tröjan). Åtminstone tänker jag flitigt besöka de träningar som erbjuds. Kroppen behöver det (kommentar i övrigt överflödig).
---
Allsvenskan har tagit slut och som IFK:are är man givetvis väldigt lycklig för detta. 8 månaders pina är över och man kan nu bara hoppas att de nyförvärv, såväl tränare, som spelare kan blåsa liv i Kamratgården på nytt. Att en 08 leder laget stör mig inte. Jag hoppas att han är duktigare på att utveckla anfallsspelet än hans företrädare. Alvbåge känns som en bra värvning. Huruvida Sobralense är det återstår att se. Några nytillskott har redan spelat nu på hösten och jag tycker båda känns ganska intressanta. Dock måste det till en starkare backbesättning och då med fokus på spelande sådana. Anfallsspel byggs bakifrån (iaf om man vill kunna dominera matcher) och då är det viktigt att ha backar som sådana egenskaper. Spelar ingen roll hur måna duktiga spelare man har på mitten om det enda de ser är bollar 10 meter över huvudet.
---
EM-kvalet är också över. Landslaget tog sig via direktplats till Polen/Ukraina-EM. Mycket överaskande i min bok. Jag tycker Sverige, just nu har ett ganska medelmåttigt lag. Även här är backsidan svag. Övertron på laget höll också på att bli vårt fall. Hamrén letade i den Lagerbäcksa teorilådan och fan ett spel som inte var särskilt flärdfullt, men äckligt effektivt. Bärgade därigenom de 6 poäng som krävdes för direktavacemang. Vad han tänkte i inledningen av kvalet då han bänkade Kim till förmån för "artisten" Wernblom försår han nog knappast själv. Inget ont om Wernblom, jag diggar honom skarpt, men de kvaliteter som Kim besitter MÅSTE få plats i ett svenskt landslag annars begår man tjänstefel. Jag vet att vi Piffare är lite part i målet, men vi har ju också rätt (slutcitat). Zlatan har det pratats mycket om, så därför hoppar jag över det, med konstaterandet att han passar dåligt i ett spel då det egna laget har lite boll och skall leva på kontringar (vilket Sverige bör göra mot lag som bevisligen är bättre bollspelare). Man behöver då rörlighet i massor. Elmander bevisade det mot Holland. Henrik Larson har bevisat detta i många år före honom. Jag tror på respass för Sverige i gruppspelet. Vi kommer skrivas upp och det kommer pratas om Guld-chanser. Ett EM-slutspel är nästan tuffare än ett VM. Det har de senaste årens slutspel bevisat. B-nationerna i Europa håller hög klass jämfört med blåbärsnationerna i ett Världsmästerskap. Förutom Polen och Ukraina (som säkert blir grymt tuffa att tas med på hemmaplan, så räknar jag till minst 10 länder som skulle slå Sverige i en serie av matcher. Men det är klart, nu är det inga dubbelmöten eller serier av matcher utan mer cup-karaktär och då kan ju givetvis allt hända. Både Danmark och Grekland är relativt färska EM-bevis på detta. Högtidsstunder väntar dock i sommar och det är ju nåt att glädjas åt.
/// ZÄTA
onsdag 26 oktober 2011
söndag 25 september 2011
Jaaaaaaaaaaaaaa!
Det var med stor tillfredsställelse man slöt ögonen igår kväll och lika skönt var det att vakna imorse. A-laget gjorde det jag hoppats men inte vågat tro. Man tog saken i egna händer, vann den oerhört viktiga bortamatchen Sandared och lämnade Skövde och Falköping att göra upp om kvalplatsen i sista omgången. Att greja det på egen hand är så mycket skönare än att tvingas lita på resultat i andra matcher. Jag hoppas detta stärker truppen inför den så svåra "andra säsongen".32 poäng, med chans på ytterligare 3 i sista omgången är ett resultat man sannerligen inte behöver skämmas över. Det är faktiskt bara 7 poäng upp till kvalplats, så jämn har serien varit i år. Nu hoppas jag att man ger allt i sista matchen, det skulle se snyggt ut då Falköping ju är helt beroende av att vi tar den matchen på allvar. Femteplatsen är dessutom inom räckhåll och det hade väl varit en snygg avslutning. Grattis till alla spelare, ledare och hjälpgubbar och gummor runt vårt kära representationslag, från "Nestor Zäta".
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
---
Idag har dessutom C-laget chansen att ta hem sin serie. 1 poäng mot Lekstorp räcker, men som vanligt går "Gubbalaget" för seger. Själv deltar jag ånyo och hoppas att 30 minuter denna gång kanske kan bli 31 lr så... Någon får rätta mig om jag har fel, men är det inte så att klubben inte vunnit någon titel sedan div 6 segern 2004. (U-laget möjligen). Jag räknar då inte 2009-års seger i den snabbt ihopkastade "överblivarserien, där C-lagets segertåg inleddes.
Hade varit kul med lite publik på Jonsereds plastggräs ikväll, det är ju som sagt inte varje dag klubben tar hem prestigefyllda titlar.
---
Laddade inför matchen med en golfrunda igår. Det var den första på 2 år och den fjärde sedan 2006. En årlig, vänskaplig tävling arrangerad av svärfar och med ca 12-15 deltagare över 9 hål (Fullbana) slutade med en andraplats för en väldigt ringrostig zäta. Poängbogey var spelsättet och 17 poäng blev resultatet efter att ha börjat med raden 0-1-1. Slutet imponerade inte bara grabbarna i bollen utan även undertecknad. 3-2-2-3-3-2 eller för er som ej kan poängräkningen. par-bogey-bogey-par-par-bogey. Ganska ok om jag får säga det själv.
Nä nu skall jag ladda i 3,5 timme inför den största matchen i PIF-historien sedan 2004...
//ZÄTA
söndag 18 september 2011
En lördag i glädjens tecken...
Börjar kronologiskt, med att konstatera att Årsdebuten i C-laget började stressigt, kom till Furulund samtidigt som domaren blåste igång derbyt, men slutade med en skön tillfredsställelse. BBK kom till match med ett ganska starkt gäng. Några hade iofs spelat match dagen innan, men det stod tidigt klart att laget hade kompetens. Kanske var de tom något spelförande i första halvlek. Målchanserna skapade dock PIF. Minst 8 klara målchanser borde resulterat i en sisådär 3-4 mål. Vi fick nöja oss med 1-0 ledning i paus dock. I andra halvlek var utan tvekan BBK, spelförande. Målchanserna var dock ganska jämt fördelade även om BBK:s blev allt vassare ju längre matchen led. Sandos hade dock en fantastisk kväll och några av räddningarna visste han nog knappt själv om att han gjorde. En A-lagsdebut hade nog inte varit långt borta om ledarstaben varit på plats. Med en halvtimme kvar tyckte "snälle" Frank att det var dags för gamlingen att göra comeback. Målet var en kvart, men det blev faktiskt hela halvtimmen och det kändes riktigt skönt. Comebacken blev ganska lyckosam, trots att vare sig tempo eller ork fanns i tillräckliga mängder. Bollkontakten fanns där dock och de första 2 minuterna på plan innebar 2 PIF-mål och punkterad match. Daniel lyrade in 2-0 efter en hörna och en minut senare så spelade farfar fram Mounir som krutade in 3-0 i målvaktens vänstra kryss. 3-0 stod sig matchen ut och en derbyseger mot BBK smakar alltid gott oavsett på vilken nivå matchen spelas.
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
En snabb titt i mobilen efter matchen talade om att A-laget hade 1-1 mot Annelund i den oerhört viktiga matchen kring strecken. En nervös e.m. väntade och man kastades framför datorn mellan hopp och förtvivlan. 1-1 blev till 1-2 innan Bauman kunde kvittera till 2-2. Det kändes som man med tanke på dubbla underlägen ändå var halvnöjd med 1 pinne, då det plingade på live-sidan 3-2 i 92:a P. Bauman. Hade han suttit i mitt vardagsrum hade jag nog våldfört mig på honom i glädjeruset. Ett mål som kan visa sig helt avgörande i kampen om div. 3 platsen. Det är dock långt kvar och det förstår man inte minst om man tittar på det infernaliska program som återstår. Spekulerar man dessutom lite i förväg inser man att vissa lag kanske kommer möta lag utan nåt att spela för och det blir ju givetvis en extra krydda i anrättningen. Partille har där lite otur och möter kanske 2 lag som kommer att kämpa till sista blodsdroppen. Nedan följer de sista omgångarna, tabellen och lite spekulationer över resultat och matchers betydelse.
| Alingsås IF | 20 | 10 | 1 | 9 | 38 | - | 36 | 2 | 31 |
| Partille IF | 20 | 9 | 2 | 9 | 30 | - | 44 | -14 | 29 |
| IFK Skövde FK | 20 | 8 | 3 | 9 | 49 | - | 42 | 7 | 27 |
| Falköpings FK | 20 | 8 | 1 | 11 | 40 | - | 44 | -4 | 25 |
| Sandareds IF | 20 | 7 | 2 | 11 | 34 | - | 45 | -11 | 23 |
| Annelunds IF | 20 | 5 | 4 | 11 | 36 | - | 47 | -11 | 19 |
Tog med Alingsås och Annelund på listan trots att jag tror att båda dessa lag inte kommer att blanda sig i slutdramatiken.
Annelund är (även om det finns en teoretisk möjlighet) i.o.m förlusten mot Partille igår i praktiken borta. Man möter förvisso Falköping i sista omgången, men 7 måls sämre målskillnad blir svår att ta in.
Alingsås möter visserligen såväl Annelund som Sandared, men sannolikheten att de skall förlora båda samtidigt som nästa alla andra resultat går emot dem ser jag som ganska osannolikt. En lite risk kan dock finnas att de hamnar på kvalplats. Mitt tips är dock att de fixar den enda poäng de behöver.
Detta skulle betyda att de två säkra div. 3 platserna, kvalplatsen samt sista nedflyttningsplatsen står mellan fyra lag. Partille, Skövde, Sandared och Falköping.
Så här ser spelschemat ut för dessa fyra lag:
Omgång 21
Sandared-Partille
Holmalund-Falköping
Skövde-Heimer
Matchen mellan Sandared och PIF kan här bli helt avgörande för hur intressant sista omgången blir. Seger innebär givetvis att de röda är helt klara för vidare div 3 spel. 1 poäng och man kan som sämst hamna i kvalspel. Matchen Skövde-Heimer spelas redan på fredagen och utgången av den kan komma att påverka en hel del. Heimer jagar kvalplatsen (teoretisk chans till serieseger, men Sävedalen har Bollebygd hemma i nästa omgång säkrar troligen en hett efterlängtad serieseger) och kommer således sälja sig dyrt mot ett vilt kämpande Skövde. Falköping hoppas nog väldigt mycket på Heimer-seger då deras motståndare Holmalund i princip är borta från kvaldiskussionen. Kanske blir ett enklare motstånd mot ett omotiverat Holmalund. Intressant omgång således och mitt tips blir:
Skövde förlorar, Falköping vinner och Partille/Sandared delar på poängen. Om detta blir en sanning, så skulle tabellen (mellan dessa fyra lag) efter denna omgång se ut som följer:
PIF 30 poäng
Falköping 29p.
Skövde 27p.
Sandared 23p.
Sista omgångens matcher skulle i så fall ge följande scenario.
Falköping möter ett avågat Annelund. Här vinner man och grejar vidare spel i trean.
Partille IF och Skövde gör sedan upp om vilket lag som får kvala sig kvar i div 3.
Kan gå hur som helst känns det som, men min förhoppning och tro är att Partille klarar minst en poäng och därmed säkrar den hett eftertraktade åttondeplatsen.
Men som sagt, nästa omgång blir nyckelomgång. Fler lag kan givetvis komma att ingå i ekvationen. Guld-scenariot är givetvis att både Falköping och Skövde torskar. Lägg en Annelunds-seger på det och Falköpings sista match blir en mardröm istället för tvärtom.
Men grabbar, det finns ett annat scenario som jag vet att alla ni och vi runtomkring hellre ser på lördag och det är att ni på egen hand fixar 3 goa pinnar mot Sandared och således slipper fundera längre på alla möjliga och omöjliga lösningar. Att ha det i egna händer är måhända nervöst, men betydligt goare än att tvingas lita på vad andra gör. Helgens viktiga Bauman-mål, gav oss den positionen och den skall vi givetvis utnyttja.
///
Zäta
fredag 16 september 2011
Spännande höst och comeback...
Höstspurt...
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
...hmmmm...
Det är med skräckblandad förtjusning man som idrottsidiot står där och skakar över att allt skall avgöras, att allt skall bokföras och arkiveras och slutligen tvingas man inse att inga fler taktiska dispositioner, urladdningar och "vi kämpar till sista blodsdroppen"-mentaliteter hjälper. Det är över och konsekvenserna av ens prestationer blottläggs oåterkalleligt. I en serie med 12 deltagande lag, där samtliga går till varje match med förhoppningen och viljan att vinna, står där vid säsongens slut 10-11 lag som på nåt sätt misslyckats med just detta. ATT VINNA MATCHER!
Det finns nog en inbygd vilja hos oss alla att se positivt på den egna styrkan och på så sätt ranka oss lite högre än vad som är realistiskt. Tron försätter berg och kan leda oss till orealistiska mål. Det är när tron försvinner och när rädslan (att förlora) tar överhanden, som våra brister blottläggs. Det är sundare att veta att man är kass än att tveka över sin förmåga. Pressen är mindre och därmed ökar prestationsförmågan. Vart vill jag då komma med detta... Jo, i augusti såg jag ett Partille-lag som kanske inte direkt körde över kommunrivalerna, men som trodde på det man gjorde och var kaxigt respektlösa mot ett motstånd som dittillsdags gått fram som ett ånglok. Det fanns inga tankar på degradering utan snarare ett vårmissnöje och en stark tro på att man på hösten minsann skulle visa att man var bättre än man hittills presterat. Rolig och sund inställning av en nykomling. Någonstans på vägen försvann dock kaxigheten och tron på den egna förmågan. Åtminstone är det känslan man får, då relativt jämna matcher förvandlats till rena raset då motståndarna gjort mål. Kanske är det dock bara en känsla (har kanske sett för få matcher för att vara nån slags sanningsägare). Historien säger nämligen något helt annat. PIF har de senaste åren haft en fantastisk förmåga att just vinna matcher. Det har kanske inte alltid varit vackert, men effektivt och skoningslöst.
Det är inte ovanligt att tränare till lag i akut poängbehov drar fram en del gamla slitna klyschor som... "Vi har en pinne innan match, vi skall ha minst en med oss efter" eller "Nu går vi ut och krigar". Funkar säkert på en del lag. Har man en spelstil, där mycket handlar om kamp, långa chansbollar, andrabollar och att sätta press. Då ligger den formen av "taktiska dispositioner" väl i linje med vad man kan förvänta sig. Situationen kräver det spelsätt som man behärskar allra bäst. Om detta är en sanning, så bör alltså Partille spela det spel man kan allra bäst. Då är fokus inte kamp och fysik utan snarare rörelse och finess. Det är vad vi är bra på och det är det som jag är övertygad om kommer att ge oss de poäng vi behöver för att hålla undan. Det är ett spel som inte bygger på att motståndaren skall begå misstag utan där vi själva, genom vår egen förmåga skriver vårt eget slut på kapitlet 2011.
---
Efter 18 år som lärare/rektor på Bergsjöskolan, så skrivs ett nytt kapitel i mitt arbetsliv. 1 oktober heter min nya arbetsplats Lerlyckeskolan, Lundby. En spännande nystart och förhoppningen är att det skall bli mindre kvällsjobb och därmed mer fritid med barnen och kanske också fler besök på Lexby.
---
Lilleman har som tidigare sagts, avslutat (väljer att tänka "tagit time out") sin korta fotbollskarriär. Nu är det Landvetter Wings som gäller. (Innebandy...jaja han rör ju på sig iaf)
Intresset är även här svalt, men något större än fotbollsintresset.
---
Imorgon (lördag 17/9) är det dags för farfar att återigen ikläda sig den röda matchtröjan. Det blir således mitt 31:a år som spelare i klubben. Efter viss regelbundenhet då det gäller träningar, så bär det av till Furulund och ett klassiskt BBK-derby. Det blir väl knappast några nittio minuter (snarare nio), men bara att få känna matchpulsen och spänningen igen skall bli väldigt roligt. Matchformen kunde givetvis varit bättre, men träningarna har vittnat om gryende form. Startade på ca 3 på en 100-gradig skala och har nu jobbat mig upp till en stark sjua. Återkommer med en fullödig matchrapport endera dan.
///
Zäta
---
fredag 26 augusti 2011
Ömsom vin, ömsom vatten!
Skyller som vanligt på jobbet då det dröjer mellan inläggen. Mycket har hänt sedan den där goa kvitteringen av Marcus i derbyt mot Sävedalen. Jag sa då att jag inte trodde ett dugg på Sävedalen som seriesegrare och det finns ingen direkt anledning att ändra på det tipset. Tror inte heller lerum har vad som krävs. Utan att ha sett de tre lag jag tror gör upp om segern, så ser tipset ut enligt följande.
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
1. Mariestad (mycket mothugg har jag fått för detta tips, men jag håller fast vid det)
2. Holmalund (av många tippade som segrare)
3. Heimer (jag tror även detta lag kommer att passera SIF, som i mina ögon var ganska mediokra)
Bolebygd, Sandared och Alingsås åker ut. Falköping eller Annelund kvalar.
PIF då? Ja, efter två rejäla förluster (0-3 och 0-5), så har man tagit sig samman och lyckats ta 2 oerhört viktiga segrar, mot Lerum och Bolebygd. Gapet ner har ökat igen och efter matchen mot Heimer i helgen, så har man mött alla de lag som ligger topp 5 två gånger. Då jag tror att det räcker med 6 poäng till för att undvika kval, så tror jag grabbarna fixar detta. 6-poängsmatcher är svåra, men laget har visat att man i tighta matcher har det där lilla extra för att kunna avgöra. Det krävs dock att alla är friska och alerta. Men med den fighting spirit jag såg mot slutet av Sävedalen matchen och mot Lerum tror jag att vi slutar 6:a, platsen bakom Lerum (5) och Sävedalen (4).
---
Det talas ofta i fotbollskretsar om vilket som är "historiens bästa lag!"
Att jämföra lag i olika epoker är dock inte helt lätt, då man måste sätta in laget i dess historiska sammanhang. Många hävdar att Barca anno 2010-11 troligen är det bästa laget och det kan man kanske köpa, då de helt säert skulle krossat alla andra storlag genom åren. Men en sådan jämförelse vore givetvis ganska orättvis. Jag tänkte ranka de lag jag under min uppväxt lärt känna och som i viss mån format min syn och min kärlek till sporten.
5. IFK Göteborg 1982 - Jaja, tänker ni, men faktum är att min övertygelse är att det vid denna tidpunkt inte fanns ett enda lag i europa som rått på de blåvita. Uefa-cupen, som det hette då var förmodligen svårare att vinna på den tiden än europacupen, då ligatvåorna och ligatreorna spelade i denna cup och inte som nu i champions league. Betänk att man under sejouren inte förlorade en enda match vare sig hemma eller borta. I finalen slog man ett lag som då, rankades som ett av europas starkaste hemmalag, med 3-0 i Hamburg. Sen får jag väl erkänna att jag e lite blåögd, men betänk att jag då var 14 år, att jag såg flera matcher live på Ullevi (bl. a finalen) och att fotboll och då blåvitt i synnerhet var det viktaigaste i livet.
4. Frankrike 1982 - Man kunde inte undgå att förälska sig i Les Bleus anno 82. Kanske ett av europas genom tiderna bästa mittfält och med en spelstil som döpte dem till Europas brassar. Tigana, Giresse, Platini och Fernandez är namn som får varje fotbollsälskare att rysa av välbehag. Bidrog, efter semifinalen 82, till att man för all framtid hatar Tyskland.
3. Milan 1989-1994 Under många år Europas ledande klubb. Trion Rijkard, Guillit, Van Basten sände skräckkårar längs ryggraden på så gott som alla lag. De runt omkring och de som så småningom ersatte trion gick inte heller av för hackor. Man slickar sig om munnen då man hör: Baresi, Maldini, Donadoni, Boban, Savicevic, Desailly...
2. Barcelona 2009- Det går inte att värja sig. Att spela som Barca gör i dagens fotboll, som ju är så tight och tillknäppt borde vara omöjligt. De utskåpningar man sett dem genomföra mot t.ex. ärkerivalen Real Madrid (som sannerligen inte går av för hackor) är bland det svettigaste man sett. Tyckte det fanns en tid (då Henke var där) då bolltrillandet var ganska ineffektivt. Man rullade i sidled och djupledsspelet var ofta helt obefintligt. Man har de senaste åren utvecklat den biten. Detta med ett stundtals sjukt presspel gör dem i det långa loppet helt oövervinnerliga. Bäst teknik, fantastiska målgörare och passningsspelare, bäst rörelse utan boll och ett mycket bra försvarsspel får storklubben Real Madrid att i princip gå hur långt som helst i sin desperation. xavi, Iniesta och Messi är namn det kommer att dregglas över i många år framöver.
1. Brasilien 1982 - Som ni förstår är VM-82 min favorit turnering alla kategorier. Tyvärr fick ett av de bästa lag världen någonsin sett inte vinna. Brassarna själva rankar ofta 82-laget som nummer 1. Detta trots Pelé och hans tre VM-guld. Ett Italien i sitt livs form och med mycket röta och med en Rossi som plötsligt gjorde mål på allt, stoppade det som alla trodde skulle bli promenadseger. Jag älskade som sagt fotboll redan som tre-fyraåring, men detta Brasilianska lag fick mig att inse att fotboll även kunde vara oerhört vackert. En konstart! Att jag fortfarande kan rabbla laguppställningen säger väl egentligen allt. Här har ni den... Världens genom tiderna bästa fotbollselva:
Pedro
Leandro
Oscar
Luizinho
Junior
Cerezo
Socrates
Falcao
Zico
Eder
Serginho/ Dirceu
Kommentarer överflödiga....
/// ZÄTA
lördag 30 juli 2011
Sommarstinn, mallig och derbyhes...
En vecka kvar på semestern och mellanlandning hemma i Landvetter. Nästa vecka bär det av till Mellbystrand och förhoppningsvis blir det en sista sommarvecka av sol och bad. Väl hemma passade jag på att gå på sommarens allra hetaste derby. Sävedalen-Partille på Vallhamra...hmmm..det känns inte direkt som igår. Speakern meddelade hjälpsamt att senaste detta hände var 1993 och att Pif då förlorade med 6-2. Kom till arenan ca 30 minuter före avspark, för att dels insupa lite atmosfär, slippa barnen en halvtimme längre (hehehe) men framförallt för att få ett litet försnack med polarn KIM. Det var trevligt, även om jag fick en känga för min alltför bristande närvaro... -Har du blivit BBK:are du med, fick man i näsan...med all rätt kan jag kanske tycka...DET SKALL BLI BÄTTRING! Mest förvånande i samtalet var dock missnöjet med vårsäsongen. Både spelare och tränarstab hade tydligen förväntat sig betydligt bättre spel från de rö-vita. Jag tog det som ett löfte om en riktigt bra insats i såväl derbyt som under resten av säsongen. Löftet infriades till viss del får jag väl vara snäll och säga. Partille var definitivt närmast segern spel- och chansmässigt även om det in i det sista såg ut att bli noll poäng, men mer om detta senare.
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
Sävedalen har alltid i mina ögon varit ett tekniskt, snabbt spelande lag. Attraktiv och målrik fotboll, med en del defensiva brister. Inte helt olik den fotboll PIF skämt bort oss med de senaste åren. Bäddat således för en färgsprakande, anfallsglad derbyfest... Mjaaaa... Snarare segt långsamt, initiativlöst inledningsvis...bortsett från PIF, som satte högsta fart. Tror knappt Sävedalen kom över halva plan första kvarten. Inga direkta jätteheta chanser, men många goda intentioner borde givit bortalaget en tidig ledning. De två följande kvartarna blev ett ställningskrig, där Sävedalen i kraft av sin tyngd och sina fasta situationer skapade ett par chanser, men där PIF hela tiden hotade med snabba spelvändningar. 0-0 speglar dock halvleken ganska väl.
Partille startar även andra halvan bäst och det känns som om man kontrollerar matchen ganska bra. Mållöst derby är dock de kommentarer som haglar tätast på läktarplats. Min känsla var dock en annan. Ju längre halvleken led, desto mer kändes det som om PIF via en omställning eller SIF genom en fast situation (alt. inlägg) skulle kunna spräcka dödläget. Känslan var helt rätt. Tyvärr var det SIF som målade först. Hörna alternativt frispark rensades inte bort ordentligt. Ny lyra in och på bortre stolpen dök SIF:s mycket duktige nr 4 upp och placerade in bollen ur snäv vinkel. 20 minuter kvar dock och vilja och kunnande fanns helt klart för en kvittering. Tyvärr tände målet SIF något och man hade bud på en 2:a. Kvitteringen skulle dock komma och det efter en riktigt fin soloprestation av Johan Nilsson. Lite slalom genom SIF:s mittfält och en distinkt tåpaj (alt. yttersida) i bortre var lika snyggt som välförtjänt. Spelet blev allt öppnare och med 5 minuter kvar såg Kalle ut att bli derbyhjälte. Frispark...inlägg..målvakten tappar bollen...Kalle petar ur dålig vinkel in den... OFFSIDE! Mycket, mycket tveksamt...
Istället lyckas Sävedalen ånyo ta ledningen med endast ett par minuter kvar...återigen frukten av ett inlägg och ett snyggt tillbakaspel. Ridå ner... Stegen började motvilligt dra sig mot utgången, när Mackan beslutar sig för att PIF skall ha minst en poäng med sig. Letar skottläge likt en handbollsrullning...när läget väl kommer...Tjoooffffff...ett kanonskott i mvktens vänstra hörn. Där försvann min röst...tack för det Mackan...Du lyckades med det som inte whiskeyn klarat på hela sommaren... Hade PIF även fått in ett segermål, vilket var nära, hade jag nog sprungit näck hela vägen hem till Landvetter. Hmmm... det kanske var tur att så inte skedde...iaf för boende längs vägen.
Min analys blir följande:
En solid Partille insats, som sannerligen inte var värd 2 baklängesmål utan snarare en seger med ett par mål i mina något färgade ögon. Ett trögt, tråkigt och gnälligt Sävedalen. Minst 3 gula för tjöt i en ganska snäll tillställning. Mitt tips är att Sävedalen än en gång kommer att tappa på hösten och min förhoppning är att Partille kommer att bli höstens utropstecken! En sak är dock säker. Det blir fler besök till Partille i höst...
----
På önskemål från Gatten, så tänkte jag glänsa lite med att mitt Copa-tips slog in. Uruguay tog sin 15:e titel och visst är det fantastiskt att detta lilla land (3 milj. invånare) nästan har dubbelt så många titlar som Brasilien och en mer än Agentina. Forlan, mållös fram till finalen, satte två baljor i 3-0 vinsten mot grannen Paraguay. Kul tycker jag, som haft ett gott öga till uruguayanen i många år.
----
Nu skall jag följa VM-kvallottningen. Brasilien är värd denna gång. De är också mina favoriter till den titeln. Jag vet att det är lång dit, men som jag sa i mitt senaste inlägg så tror jag man kan ha något riktigt bra på gång igen...äntligen! Det återstår att se vilken väg Sverige behöver ta för att kvalificera sig denna gång..
----
tisdag 5 juli 2011
Copa America
Världens näst största fotbollsturnering har startat, lagom till att vi svenskar går på semester. Men EM då, kanske någon europeisk fotbollsföreträdare protesterar. Nja, visst har europa visat man kanske är den starkaste kontinenten just nu (Holland-Spanien i VM final tex), men traditionen, publikintresset eller fanatismen om ni så vill, gör i mina ögon Copa till en större och viktigare turnering än EM.
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
Första rundan är nu avklarad och en del skrällar har vi redan fått se. De två stora, Argentina och Brasilien, lyckades bara kryssa och likaså den kanske största utmanaren, Uruguay. Vad skall man dra för slutsatser av detta. ja, egentligen bara två... Fotbollsvärlden växer ständigt och det finns bara några få sk lätta matcher numer, särskilt i ett slutspel, då där enbart de främsta nationerna deltar. Den andra slutsatsen man kan dra är att det inte är helt ovanligt att favoritnationer, som har för avsikt att gå långt i turneringen oftast startar lite knaggligt, för att vara som bäst när det slutligen skall avgöras. Med bakgrund av detta så tror jag, beroende på lottningen såklart (har inte riktigt koll där), att Brasilien, Uruguay och Argentina återfinns när det är dags för semifinaler. Vilka som följer de stora är lite svårare att sia om. Har alltid gillat Chile och hoppas lite extra på dem. De startade också med en seger, så kanske kan de gå långt denna gång. Annars är väl kanske Colombia och kanske Paraguay lag som oftast är med och nosar bland de stora. Kanske kan dock lillebror Bolivia chocka colombianerna...
Vem vinner då? Lättast är väl att lotta mellan Brasilien och Argentina, men jag sticker ut hakan och säger Uruguay! Alla lagen har en fruktansvärd kraft, just i offensiven, så låt oss jämföra dessa lagdelar lite.
URUGUAY: CAVANI, FORLAN och SUAREZ
BRASILIEN: NEYMAR, ROBINHO och PATO
ARGENTINA: DI MARIA, MESSI och TEVEZ
(med reservation för andra formstarkare spelare)
Enbart utifrån dessa namn, så tycker jag att Uruguay ser mest spännande och vassast ut. Argentina har den bredaste offensiva besättningen (Milito, Higuain och Lavezzi och Aguero), men just detta faktum och pressen att spela på hemmaplan kan ställa till det för favoriten. De har ju underpresterat tidigare. Brasilien har något stort på gång tror jag. Pato, Neymar tillsammans med ett par nya intressanta namn tex Ganso (Santos) och med världens bäste försvarsspelare i Thiago Silva är ett lag som kanske inte är riktigt redo ännu, men som i sina bästa stunder givetvis är ett hot mot alla lag. Vem minns inte första halvleken mot Holland i VM, där Brassarna mycket väl kunde (borde) avgjort den matchen. Tittar man på lite statistik från de senaste 11 turneringarna, så inser man att guldet troligen hamnar hos någon av dessa tre nationer.
Argentina: 2 guld 2 silver 1 brons och 1 fjärdeplats
Uruguay: 3 guld 1 silver 1 brons och 2 fjärdeplatser
Brasilien: 5 guld och 3 silver
Endast Colombia har brutit dominansen då de vann på hemmaplan 2001. Förövrigt en riktig skrällturnering då silvret gick till Mexico och bronset till "Honduras!".
Historiskt så ståtar Uruguay och Argentina med 14 guld vardera. Argentina har dessutom 12 silver och 4 brons (30 medaljer på 42 försök...imponerande!). Uruguay är inte mycket sämre med sina 6 silver och 9 brons (29 medaljer). Brasilien är god trea med sina 8 titlar ( varav 5 de senaste 9 turneringarna). 11 silver och 7 brons ger dem sammanlagt 27 medaljer. Så av möjliga 126 medaljchanser har dessa tre nationer tagit inte mindre än 86 stycken (mitt tips är således inte särskilt djärvt). Övriga nationer har vunnit Copa:n "6" ggr (Paraguay och Peru 2 titlar, Colombia och Bolivia 1 titel var)... Det säger väl det mesta.
För er statistiknördar kan tillägas att man sedan 1993, så bjuder man in lag från andra confederationer. Mexico och Honduras har deltagit flest ggr, men länder som USA, Canada oc Japan! (1999) har också deltagit i turneringen. Mexico har överlägset störst framgångar av dessa lag då man har 2 silver och 3 brons i turneringen. Honduras har som sagt 1 brons och USA en fjärdeplats.
Den nattliga sändningstiden gör att många tyvärr missar denna grymt prestigefyllda turnering. Har man dessutom inga betalkanaler så blir det ännu svårare. Men i IT-ålderns tidevarv, så finns det massor av klipp, sammandrag samt repriser online för oss fotbollsnördar. Missa inte årets fotbollsfest, det skall iaf inte jag...
// z
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)